Vårt behov av skräck

Med lite justeringar i modellerna ser det återigen ut som om vi skall kunna få planeten att gå under – vilken tur. Fast visst hade det känts bättre om klimatmodellerna fungerat bättre i förskott och inte krävt så många ändringar i efterskott. Och visst är det märkligt att så få undergångsteorier har lyckats att få sina förutsägelser att slå in.

Historiska väderdata är otroligt mycket mer korrekta än prognoser. Det är inget nytt. Vi vet alla att väderprognoser för mer än en halvtimme framåt är osäkra. Ofta är prognosen: ”det blir ungefär som idag” bättre i genomsnitt än SMHIs prognoser.

Samma sak gäller ekonomiska prognoser. Det finns massor av experter som i efterskott kan förklara i detalj varför något inträffade. Samma experter brukar ha en ”hit rate” i klass med en grupp schimpanser (det är faktiskt sant) när det gäller att förutse vad som skall hända nästa månad, nästa vecka eller till och med nästa dag.

Problemet är detsamma i bägge fallen. Kaotiska system, massor av parametrar och beroenden som är allt annat än självklara gör att modellerna kan ge väldigt varierande utdata. Det här vet alla som håller på med modellering. Modeller är viktiga, men de är inte verkligheten. Om verkligheten och kartan skiljer sig åt är det inte kartan som gäller.

Försöker inte veta allt
Jag lyssnade nyligen på ett föredrag av årets ekonomipristagare, Angus Deaton. Det är en härlig talare, med enorm erfarenhet och väl underbyggda uppfattningar. Som så många seniora vetenskapsmän undviker han att uttala sig alltför kategoriskt, utan resonerar sig fram till ståndpunkter som verkar rimliga. Och han stänger aldrig dörren för att en ståndpunkt ändå kan visa sig vara felaktig.

Angus Deatons tal var väl ungefär så långt man kunde komma från Johan Rockströms sommarprogram i radio. Eftersom Rockström hade presenterats som vår främste forskare i klimatfrågor ville jag i somras gärna lyssna till vad han hade att säga. Med en och en halv timmas programtid (67 minuter plus nyhetsavbrott) hade han ju faktiskt tid och möjlighet att resonera på ett vetenskapligt sätt.

Men tji fick jag. Sommarprogrammet var ett rent brandtal. Det kunde lika gärna ha hållits av vilken miljöpolitiker eller propagandist som helst. Inte ett spår av det man normalt sett kallar vetenskap.

Agronom
I efterskott insåg jag förstås mitt misstag. Det handlade helt enkelt om dålig kontroll (och att jag trodde på Sveriges Radio). Johan Rockström har visserligen en imponerande rad akademiska titlar och en ännu mera imponerande rad utmärkelser (bland annat Årets Svensk 1997). Men i hans CV finns inte mycket av den typ av forskning man skulle kunna vänta sig. I stället är han i grunden agronom och det är också som agronom han doktorerade 1997.

Så vitt jag kan se har Johan Rockström en lång och framgångsrik karriär inom forskningsvärlden, men hela tiden bland ”de redan frälsta”. Att vara chef för Stockholm Resilience Center och Stockholm Environment Institute är helt klart imponerande, men innebär knappast någon större risk att internt konfronteras med några motståndare.

Gott sällskap
Nu behöver man kanske inte vara klimatforskare i grunden för att forska om klimat. Al Gore, som av många ses som grundare av den moderna klimatrörelsen, tog sin examen i engelska och undvek både matematik och naturvetenskap (han lär ha varit ganska kass i bådadera). Men han var allmänt intresserad av teknik och drev senare många teknikfrågor som politiker.

Över huvud taget är det förbluffande gott om politiker, artister och journalister i klimatrörelsen. Hotet mot vårt klimat samlar ofantliga mängder av människor och alla verkar glada över att ha ett så enkelt och självklart mål att kämpa för. Alla, både vetenskapsmän och andra är ju överens både om problemformuleringen och problemlösningen.

Lite för prydligt
Åtminstone får man känslan av total konsensus när man läser svenska tidningar eller lyssnar på svenska politiker. Förra året skrev också vetenskapsjournalisten Karin Bojs att diskussionen nu var över. Hela forskningsvärlden var överens och alla som hade mage att säga något annat kunde utan vidare avfärdas som mörkmän.

Vad som egentligen hade hänt var helt enkelt att klimatmodellerna och indata till modellerna hade anpassats så att de irriterande avvikelser som fanns inte längre såg lika allvarliga ut. De tidigare klimatmodellerna hade ju fungerat ganska bra för att förklara den förändring som redan skett, men betydligt sämre för att förutse vad som skulle hända de närmaste åren. Genom att revidera modellerna och indata kunde man återigen förklara det som redan hänt. Det är ju mycket enklare att göra en fungerande modell när man har både indata och svar.

Befolkningsexplosion
Att koldioxidhalten i atmosfären har en påverkan på väder och klimat är ytterst sannolikt. Men därifrån till att koldioxiden är den enda påverkande faktorn är ett väldigt stort steg. Att reducera hela det extremt komplexa klimatsystemet till en enda enkel parameter får åtminstone min hjärna att höja varningsflagg.

För det är ju inte direkt första gången som någon har sagt sig ha den enkla och hela sanningen. Och hittills har sanningssägarna alltid fått problem när förutsägelserna skulle materialiseras. Det gäller till exempel befolkningsexplosionen, där väldigt många trodde på Paul R. Ehrlich då han 1968 publicerade boken ”The Population Bomb”. Ehrlich varnade för massvält och dramatiskt ökad spädbarnsdödlighet redan på sjuttiotalet. Därför propagerade han bland annat för massterilisering.

Och visst har jordens befolkning ökat, men någon ökad massvält har vi inte fått se. Tvärtom har svälten minskat och med förbättrat välstånd har befolkningsökningen till och med börjat att plana ut. Det enda land som följde rådet från Ehrlich var Kina, med stora demografiska problem som följd.
Paul R. Ehrlich hävdar förresten fortfarande att han hade rätt.

Mao och pilfinkarna
Kina är kanske det mest extrema exemplet på ett land där en enda idé kan genomföras hela vägen till slutet. Det märkligaste exemplet är nog Mao Zedongs kamp mot pilfinkarna 1958.

Kinas vetenskapsmän hade den gången (säkert korrekt) uppskattat att en pilfink äter 4,5 kg ris per år. Eftersom Kina har mycket stora mängder pilfinkar var det lätt för Mao Zedong att räkna ut den totala skördeförlusten och komma med en enkel och rätlinjig lösning. Han startade helt enkelt krig mot pilfinkarna.

Under våren 1958 ägnade sig tre miljoner kineser åt att jaga pilfink och resultatet var på många sätt imponerande. Stammen av pilfinkar reducerades dramatiskt och tidningarna visade lyckliga partiarbetare med massor av döda pilfinkar.

Men som vanligt är verkligheten inte lika enkel som kartan. Pilfinkarna i Kina äter visserligen ris, men de äter dessutom mängder av gräshoppor och andra insekter. När pilfinkarna var borta förökade sig insekterna snabbt och förstörde skördarna. Den hungersnöd som startats av Maos ”Stora Språnget” förvärrades ytterligare och 30 miljoner människor dog av svält mellan 1959 och 1961.

Se upp med förutsägelser
Enkla sammanhang är lätta att förstå, men att göra enkla modeller och trosvissa förutsägelser av komplexa sammanhang kan ge problem. När Al Gore år 2007 förutspådde att istäcket vid Nordpolen skulle vara borta redan 2014 gjorde han sig skyldig till det mest grundläggande felet som en undergångspredikant kan göra. Ge absolut inte några datum för jordens undergång och undvik verifierbara siffror som kan visa sig felaktiga.

Idag är därför de flesta förutsägelserna betydligt luddigare. Det mesta kan skylls på den globala uppvärmningen, men mera sällan med lätt verifierbara objektiva data. Samtidigt som klimatmodellerna förfinas och klassas som ”verkligare än verkligheten” ser vi allt färre förutsägelser som går att verifiera. Och det kanske är lika bra.

Kan man då verkligen vara skeptiskt till något som av så många betraktas som en absolut sanning. Det tycker jag nog och kanske just för att det hela har blivit mer religion än vetenskap. Man bör alltid vara skeptisk när någon säger sig ha en enkel och absolut förklaring till extremt komplicerade system som livet, ekonomin eller klimatet (svaret är inte 42).

Det här betyder inte att jag tror att allt som sägs är fel, men det vore utomordentligt märkligt om allt, eller ens större delen, vore rätt. I dagens debatt finns tyvärr inget utrymme för tvivel och det har förvandlat klimatfrågan till en religion, där inkvisitionen med ekonomiska styrmedel vakar över att vetenskapsmännen inte gör minsta avsteg från den rätta läran. Det är inte bra.

12 Responses to “Vårt behov av skräck”

  1. Tack Göte för ännu ett genomtänkt och tankeprovocerande inlägg.

    Såsom expatrierad svensk så är det fascinerande att se på hur pass olika som klimatförändringarna debatteras i olika länder. Och precis som du skriver: Oroväckande ofta har debatten drag av fanatisk religiositet istf en faktabaserad vetenskaplig dialog. Blir väldigt mycket av karaktären: Rätt-trogna mot avskyvärda förnekare. Frågorna drivs förfärligt ofta av media, kändisar, politiker och ”wanna-be’s” utan djupare kunskaper, istället för av vetenskapshenar. Den granskande journalismen är tyvärr inte så vanlig här som den kanske borde vara.

    En sund vetenskaplighet har med sig att det INTE råder konsensus inom teoribildning. Teori och modellering är ju just framgissade kartor, inte verklighet. Och nog drar man öronen åt sig då företrädare för rätt-tänkarna (Gore, Bojs mfl) hävdar att alla fakta och alla samband är kända samtidigt som alla data redan blivit insamlade.

    …att det sedan råder tämligen stor enighet om att CO2 inte har något att göra med global uppvärmning gör ju det hela så mycket mer spännande då jag iakttar detta spel från läktaren. Intressant också med en agronom som inte jublar över att CO2-ökningen i atmosfären har alla möjligheter att bidra till ökade skördar och minskad svält/fattigdom på vår planet.

    Ser fram mot var denna debatt tar vägen framgent.

  2. ”Some of the models suggest to doctor Maslowski that there is a 75 percent chance that the entire north polar ice cap, during some of the summer months, could be completely ice-free within the next five to seven years,”, Al Gore, december 2009

    Göte redovisar detta på följande sätt: ”När Al Gore år 2007 förutspådde att istäcket vid Nordpolen skulle vara borta redan 2014”

  3. Götes artiklar har lärt mig att göra överslagsberäkningar. Då kommer jag fram till följande:

    Pilfinkar väger mellan 20 och 30 gram, säg 22,5. Då skulle deras konsumtion av ris vara 200 gånger den egna vikten. (4500/22,5=200). Visserligen är småfåglars metabolism imponerande i jämförelse med däggdjurets (min, till exempel) men att de skulle äta halva sin egen vikt per dygn känns osannolikt. Det skulle innebära att jag satte i mig ungefär 45 kg mat varje dygn. Eller ungefär 2 kg i timmen – dygnets alla timmar.

    Ledsen, men skeptikern i mig tror inte att det är möjligt. Att 4,5 kg också råkar motsvara 10 pund gör att siffran känns grovt tillyxad. Politiker gör sådant. Hela tiden.

  4. Det här inlägget förtjänar ju ett långt svar. Men vem har tid. Den enda slutsatsen man kan dra är ju den som du själv drar Göte, nämligen, lite inte på nyhetsmedia när det gäller rapporteringen av komplexa frågor. Om dessa media sedan är SR eller Elinor kan kvitta lika.

    Svaret på alla dina frågor kring frågon om antropogen global uppvärmning leder till klimatförändringar hittar du istället på ställen som http://www.realclimate.org där man inte bara sammanfattar den verkliga forskningen, utan även citerar densamma. Och ser man till den, den verkliga forskningen alltså, så råder total koncensus. Pss som det råder total koncensus om andra komplexa fenomen s.s. vad som egentligen händer med en elektron i en transistor… (Ja, du har i stort sett bara använt modeller där med, och se, de fungerar alldeles utmärkt).

    Pss är det naturligtvis med klimatmodellering och ”fel”. Om du tror att felen i dagens modeller är lika stora och av samma art som Svante Arrhenius modeller var så är det ett avgörande misstag. Och om du tror att dagens fel kan mäta sig med alla andra argument av halmdockekarraktär så är det i sig ett ännu större fel. (Isaac Asimovs ”The relativity of wrong” är obligatorisk läsning. Finns på nätet).

    Du ger ju själv uttryck för just en sådan halmdocka ”Men därifrån till att koldioxiden är den enda påverkande faktorn är ett väldigt stort steg.” Det är det överhuvudtaget ingen som sagt. Svaret på vad man faktiskt sagt finns som sagt i källan ovan.

    Så, inget i det du säger, speciellt att ”det vore utomordentligt märkligt om allt, eller ens större delen, vore rätt”. Nej, det vore det inte. Det är nämligen så vetenskap fungerar. Asimov förklarar det som sagt mycket bättre än jag, så jag hänvisar till honom.

    (Och vad det gäller hur man kan göra förutsägelse om svåra fenomen så finns det som sagt intressant forskning om det också; http://freakonomics.com/podcast/how-to-be-less-terrible-at-predicting-the-future-a-new-freakonomics-radio-podcast/) Ditt väderexempel är ju talande. Det enda du egentligen säger när du säger att ”om man säger samma väder imorgon som idag så slår man SMHI” är att vädersystemen i medeltal är längre än en dag. Om du istället jämför med en längre period (men inte för lång) så visar det sig naturligtvis att SMHI gör betydligt bättre ifrån sig än du. MEN, din naiva modell för väderförutsägelser har också ett mera avgörande fel. Den tar inte hänsyn till kostnaden för fel. Om du tror att det inte är någon skillnad mellan att SMHI förutspår 5cm snö och 10cm snö, än att förutspå solsken och barmark som idag, så är det naturligtvis ohjälpligt naivt. Med din modell för förutsägelser så kommer du missa var enda väderomslag; storm, snöstorm osv. Så ”i medeltal” och ”fel” visar sig vara extremt viktiga begrepp när det kommer till väderförutsägelser och att tro något annat är att lura sig grundligen.

  5. NASA om isen i arktis

    http://www.nasa.gov/press-release/arctic-sea-ice-summertime-minimum-is-fourth-lowest-on-record

  6. Svar till Skogsgurra
    Kolibrier lär kunna äta upp till 2 ggr sin egen vikt per dag.

    Risälskare

  7. Ojj! Men kanske inte så förvånande – om de hänger i luften och darrar med vingarna dagarna i ända.

    Pilfinkar och talljoxar kanske inte har riktigt den snabba förbränningen? Eller är flygfän i allmänhet energiineffektiva?

  8. Kan en pilfink verkligen äta 4,5 kg ris på ett år? Siffran fanns i en Wikipediaartikel om ”Stora Språnget” och den är faktiskt inte orimlig. Problemet är ju detsamma som för flygplan. Det är väldigt energikrävande att flyga och det går åt massor av bränsle. Flygplanet har fördelen av att kunna använda ett extremt energirikt bränsle, men för småfåglar gäller det att äta i stort sett hela tiden.
    Samma sak gäller förresten stora djur som äter extremt energifattigt bränsle. Den som bara käkar eukalyptusblad (och grenar) får äta hela tiden. Men får en härligt frisk andedräkt.
    /göte

  9. Ännu en snabb kommentar
    Jag gillar RealClimate-sidan och jag brukar gå in och kolla på den med jämna mellanrum. Men jag tror inte att så många forskare som skriver där skulle vilja likställa beteendet hos en elektron i en transistor med koldioxidens roll i klimatsystemet.
    Och visst kan väder vara svårare att förutspå än klimat, men det innebär inte att klimat är enkelt, ens när man har massor av data. Jag inbillar mig att klimatmodeller har större likheter med ekonomiska modeller än med grundläggande fysikaliska modeller. Men kanske IPCC kan lägga fram en perfekt ekonomisk modell också.
    /göte

  10. Göte,

    Du brukar skriva så vettiga saker, men nu hänger jag inte med. Lutar du åt att huvuddelen av den konsensus som idag råder inom klimatforskarvärlden är felaktig? Eller är det i första hand detaljer i gjorda påståenden som du vänder dig emot?

    Klimatfrågan kan på någon sorts högsta nivå delas upp i ett antal kopplade påståenden:

    1. Det globala klimatet håller på att bli varmare.
    2. Även om det lokalt kan finnas fördelar med det ändrade klimatet så är det på det hela taget något negativt.
    3. Orsaken till klimatförändringen är till stor del mänsklig verksamhet (mest förbränning av fossila bränslen).
    4. Vi kan och bör göra något för att minska denna klimatförändring.

    Jag har väldigt svårt att se att någon vettig och insatt människa kan tvivla på 1. Glaciärer krymper, den globala medeltemperaturen i luft och vatten stiger, polarisar krymper, haven stiger (och försuras). Klimatförnekare brukar peka på att den globala temperaturen inte ökat under någon viss väl vald period (gärna med start under förra El Niño), men nu har vi en ny El Niño som kraftfullt borde omöjliggöra det argumentet.

    Mänskligheten har byggt många städer på låg mark nära havet. Ett stigande hav kommer att orsaka astronomiska kostnader. Extra torka på en del håll och extra nederbörd på annat håll lär ställa till det för jordbruk och annan verksamhet. Det nya klimatet kanske inte objektivt är sämre, men samhällen och ekosystem har utvecklats baserat på det klimat som har rått under lång tid och en snabb förändring i förutsättningarna ger svåra följder.

    IPCC skriver i sin ”Summary for Policymakers” http://www.ipcc.ch/pdf/assessment-report/ar5/syr/AR5_SYR_FINAL_SPM.pdf

    ”The evidence for human influence on the climate system has grown since the IPCC Fourth Assessment Report (AR4). It is
    extremely likely that more than half of the observed increase in global average surface temperature from 1951 to 2010 was
    caused by the anthropogenic increase in GHG concentrations and other anthropogenic forcings together. The best estimate
    of the human-induced contribution to warming is similar to the observed warming over this period (Figure SPM.3).”

    De definierar på sida 2 att med ”extremely likely” menar de 95–100% säkerhet. Så forskakonsensus är alltså att det är åtminstone 95% sannolikt att åtminstone hälften av uppvärmningen de senaste 60 åren har orsakats av mänsklig verksamhet samt att de bästa estimaten pekar på att ungefär hela ökningen är orsakad av människan.

    Jag tror mig inte ha bättre kunskap i det här ämnet än vad en konsensus av de som forskar på det kommer fram till. Själv är jag nämligen elektronikkonstruktör, inte klimatforskare.

    Som du skriver så är klimatfrågans alla detaljer komplexa, men sedan vänder du dig emot att IPCC inte är tvärsäkra på allt de påstår. IPCC-sammanfattningen jag länkade till är full av olika förutsägelser och påståenden som individuellt ges en varierande bedömning av hur sannolika de är. Är det inte precis så det borde vara på ett komplext område?

    Här är det lätt att gå bort sig och jag tycker du gör det, medvetet eller omedvetet. Att det är oklart exakt vad medeltemperaturen eller medelisutbredningen eller någon annan parameter kommer att vara något visst år eller över någon viss tidsperiod betyder inte att det det är oklart att alla, eller åtminstone en delmängd av de fyra numrerade punkterna jag radade upp ovan är så välbelagda som man rimligen kan önska.

    Det är om de stora och väsentliga dragen som konsensus råder bland klimatforskarna (och som jag tror Karin Bojs avsåg) och inte nödvändigtvis om varje decimal i varje förutsägelse från varje klimatmodell. Att vi inte vet exakt hur mycket av Grönlandsisen som försvinner för varje år de närmaste hundra åren betyder inte att vi kan avfärda de stora dragen i det IPCC kommit fram till och att det alltså vore väldigt önskvärt att få ned framförallt koldioxidutsläppen.

  11. Kommentarfältet blev betydligt längre än mitt inlägg och det är ju förträffligt. Dessutom är kommentarerna alldeles utmärkta och det är ännu bättre.

    Mitt största problem med klimatteorierna har egentligen inte så mycket med de individuella klimatforskarna att göra. Precis som Per M påpekar skiljer de sig ganska kraftigt från varandra, även om grundidéerna är desamma. Det gäller också rapporten från IPCC om man orkar läsa den ”på riktigt”. Jag gillar att IPCC-rapporten inte är tvärsäker.

    Men inte ens de här variationerna ser vi i sammanfattningen för press och politiker och i media blir det ännu värre. Där blir ”klimatmodellen” (då finns det bara en) både naturlag och dogm. Och klimatmodellen är inte en naturlag.

    Det värsta av allt är nog att det fina ordet skepsis har kommit att betyda dogmatisk nejsägare. Så fort man inte accepterar varje detalj buntas man ihop med diverse mörkmän. Jag skulle till exempel aldrig i livet våga publicera den här spalten i någon av dagstidningarna. Då skulle med all säkerhet kommentarerna bli något helt annat än de logiska och genomtänkta kommentarer jag fått ta del av.
    /göte

  12. Tack Göte för dina inlägg i energi och klimat-frågorna. Kommentarerna är lika intressanta, och de skulle inte finnas utan att någon först kastar sig in med väl underbyggda påståenden. Jag önskar dock att fler skulle ta del av spalten då det verkligen är upplysande för normala mediabrusläsare.
    /Dag