Billiga telefoner som är bra nog

I januari 2007 höll Steve Jobs upp den första versionen av iPhone på en presskonferens i USA. I juli 2008 lanserades telefonen ”på riktigt” i Sverige. iPhone var fullt användbar redan från början.
I oktober 2008 visade HTC den första Android-telefonen och en rad andra telefoner följde från olika tillverkare. Efter några år var också Android-telefonerna användbara.

Nu är det dags för billiga telefoner som är fullt användbara och som alla har råd med. Det är kanske den största revolutionen av dem alla.

Tillräckligt bra
Den smarta telefonen i sitt moderna utförande har inte funnits särskilt länge, trots att man lätt kan få för sig att de funnits ”i mannaminne”. Det är inte mer än åtta år sedan iPhone började säljas i Sverige och vettiga Android-telefoner har egentligen bara funnits tillgängliga i drygt sex år.

Det stora problemet med smarta telefoner är att det grafiska gränssnittet inte är ett dugg förlåtande. En textbaserad dator kan ha ganska långa svarstider utan att det blir alltför irriterande. Gränssnittet på en smart telefon måste reagera omedelbart. När användaren drar fingret åt sidan måste bilden hänga med. Fördröjningar märks omedelbart och vilket förskolebarn som helst kan skilja mellan en användbar och en dålig mobiltelefon. Gränsen för ”tillräckligt bra” ligger högt.

Billig och tillräckligt bra
Apple har från första början kunnat skapa en trogen kundbas genom att ha apparater som varit tillräckligt bra. Mjukvara och hårdvara har hela tiden hängt ihop så att apparaterna känts användbara. Det gav Apple ett ordentligt försprång, framför allt ekonomiskt. Många är villiga att betala några tusen extra för något som faktiskt fungerar. Apples vertikalintegrerade modell kan verka omodern, men har genererat fantastiska vinster.

Tillverkarna av Android-telefoner har hela tiden tvingats att se hur Apple kunnat öka vinsterna, trots en minskande andel av mobiltelefonmarknaden. Första kvartalet i år hade Apple mindre än 15 procent av marknaden, medan över åttio procent av de sålda telefonerna var Android-baserade. Ändå gjorde Apple större vinster än alla andra mobiltelefontillverkare tillsammans.

Men mörka moln har börjat torna upp sig på himlen för Apple. Till och med en del billiga Android-telefoner upplevs idag som ”tillräckligt bra” och de på de stora tillväxtmarknaderna (Kina, Indien och Afrika) får Apple det allt svårare. Android håller på att bli standard i tredje världen och i övriga stora tillväxtområden.

Fantastisk pryl
För Apple innebär det här svårigheter att behålla marknadsandelar och vinster. Det räcker i längden inte att nuvarande kunder fortsätter att köpa iPhone.

För tillverkarna av Android-telefoner ser det inte mycket bättre ut. Snabbt sjunkande priser och vinstmarginaler gör det svårt att tjäna stora pengar. Pressade halvledarpriser och effektivare produktion gör det visserligen möjligt att fortsätta att tjäna pengar, men inte alls som förr. Tillverkarna av smarta telefoner hamnar i samma sits som tillverkarna av TV-apparater och andra konsumentprylar.

Vinnarna är i stället människor över hela världen som för ett lågt pris får tillgång till en ganska fantastisk apparat som kan användas för att ändra det mesta. Allt som har att göra med kommunikation, samordning av handel, betalning, transporter, samåkning och det mesta annat kan hanteras billigt och effektivt via en smart telefon.

Osannolikt
Egentligen är hela den här utvecklingen fullständigt osannolik. Vem kunde väl tro att majoriteten av världens invånare skulle kunna få tillgång till något så märkligt som en smart telefon med ett öppet gränssnitt för applikationer. De som vill skapa tjänster har omedelbart tillgång till massor av användare och användarna behöver inte ta omvägen via korrumperade myndigheter. För invånare i tredje världen har det här inneburit en fantastisk möjlighet till snabb utveckling.

Samtidigt är utvecklingen problematisk för länder som Sverige, där myndigheterna är vana vid att kunna kontrollera och styra. Tjänster som Uber och AirBnB är bara två av de många som sätter käppar i hjulen för traditionellt reglerade områden. Inte helt enkelt.

Bra nog
Tekniskt sett handlar det alltså om en plattform som blivit bra nog och öppen nog för att fungera tillräckligt bra. Smarta mobiltelefoner kan utrustas med massor av extrafinesser, men det viktiga är att grundfunktionerna finns på plats och där är vi äntligen. En modern billig Android-telefon med fyrkärnig mediaprocessor klarar de viktiga grundfunktionerna och har tillräckligt bra batterilivslängd. Det är faktiskt något nytt och något som ändrar förutsättningarna.

Sedan kan man alltid spekulera i fantastiska nya gränssnitt och intelligenta ”robottelefoner”, men steget dit är inte alls lika uppenbart som steget till dagens smarta telefoner. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om vi om tio år ser telefoner som till det yttre är ganska lika de som vi har idag. Det är ganska lätt att dra paralleller med prylar som cykeln, där de yttre förändringarna blev ganska små när man väl hittat en fungerande form.

En stabil plattform är en intressant startpunkt för nya möjligheter.

4 Responses to “Billiga telefoner som är bra nog”

  1. Bra genomlysning av Göte som vanligt.
    Dock bör man minnas att själva telefonifunktionen/radiodelen inte alls var nån höjdare i den första iPhonen. Apple hade valt en föråldrad radiomodul för att öht kunna releasa sin i övrigt genialiska produkt, som egentligen var den redan befintliga iPoden som fick en telefonifunktion/GSM-modul osv.
    WiFi fanns redan i iPod och det tog sedan nåt år och en generation innan iPhone blev ”tillräckligt bra” även som telefon.
    Apple häcklades även för sin antennlösning där delar av metallramen runt om användes som antenn. Detta var ingen ny lösning rent radiomässigt och mindre bemedlade media fastnade i detaljer som att man kunde kortsluta en viss del (skarv) på metallramen med fingrarna om man höll luren på visst sätt.
    Vad man inte tog reda på var att ena ”skarven” endast var en kosmetisk sak…
    Att handen påverkar inbyggda antenner var ett gammalt problem som alla telefoner som inte hade yttre antenn, drogs med, det tog lång tid innan detta framgick.
    Senare kom flera telefoner med början av Nokia ut med lurar som hade antennelement ute i kanten av luren, idag kan man se att många HTC, LG, Samsung och andra har produkter som ser ut som spegelbilder av iPhone 6 när det gäller just ramen runt telefonen…
    När inte antennen gick att racka ner på övergick man till lightingkontakten, därefter presenterades senaste generationen av USB som också är vändbar och till förvillelse lik lightingkontakten…
    Apple har länge haft sitt Magsafe system för anslutningskontakter på laptops, det fick man givetvis myckt gnäll för… nu kommer systemet hos andra tillverkare..
    Kanske var inte konstruktörena hos Apple så förskräckligt dåliga ändå…

  2. Antennen i metallramen kom först på iPhone 4, 2010. Innan dess var den inbyggd som i andra telefoner.

  3. Den första telefonen som kallades ”smartphone” lanserades av IBM 1993, snart 25 år sedan. Den hade stor touch-skärm mm. Men marknaden fanns inte då. Ett typexempel på att lansera rätt produkt vid fel tillfälle (för tidigt). Kolla in slide 2 på http://www.slideshare.net/shivoo.koteshwar/soc-design-challenges-and-practices. En väldigt innovativ och visionär produkt för sin tid. Men den hade naturligtvis en massa brister jämfört mot dagens smarta telefoner, storlek och battertid är två exempel.

  4. Tja, vägen mot den moderna smarta telefonen var ungefär lika krokig och varierad som vägen mot den moderna cykeln i slutet av 1800-talet. I bägge fallen slutade det med en klar vinnarmodell, även om många tillverkare slåss om marknaden.

    I dag är det knappast något vinnande koncept att lansera en telefon som skiljer sig särskilt mycket från ”mainstream”. Bättre kameror, bättre video och sådant är alltid säljande, men ”alla” vet hur en telefon skall fungera och kännas.

    Ganska fascinerande faktiskt.

    /göte