På Tjörn, där jag är just nu, har kommunen infört bevattningsförbud. Samma sak väntas i många andra kommuner. Politiker och media rekommenderar att man sparar på vattnet för att undvika vattenbrist längre fram. Men har man verkligen ”torrt på fötterna” eller är det bara ett felaktigt tänkande och dålig ekonomi?

Grundvatten eller ytvatten?
Resonemanget om att spara vatten vilar egentligen på två grundpelare. Det ena är att sötvatten är en ändlig global resurs som vi alla delar på. Den andra är att det tar lång tid att bilda grundvatten och att vi därför måste vara försiktiga med att pumpa upp för mycket.

Problemet är bara att bägge de här resonemangen är helt meningslösa för de flesta invånarna i Sverige. Sverige har nästan hur mycket vatten som helst och de flesta av oss får vårt vatten från ytvattentäkter som fylls på varje år. Grundvattennivåerna är i det läget helt ointressanta.

Ut i havet
Just nu är det varmt, torrt och härligt, men de flesta vet att regnet kommer förr eller senare. Faktum är att det varje år faller mellan 250 och 450 miljarder kubikmeter sötvatten över Sverige i form av regn (500 – 1000 mm över 450 000 kvadratkilometer).

En ganska stor del stor del av det vattnet rinner via älvarna rakt ut i havet och blandas med saltvatten. Enbart från de nio största älvarna rinner 115 miljarder kubikmeter till Östersjön eller Västerhavet. Strax innan dess tar vi ut en liten del av vattnet för vår industri och våra hushåll.

Mest ytvatten till industrin
Totalt använder vi i Sverige ca 2,4 miljarder kubikmeter vatten till industri, hushåll och bevattning. Det handlar om mellan en halv och en procent av total årsnederbörd. Industrin tar hand om det mesta och de stora förbrukarna har sina egna vattentäkter. Nästan allt är ytvatten och ytterst lite är grundvatten.

Även om industrin är den stora vattenförbrukaren har den alltså ingen direkt inverkan på grundvattnet. Nästan inget av vattnet är ju grundvatten och inget av det ytvatten som används skulle ha skapat nytt grundvatten. Det hade i stället runnit raka vägen ut i havet och blandats med saltvatten. Världen lider ingen brist på saltvatten.

Kommunalt vatten till 90 procent
Därför går vi snabbt vidare till det vatten som förbrukas av hushåll och lantbruk. Det handlar om ca 650 miljoner kubikmeter till hushållen och 75 miljoner kubikmeter till lantbruken.

Det mesta, mellan 80 och 90 procent är kommunalt vatten från kommunala vattentäkter. En del kommuner använder visserligen grundvatten (totalt 200 miljoner kubikmeter), men den absoluta majoriteten är ytvatten. Privata hushåll utan kommunal vattenanslutning gör av med ca 76 miljoner kubikmeter grundvatten per år.

Dumheter
Så, vad pratar vi egentligen om?

Tja, det totala uttaget av grundvatten i Sverige är 330 miljoner kubikmeter. Det låter mycket, men är bara en promille av regnet som faller över Sverige under ett år och bara ca 15 procent av det totala vattenuttaget. Om vi vill minska uttaget av grundvatten ytterligare är det bara att tvinga kommunerna att helt gå över till ytvatten. Det skulle snabbt minska uttaget av grundvatten till 76 miljoner kubikmeter (icke anslutna villor och fritidshus), men ärligt talat spelar det knappast någon roll för andra än skärgårdskommuner och öar som ligger långt från land (Gotland).

Man kan också uttrycka det på ett annat sätt – alla pratar strunt. I de flesta kommuner i Sverige saknas negativ koppling mellan vattenuttag och grundvattennivåer. Ofta finns till och med en positiv koppling. Om allt vatten som används kommer från ytvattentäkter kan man få en liten höjning av grundvattennivån genom att vattna gräsmattorna.

Pengar på bordet
I Sverige har vi alltså fantastiskt gott om vatten, men många av de kommunala anläggningarna är gamla och underdimensionerade. Det skulle möjligen vara ett argument för restriktioner och bevattningsförbud.

Men det är ett väldigt dåligt argument. Vi talar ju faktiskt om att begränsa kommunernas inkomster. Invånarna får på intet sätt vattnet gratis, utan betalar dyrt för varje kubikmeter.

I Nacka kommun, betalar vi drygt 29 kronor per kubikmeter vatten, plus ca 2 400 kronor per år i fasta avgifter. Ett hushåll med en årlig förbrukning på 300 kubikmeter betalar alltså ca 9 000 kronor per år i rörlig avgift. Att förbjuda bevattning innebär förlorade tusenlappar för kommunen från varje hushåll. Det handlar om mångmiljonbelopp för en stor kommun och flera miljarder sett till hela landet.

Kommunerna lämnar med andra ord massor av ”pengar på bordet”. Det är svårt att se annat än att en uppgradering av vattenkapaciteten borde löna sig ganska snabbt. Om man dessutom kan uppmuntra bevattning av gräsmattor och odlingar kan inkomsterna öka ytterligare, utan några negativa miljöeffekter.

För alla normala företag är det fantastiskt att ha kunder som är villiga att betala dyrt för en vara med låg marginalkostnad. Att i det läget införa restriktioner skulle på en normal marknad innebära ett snabbt tillflöde av konkurrenter.

Men kommunerna har förstås inga konkurrenter.

Filed under: Göte Fagerfjäll