Objektiva sanningar

De flesta ljuger (skönmålar) om hur mycket de dricker, hur mycket de tränar och hur de mår i största allmänhet. Det värsta är att de ljuger för sig själva. Därför är objektiva data från mätningar så fantastiskt användbara.

Jag lyssnade i morse på hälsoprogrammet Kropp och själ (P1). Temat var ”Doktorn i fickan” och fokus låg på hälsoappar för mobiltelefoner och vad det innebär för sjukvården.

Det här är ju ett ämne som brukar få läkare att inta försvarspositioner och delvis var det väl så här också. Ni vet, det där med att man inte skall mäta i onödan och att mätningar riskerar att skapa oro.
Men programmets huvudfokus låg ändå på de positiva effekterna av hälsoappar, inte minst för kroniska sjukdomar som diabetes och Parkinsons sjukdom.

Embedded Award
Det här är naturligtvis inget nytt för någon som följt elektronikutvecklingen de senaste åren. Själv har jag inte minst sett utvecklingen av bidragen till Swedish Embedded Award, en tävling som nu går på sitt trettonde år. Där har vi de senaste åren sett en explosiv utveckling av analysverktyg kombinerade med hälsoappar.

Förra årets vinnare i företagsklassen var ett paradexempel på den här typen av verktyg. En kombination av miniatyriserad alkometer, mobiltelefonapp och ”big data”-baserat system gör det möjligt att utvärdera behandlingar för alkoholister och omedelbart se när patienten är på väg mot ett återfall. Med ojämna mellanrum ”pingas” patienten, som då får blåsa i alkometern och samtidigt filma sig själv. Det här ger både objektiva och säkra data i ett sammanhang där lögner och skönmålningar annars är regel.

Objektivt
Det här med objektiva och återkommande data är något som håller på att revolutionera både hälsovården och friskvården. Objektiva data om hur mycket man rör sig, hur syreupptagningen ser ut, hur puls och hjärtrytm varierar och en rad andra parametrar har tidigare inte gått att få. Eller rättare sagt, man har bara kunnat mäta de här parametrarna under korta perioder i sjukhusmiljö. Möjligheterna att hitta intermittenta fel har varit ganska låga. För att inte tala om trender och tendenser.

Med de nya mätmetoderna blir det möjligt att skapa personliga databaser med objektiva data. Förändringar uppåt eller nedåt märks ganska lätt och diagnosprogram kan ”svänga in” för att ge personliga rekommendationer och varningar.

Konkurrens
I olika läkarprogram brukar man varna för att den här typen av självdiagnos kan leda till hypokondri eller felaktiga och farliga diagnoser. Ofta handlar det nog snarare om att läkare är rädda för konkurrens.

För det är sannerligen inte lätt att ställa en diagnos på en patient baserat på objektiva data från ett enda tillfälle, kombinerat med de subjektiva och ofta felaktiga data som patienten berättar om. Alltför ofta blir diagnoserna från olika läkare helt olika.

Den som väljer att själv mäta sina parametrar har nog betydligt större möjligheter att identifiera felmedicineringar och felaktiga diagnoser. För att inte tala om möjligheterna att se vad som är lämpligt och vad som är uppenbart olämpligt. Objektiva tidsserier är svåra att bortse från.

Smarta telefoner
Pulsmätare och hälsoprylar har funnits i ganska många år. Men egentligen är det inte förrän nu som alltsammans fungerar ”på riktigt”. Det har tagit sin tid för de smarta mobiltelefonerna att bli tillräckligt smarta och tillräckligt standardiserade för att verkligen räcka till.

Så på många sätt är det nu alltsammans börjar. ”Nördarna” har hållit på i flera år, men först nu kan ”vanligt folk” dra nytta av tekniken. Det kommer att bli en intressant resa.

Och för de företag som ligger i framkant kan det dessutom bli en väldigt lönsam resa.

2 Responses to “Objektiva sanningar”

  1. Läkare gillar tydligen inte expertsystem heller. Expertsystem som stöd för läkaren alltså.
    För en 15 år sedan så var dylika ungefär så duktiga som en van läkare men inte så smart som en överläkare. Ett problem är att en given uppsättning symptom kan bero på väldigt många olika åkommor, multipla åkommor samtidigt samt aktuell medicinering. Dessutom allt i kombination. En hel del rundgång inom vården skulle kanske kunna undvikas.

    Gissar att läkarna uppfattar att de hamnar i underläge om patienten vet mer.

    Dessutom får man känslan av att det även till dels handlar om en kultur inom läkarkåren. Det påminner lite om en gammal bilmekaniker, det gick att beskriva vad som inte fungerade och hur det lät men det var inte poppis att tala om vilken bildel som fallerat. Det skulle mekanikern själv ta reda på.

    Som du skriver är det en svårforcerad träskmark man vandrar in i, en som även inkluderar psykosomatiska diagnoser. Psykosomatiska åkommor var något som s.a.s. inte fanns innan 1970-talet. Magsår var nog en av de första som blev benämnd som en psykosomatisk åkomma. Numera kan det mesta ha psykosomatiska orsaker, vilket används som en slaskdiagnos.

    Det finns mängder med (även enkla) åkommor med diffusa symptom som gissningsvis skulle vara intressanta att diagnostisera eller kunna utesluta. Förmodar att det är plats för en eller två app:ar till.

    Att mäta är att veta.

  2. Hej Göte,
    Intressant!
    Lyssnade själv på programmet samt några repriser i somras.
    Har du bytt namn eller är det möjligtvis tryckfelsnisse som stökar 😉