Lätt att arbetspendla på landet

Jag lyssnade nyss på ännu ett radioprogram som beskrev landsbygden och landsbygdens problem. Lösningen var, som vanligt, klimatsmarta jordbruk och minskade behov av bilresor. I medias värld bor det bara ekologiska lantbrukare på landsbygden, medan det i verkligheten är bilen och möjligheten att arbetspendla på ett bekvämt och effektivt sätt som får landsbygden att leva. Hybridbilar och självkörande gör rimligen landsbygden ännu intressantare.

Skillnaden mellan mediabild och verklighet är alltså som vanligt väldigt stor. Vi får faktiskt gå tillbaka hundra år i tiden för att hitta en landsbygd där de flesta var lantbrukare. Hur generöst vi än tolkar statistiken idag kan vi inte komma upp i mer än 10 procent lantbrukare på landsbygden. Om vi räknar heltidsanställda handlar det om mindre än en procent. Använder vi dessutom jordbruksverkets definition av boende på landsbygden sjunker andelen jordbrukare på landsbygden till mindre än en halv procent. Ytterst få av de som bor på landet är jordbrukare.

Inte bara Stockholm
Vad menas då med landsbygd? För en del journalister och politiker verkar det vara allt utanför Stockholms innerstad, men i statistiksammanhang brukar man tala om områden med maximalt 200 personer per kvadratkilometer. Med den definitionen bor ca 15 procent av Sveriges befolkning på landsbygden. Antalet har varit ganska konstant sedan 1970-talet, även om andelen har minskat något i takt med befolkningsökningen.

Jordbruksverket gör en lite annorlunda beräkning och tittar i stället på landsbygdskommuner. Om man räknar på det sättet bor 34 procent av Sveriges befolkning på landsbygden.

Staden är inte allt
Snabbtågsdebatten de senaste åren har väldigt mycket handlat om snabb kommunikation mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. För att få ordning på finansieringen har man plockat in städer som Jönköping och Nyköping också, men i stort sett handlar det om att knyta samman de tre storstäderna.
Faktum är att vi aldrig tidigare har hört så mycket prat om urbanisering som idag. I media får man lätt uppfattningen att alla arbetsplatser ligger i Stockholm, Göteborg och Malmö, medan resten av landet är landsbygd som försörjer sig på ekologiskt lantbruk. Inget kunde vara mera felaktigt.

Stora cirklar
De två stora transportrevolutionerna, cykeln och bilen, förändrade människors möjlighet att bo och arbeta i grunden. Cykeln innebar att arbetsplatsen plötsligt kunde ligga en dryg mil från bostaden. Bilen ökade radien till fem mil eller mer. Om man accepterar pendlingstider á la Stockholm kan till och med radien ökas till uppåt tio mil.

Den som roar sig med att lägga ut cirklar med fem mils radie inser snabbt att en väldigt stor del av Sverige har rimliga avstånd till ganska stora industriorter. Vår lilla gård i Blekinges obygd har till exempel Olofström på ”spotthålls avstånd”, men också Växjö, Karlshamn, Kristianstad och Karlskrona inom rimligt pendelavstånd. Tjörn har Stenungsund på nära håll, men också Kungälv, Göteborg, Trollhättan och Uddevalla inom rimligt avstånd (en cirkel med fem mils radie). Den som bor i närheten av Lund har Malmö, Köpenhamn, Ystad och Helsingborg inom rimligt avstånd. Från Karlskoga är både Örebro och Karlstad tillräckligt nära. Och med dagens vägar ligger både Göteborg och Jönköping inom pendlingsavstånd från Borås.

Om jag i stället skall ta mig från Nacka, där jag normalt sett bor och arbetar, till norra delen av Stockholm blir restiden snabbt väldigt lång. Även om avståndet bara är ett par mil tar det lika lång tid som tio mil på landet.

Ett problem är förstås att man blir bortskämd av att leva på landet. Landsbygdsbor har ofta svårt att föreställa sig hur storstadsbor kan acceptera en timme eller mer i restid till arbetet och lika mycket hem varje dag. Men så ser faktiskt verkligheten ut i större städer och det är en verklighet som borde göra landsbygden bra mycket mera attraktiv än vad den kanske verkar idag.

OK att pendla
För det är faktiskt inte särskilt många som bor alldeles i närheten av sin arbetsplats, varken i staden eller på landet. Skillnaden ligger snarare i vilket sätt man pendlar. I en storstad handlar det förmodligen om bil, tunnelbana eller spårvagn, medan bilen är i stort sett allenarådande på mindre orter och på landsbygden.

Att det blir så här är egentligen ganska självklart. Ett företag kan inte etablera sig på en plats där man inte kan få tag på den personal som krävs. På samma sätt är det viktigt för den som vill ha ett jobb att det finns tillräckligt många arbetsplatser att välja mellan. Det är i princip stadens stora fördel.

Men att förflytta sig i en storstad tar tid. I rusningstrafik ligger ofta medelhastigheten under 20 km/h, oberoende av vilket transportmedel man väljer. Bilen fastnar i bilköer och kollektivtrafiken blir alltid långsam beroende på byten. Att ta sig ett par mil från en sida av staden till den andra kan utan vidare ta en timme.

För hundra år sedan hade det självklara valet för (den manliga) stadsbon varit att ta sin familj och flytta till en lägenhet närmare arbetsplatsen. Men idag fungerar inte detta. Det är svårt att hitta bostad och dyrt att flytta. Och i dagens familj arbetar bägge föräldrarna och förmodligen inte på samma arbetsplats. Det är bara att pendla.

Urbanisering av miljöskäl?
I en storstad finns förstås fler människor inom en radie av två mil än vad det finns inom en radie av tio mil på landsbygden. Men om man räknar på det sättet blir ändå inte skillnaden så stor som den ofta framställs i debatten. Mycket handlar i stället om att acceptera att långa pendlingsavstånd utanför storstaden inte behöver innebära längre pendlingstider och faktiskt inte heller större miljöpåverkan.

De senaste årens fokus på bilen som miljöbov har lett till att klassiska ”gröna” partier som Centerpartiet och Miljöpartiet definierat om sig som storstadspartier. Idag handlar deras retorik om tät stadsbebyggelse, spårtrafik och landsbygden som någon form av ekologisk ”Skansen” (eller ekologisk mardröm). Det är en ytterst säregen helomvändning från sjuttiotalets tankar om att flytta ut på landet.

Hybridbil och ADAS
Men hela den retoriken faller som ett korthus om man tar in hybridbilen som en faktor i sammanhanget. Med fem mil till arbetsplatsen och ett vanligt bilvärmaruttag hemma och på jobbet blir miljöbelastningen och kostnaden minimal. Tar man dessutom in möjligheten att om några år låta bilen köra själv (åtminstone på motorvägen) blir plötsligt pendlingsresan en del av arbetstiden. Att ägna en timme åt att läsa mail och förbereda arbetet är fantastiskt mycket mera givande än att använda samma tid åt att trängas på tunnelbanan och frysa på hållplatser.

Man kan naturligtvis invända att de som bor i staden kan dra nytta av autonoma självkörande taxibilar på samma sätt, men det är tyvärr bara en vacker dröm. Gatuutrymmet räcker helt enkelt inte till. Ståplatsen på tunnelbanan och på bussen kommer att vara den krassa verkligheten också i framtiden.

Innerstaden i fokus
Framtidsforskare, politiker och kulturarbetare verkar rörande överens om att urbaniseringen är här för att stanna. Landsbygden avfolkas och människor samlas i ett fåtal stora städer. Allt handlar om att göra innerstäderna mera tätbefolkade, samtidigt som man skapar åtgärder för att göra livet för de fåtaliga landsbygdsborna åtminstone uthärdligt.

Men när hade framtidsforskarna rätt senast? En av de få ”sanna” sanningarna är ju att prognoser för det mesta är felaktiga. Man behöver till exempel inte backa särskilt långt för att hitta ytterst svarta prognoser om innerstaden. De flesta framtidsforskare var då rörande överens om att förslumningen av innerstaden skulle fortsätta och att alla som hade möjlighet skulle flytta till utkanten av staden. Innerstadslägenheter skulle bli värdelösa.

Nu vände utvecklingen och det visade sig att ganska många faktiskt var intresserade av att bo centralt i innerstaden. Bra restauranger, kaféer och närhet till teatrar och andra kulturyttringar är för många viktigare än närhet till natur och stora privata utrymmen.

Frågan är bara om de som extrapolerar dagens trend har mera rätt än de som extrapolerade gårdagens trend. Det är inte alls säkert eller kanske ens troligt.

Nytt fungerar på landet
En intressant sak med dagens tekniska framsteg är att de ofta fungerar som bäst utanför storstäderna. Den infrastruktur som faktiskt behövs är helt enkelt bättre utanför städerna.

Det gäller framför allt väginfrastrukturen. Den skulle visserligen kunna vara mycket bättre än i dag, men fungerar i ändå otroligt mycket bättre utanför storstaden än i densamma. Det går att förflytta sig på ett snabbt och deterministiskt sätt, vilket sannerligen inte är fallet i storstaden.

Bredbandsutbyggnaden är fortfarande sämre på landsbygden, men inom några få år kommer alla att ha snabb datakommunikation via fiber eller 5G. Allt som görs på Internet är precis lika tillgängligt från landsbygden som från storstaden.

Ny grön våg?
Tittar man på lite vanlig befolkningsstatistik och boendestatistik är det lätt att hitta mönster. Ungdomar som flyttar hemifrån flyttar oftast till en lägenhet. Där bor de tills dess att de bildar familj och skaffar barn. Då flyttar man till en villa och den boendeformen dominerar sedan ända tills det är dags för någon form av äldreboende. Samma mönster gäller i princip oberoende av var man bor. Från trettioårsåldern fram till sjuttioårsåldern bor nästan 60 procent av svenskarna i egen villa.

Frågan är då vad som skulle krävas för att få storstaden att tappa sin attraktionskraft. Finns det något som kan få flyttvågorna att vända?

När det gäller boende är det inte mycket att diskutera. Bostäder i omedelbar anslutning till storstaden har blivit närmast löjligt dyra och alla ser idag risken för en bostadsbubbla. Att köpa bostad i Stockholm eller Göteborg har blivit ett högriskföretag. Med lite (mycket) tur kanske det fortfarande går att tjäna pengar på bostadens värdestegring, men med lite otur slutar det hela i stället med en personlig skuld på någon eller några miljoner.

Samma sak gäller kommunikationer. Att ha bil i storstaden är dyrt och jobbigt. Ändå är det svårt för en familj att klara sig utan bil. Den som inte har egen mark för parkering tvingas betala snabbt ökande parkeringskostnader och det är lätt att komma upp i maximal trängselskatt för den som använder bilen. Ett par tusenlappar per månad i trängselskatt (105 kr per dag i Stockholm) och en dryg tusenlapp per månad för boendeparkering märks i plånboken. Den som vill hyra en ”riktig” parkering kan räkna med ännu fler tusenlappar.

Utanför storstaden är situationen dramatiskt annorlunda. Huspriserna är låga och det finns varken parkeringskostnader eller trängselavgifter. Det största problemet är faktiskt kommunal- och landstingsskatten, som tillsammans kan vara ett par procent högre än lågskattekommuner som Stockholm och Nacka. Men en tusenlapp extra skatt i månaden är lätt att spara in på bostaden.

Företag
Väldigt mycket beror förstås på var företagen väljer att etablera sig i framtiden. Om alla arbetsplatser finns centralt i storstaden kommer arbetarna att flytta efter.

Men att etablera sig centralt i en storstad är dyrt och trots allt är de flesta företag beroende av någon form av fysisk distribution. Fördelen med att ligga i en storstad kan snabbt vändas till en nackdel i takt med att storstädernas vägnät proppas igen. Idag tyder det mesta på att infrastrukturen i Stockholm och Göteborg kommer att bli betydligt sämre de närmaste åren.

Samtidigt ser vi hur hybridbilar och självkörande bilar gör landsbygden allt intressantare. Om det är fullt acceptabelt att pendla tio mil till arbetet finns det ingen större anledning att trängas i city, varken för företag eller arbetare.

5 Responses to “Lätt att arbetspendla på landet”

  1. Det var väldigt kul att läsa det här blogginlägget då jag haft många liknande funderingar kring landsbygdens framtid och just det att autonoma bilar samt bättre telependlingslösningar faktiskt gynnar den betydligt mer än städer.

    Personligen är jag mest fascinerad av potentialen hos autonoma elektriska VTOL-flygplan som nu verkar ha blivit realistiskt genomförbara, åtminstone rent tekniskt. Tyvärr lär väl regleringar bli det största hindret. Det börjar dock dyka upp en del företag som satsar på det och Uber lanserade nyligen en väldigt bra PDF om konceptet och dess potential: https://www.uber.com/elevate.pdf

    Tyvärr hade även de ett väldigt stadsfokuserat perspektiv och jag tycker att de helt missar hur otroligt revolutionerande ett sådant transportsystem skulle vara på landsbygden. Den dagliga aktionsradien skulle utökas till uppemot 20 mil och det som jag uppfattar som det största kvarvarande tekniska problemet, ljudnivån, som i städer begränsar var man kan placera start och landningsplatser, blir väldigt mycket mindre på landsbygden. Det skulle kanske till och med bli möjligt med transport direkt från dörr till dörr i mer glest befolkade områden.

    Tack för en väldigt bra blogg!

  2. Håller helt med både föregående och Göte, kunde inte sagt eller skrivet det bättre själv!

  3. Hej,

    jag hittade en text om avsaltning. Den är en bra illustration till vad du skrev i din blogg. Kan jag skicka den till dig?
    mvh
    Trygve

  4. Nu får du skärpa dig, Göte och gå lite mer main stream!

    Det går ju inte att kommentera dina krönikor på annat än positivt sätt. Och det blir tjatigt i längden att inte få vara den surgubbe jag egentligen är.

    Seså – skriv nåt om miljön och att ungdomen är vår framtid. Eller nåt sånt där som alla andra tar till när dom ska göra sig populära.

  5. Men Gunnar, det finns ju så mycket annat som är så härligt att irritera sig på. Det räcker att slå upp en tidning eller titta på ett nyhetsprogram så triggar surgubbereflexerna igång med full styrka. Åtminstone på mig. Jag såg till exempel att Yvonne Ruwaida hade fått jobb på Vattenfall.

    Och Trygve – skicka gärna över texten om avsaltning. gote@elinor.se är en bra adress.

    Ha en härlig helg allihop
    Göte