Vem har fjärrkontrollen?

”Vem har fjärrkontrollen?” och ”vem har tillgång till vägguttaget?”. Det är enligt dr Genevieve Bell från Intel två av de stora frågorna i hemmen.

För inte så länge sedan skulle nog Genevieve Bell ha betraktats som en synnerligen udda figur inom Intel. Det hela började med en barndom på Australiens landsbygd, bland landets urbefolkning (föräldrarna var antropologer). Att hon själv blev välkänd antropolog och expert på Australiens urbefolkning var inte särskilt förvånande, men att hon skulle bli en av de mest tongivande inom Intel var desto märkligare.

Eller kanske inte ändå. De senaste åren har vi sett en fenomenal utveckling, framför allt vad gäller Internet och mobiltelefoni. Och det har sannerligen inte bara handlat om lyckade satsningar. Alltför ofta har stora satsningar visat sig katastrofalt misslyckade och i efterhand uppenbart korkade.
– Ta till exempel Intels mediasatsning ViiV, säger Genevieve Bell. Där utgick man från att folk ville ha en TV-apparat med samma funktioner och samma komplexitet som en dator. Det visade sig vara helt fel. I stället var det enkelheten som var det grundläggande. Att titta på TV är enkelt, socialt och ger nya ämnen för diskussioner.

”Vanligt” TV-tittande har därför ökat i stället för att minska. Och TV-apparaten har inte alls blivit mediecentralen som allt kretsar runt. I stället används smarta telefoner och bärbara datorer för att kommentera program och skapa interaktivitet. Den här utvecklingen var inte alls uppenbar och de flesta tekniker hade säkert förväntat sig att den skulle ta en annan väg.
Över huvud taget är det just nu ruggigt svårt att veta vad som kommer att lyckas och vad som kommer att misslyckas. Helt klart kommer det mesta att ha med Internet och kommunikation att göra, men det säger inte mycket. Idag sätter man ofta likhetstecken mellan Internet och webben, men det är  att göra det alldeles för enkelt för sig

– Webben är för Internet vad glödlampan var för de första elnäten. Det är en ”killer application”, men långt ifrån den enda och kanske inte ens den största.

Det är med andra ord fantastiska tider för alla som har nya idéer eller kan stöpa om gamla idéer på nya sätt. Samtidigt är  det farliga tider för personer och företag som är låsta i sitt sätt att tänka och agera.

Comments are closed.