Ibland blir det fel

Jag skulle kanske inte ha raljerat över de tekniska problemen hos Melodikrysset. Övermod (hybris) lär leda till gudomligt straff (nemesis) och jag fick häromdagen ett utmärkt tillfälle att visa vad som kan hända i ett modernt publiceringssystem.

Ni kanske undrade varför jag skickade ut ett jättekonstigt nyhetsbrev med årtalet 2015 och de ganska intetsägande rubrikerna ”Titel” på både huvudnyhet och krönika. Tja det undrade faktiskt jag också. Tyvärr lade jag inte märke till det förrän efter en hel dag.

För så är det ju. Om något skall gå fel blir det gärna lite extra fel. Den influensa som smög på mig i München förra veckan gjorde både att jag struntade i att kolla det ”verkliga” slutresultatet och att jag struntade i mina email under onsdagen. Där fanns en hel del mer eller mindre roade undringar över vad i hela friden jag höll på med.

Naiv tekniktillit
Nu skall man förstås inte vara förvånad över att tekniska prylar hittar på konstiga saker (även om det i det här fallet nog snarare var en muspekare som slant). Trots allt finns det så fantastiskt mycket som kan gå fel att det rimligen borde höra till undantagen att något blir rätt.

I verkligheten är det inte så illa, men jag blir ändå alltid lika förvånad över den troskyldighet som ofta finns hos icke-tekniker. Vänner och bekanta blir uppriktigt förvånade och bestörta när teknik fallerar. Själv blir jag snarare glad när tekniken fungerar.

Tillförlitliga bilar
Ett bra exempel på det här är irritationen när någon enstaka gång en modern bil vägrar att fungera som det var tänkt. Idag är alla fullständigt vana vid att en bil fungerar klanderfritt i mer än tjugo tusen mil. Det enda som krävs är ett besök på serviceverkstaden då och då (inte ofta).

Så här har det inte alltid varit. I min barndom klassades en bil som skrothög efter 10 000 mil (ofta på mycket goda grunder). Trots att komplexiteten var ofantligt mycket mindre inträffade ständigt egendomliga fel. Bilarna var visserligen mycket lättare att ”meka” med, men problemet var att det också behövdes.

Idag hör man ofta elbilsförespråkare tala om elbilens tillförlitlighet. Det handlar då om någon form av ”principiell tillförlitlighet”, baserad på att det finns färre mekanisk delar. Men jag tillåter mig att tvivla. Jag menar – hur många har faktiskt problem med sin diesel- eller bensinmotor. För egen del brukar problemen nästan alltid uppstå i batteri, elsystem eller bromsar.

Stabila elnät
Bilar fungerar förbluffande bra och det gör också våra elnät. Men där kanske vi får börja vänja oss vid annat. Elförsörjningen riskerar att bli betydligt svajigare inom ett par år.

Här har vi återigen problemet med troskyldig naivitet. De flesta (utom på Gotland) har vant sig vid att elnäten hela tiden pumpar ut stabil ström med rätt spänning och frekvens. Varje strömavbrott betraktas som något märkligt och osannolikt.

Det handlar som vanligt om att vi trivialiserar sådant som fungerar bra. Driften av elnäten fungerar såpass bra att det ”måste vara enkelt”. De flesta inser inte att det faktiskt är ytterst komplicerat och krävande att hålla också dagens elnät igång. Det kräver ständig övervakning och ständiga beslut.

Mera instabilitet
I dagens elnät går det nästan alltid att hålla allt igång. Det finns gott om ”svängmassa” som stabiliserar, samtidigt som förbrukarna är hyfsat stabila de också. Stora kärnkraftsreaktorer och stora vattenkraftverk ger stabil tillförsel, samtidigt som kärnkraftverken ligger tillräckligt nära de stora förbrukarna för att det hela skall fungera.

Men så här kommer det inte att se ut i framtiden. Redan idag ställer vindkraften till problem, med sina stora variationer och sin dåliga stabilitet. I ett tänkt elnät utan kärnkraft blir svängningarna ännu mycket större och riskerna för fel ökar dramatiskt.

Om vi dessutom skall satsa fullt ut på elbilar och snabbladdning – ja då blir det riktigt intressant. Då kombinerar vi en dramatiskt mycket svajigare elförsörjning med en mycket svajigare elförbrukning. Det kan bli riktigt intressant.

Smarta system
Men allt det här går väl att lösa med smarta system och bättre styrning? Ja, kanske det. Men det är ingen barnlek att gå från dagens långt ifrån okomplicerade elnät till något fullständigt annorlunda. Det kommer att ta lång tid och det kommer att kosta både pengar och tårar. Om det ens går.

Jag blir faktiskt ganska obehaglig till mods vid tanken på hur komplicerat vårt framtida elnät ser ut att bli. Att krångla till något så grundläggande på ett så katastrofalt sätt. Jag är skeptisk.
Vill man bli riktigt skrämd är det bara att tänka på riskerna för intrång och problemet med att hålla basfunktioner igång vid nödläge. Det är riktigt läskigt.

Energiångest
Kanske det är dags att introducera ordet energiångest eller något liknande. Någon kanske kan ta på sig Rockström-rocken och gå ut och varna för den kommande katastrofen. Om vi skrämmer upp våra artister och kulturarbetare ordentligt kanske det blir möjligt att jaga ut deras barn i sittstrejker mot energikatastrofen. Vinkar vi med ett Nobelpris kanske till och med Al Gore kan flyga över.

Lågenergi
Eller så får vi väl försöka klara oss utan el. Jag skrev nyss en snutt om Renesas SOTB-teknik, där man sänker både aktiv energiförbrukning och läckströmmen. Då går det att öka batteritiden dramatiskt, eller till och med skörda små energimängder från de mest märkliga ställen.

Andra håller på med olika varianter av ”sub threshold”-teknik. Genom att sänka matningsspänningen nära eller under processens tröskelspänning går det att nå mycket låg energiförbrukning. Men enkelt är det inte.

Det som många väntar på är väl batteriet som löser alla problem. Med en energitäthet i klass med bensin och total avsaknad av obehagligheter som litium och annat läskigt kan vi köra våra elbilar och buffra våra solpaneler utan problem.

Då blir allt bra.

8 Responses to “Ibland blir det fel”

  1. Ibland blir det ju fel för oss alla. T o m för Göte. Men du är förlåten. Oftast blir det ju rätt, och dessutom väldigt bra!

    Nu verkar det vara så att både politiker och dom flesta journalister (det finns som vi vet några få undantag), föredrar att inte låtsas om vad som kan inträffa när folkhemmet beslutat att succesivt avveckla kärnkraften i vårt vackra land. Vi skall i stället låtsas att solen alltid skiner och vinden alltid är brisk. Alltså inga problem, ens utan kärnkraft en mörk vinternatt.
    För oss som trots allt ser risken att drabbas av längre elbortfall vill jag föreslå en lämplig kandidat till årets julklapp. Om jag får göra reklam för vännen Kjell, så är detta något som låter dig veva fram krisinformation via FM-ång-radio, ladda din mobil när elnätet falerat, och dessutom lysa dig fram genom vinternatten, då solen inte skiner och vindsnurrorna sällan snurrar. God Jul!
    https://www.kjell.com/se/sortiment/el-verktyg/belysning/ficklampor/rubicson-fm-radio-med-dynamo-laddning-p33561

  2. Lite kul pryl trots allt. Får hoppas att det finns nån som sänder radio, trots strömavbrott, så att den kommer till nytta.
    Apropå svårigheter med intermittent elförsörjning så är här en som håller med, 1:15 in i videon. https://youtu.be/cto3–6fYNE

  3. Den där lilla skojiga prylen föll min hustru för. Fast detta var på Biltema och designen är lite kantigare. Military green, dvs en nyans mörkare än British Racing Green, och därmed jättemarig att hitta om man råkar hamna i naturen och vill ladda, lyssna, lysa. Framför allt i mörker.

    Den fungerar riktigt bra och om vev och solceller inte funkar så går det att stoppa i vanliga AA-celler också.
    Men vi har den som extraradio och kör på nätet. Det går också. Ingen musikmaskin men det lite vassa ljudet ger hörbarhet nia. Även för oss som nött lite på hörselorganen.

    Nu vill jag ha en också. En egen,

  4. Hejsan

    Nu blir jag konfunderad igen Göte. Du börjar med att beskriva den tekniknaivitet som finns. Sedan avslutar du med att kärnkraft är en bra teknik.

    Jag menar, är inte kärnkraft yttersta tecknet på tekniknaivitet? Är det något som blir riktigt dåligt den dag när allt går fel samtidigt så är det väl kärnkraft? Och den dagen kommer vet alla ingenjörer… Det är inte fråga om utan när. Speciellt när det är teknikskifte. Såsom t.ex till kärnkraft generation 4 ni ofta förespråkar

    Här får du förklara dig lite Göte

    Hälsningar Nils

  5. Fortfarande så har det dött 50 st i Tjernobyl. Om man jämför detta yttersta tecken på tekniknaivitet med tex färjor (Estonia känns kanske bekant), tåg, flyg, dammolyckor, bilar, vindkraftverk etc så är kärnkraften som sagt den säkraste energikällan och en säker teknik.

  6. Jag gillar Göte. Han kan läsa statistik och räkna. Det kan nästan inga andra även om de gärna luftar sina åsikter som inte stämmer med matematiken. Det intressanta med matematik är att det är en absolut vetenskap, till skillnad från mycket annat. Om matten inte stämmer har man missförstått verkligheten.
    Antag att vi byter alla bränsledrivna bilar mot elbilar och lägger ner kärnkrakften. Någon gång i en nära framtid har vi därför följande scenarium (jo, det heter faktiskt så i singular om man kan latin):
    Det är julafton. En stor majoritet av befolkningen (fast inte jag som inte firar jul) ska åka och hälsa på sina föräldrar / barn / kusiner / andra släktingar. Alla har elbilar. Men det blåser inte, och vädret är mulet. Ingen vind- eller solkraft, dvs som vanligt i slutet av december. Dessutom behövs energi för att luften i bilen ska bli någorlunda varm. SAMTIDIGT ska alla ladda batterierna, men SAMTIDIGT saknas den effekt som behövs. Lär er skilja mellan energi och effekt! Och när ni gjort det, ta fram miniräknaren, och räkna på saken.

  7. Stefan (och andra). Du har i och med detta avslöjat dig som en värsta sortens nonkonformist. Kudos!

    Själva har vi aldrig deltagit i en charterresa, aldrig varit på Mallis eller i Phuket eller vad som för stunden varit populärt. Och julfirandet låter vi rasa förbi utan att egentligen ta del av det.

    Däremot reser vi mycket i jobbet. Just nu verkar det vara en insats på gång i ett eller flera av de kryssningsfartyg som vi aldrig satt vår fot på. Antingen ett ”så långt bort det går att komma” eller i ”nya världen”.

    Julen då? Då gör vi sånt som vi tycker om att göra. I stället för att sitta och kallprata och undvika konstiga situationer, som det lätt blir, så drar vi till något skojigt ställe. Budapest, Ajaccio, Paris eller, i år, München där vi bor på Vier Jahreszeiten nära Hofbräuhaus.

    Så vi är nog också nonkonformister. Och som sådana inte överdrivet oroliga för vädrets skiftningar. Den svarta veckan flöt förbi utan större dramatik – om man bortser från att en gammal pelarborrmaskin lade av och behövde ersättas. Så lördag klockan 17:00 tvingades vi ut i den då rätt bleka svarthandeln och fick tag på en PBD40 (rekommenderas starkt) som inte ens var med i svartlistan.

    Och räknar gör vi för fullt i alla jobb. Där har vi kommit fram till att ”Inget slår vekligheten”. Det kanske är därför vi blir inkopplade på så många udda problem.

  8. Det där med att ladda en armada av elbilar via elnätet under storhelger är nog knappast möjligt. De stora resdagarna är vägarna fulla av långresenärer som alla skulle behöva snabbladda en till tre gånger under resans gång. Det är lätt att räkna på effekttopparna och lika lätt att se hur hopplöst det blir.

    Men som tur är finns det ett alternativ. Om alla snabbladdningsstationer har full backup av dieselgeneratorer blir det faktiskt möjligt. Ett par stora containerbaserade aggregat ger minst 2 GW och det räcker för att snabbladda 20 bilar. Problemet är löst.

    En stor fördel är också att laddstationerna då kan placeras var som helst utmed motorvägarna, utan krav på förstärkta elnät. Sedan gäller det förstås att gömma undan dieselaggregaten för att undvika klimatångest, men det bör knappast vara något större problem.

    Ytterligare ett alternativ skulle kunna vara en släpvagn med dieselaggregat, men det faller på att ytterst få elbilar kan eller får dra släp.

    Men jag behåller nog min dieselbil.
    /göte