LTE till folket

Nyheten att Telenor och Tele2 slår sig samman om en massiv LTE-utbyggnad är intressant. Tydligen vill de bägge företagen konkurrera ut de fasta ADSL-anslutningar över telenätet där man tycker att Telia Sonera tar oskäligt betalt.
Att den fjärde generationens mobiltelefoni (som egentligen handlar nästan enbart om datakommunikation) skulle kunna bli en konkurrent till Telia Soneras koppartrådar är i och för sig inget nytt. Men en så kraftig avsiktsförklaring som den från Telenor/Tele2 kan driva på utvecklingen ganska ordentligt. Många har idag en fast telefonledning bara för att få vettigt bredband och skulle sannolikt säga upp abonnemanget om det fanns ett bra alternativ.
På den ”gamla goda” tiden, med en enda operatör skulle en sådan här övergång ta lång tid. Att konkurrera ut sig själv är inte särskilt intressant och den enda operatören skulle helt säkert se till att införa begränsningar som gjorde det nödvändigt att ha kvar det fasta abonnemanget. Om staten hade valt att bryta ut kabelverksamheten innan Telia såldes hade det heller inte funnits så stark vilja till snabb förändring.
Men nu fick Telia behålla alla kopparledningarna och de andra operatörerna har sedan dess klagat högljutt på monopoltendenser och dåliga villkor för att släppas in i näten. De kommer nu att ta alla möjligheter att sätta krokben för Telia Soneras koppartrådar och LTE är ett krokben som heter duga.
Nu kommer förstås de flesta inte att se hastigheter i klass med de 100/50 Mbit/s (nedladdning/uppladdning) som brukar anges för LTE. Men dagens ADSL-abonnemang ligger oftast runt 5/0,5 Mbit/s, så användarna är inte bortskämda. LTE klarar en ”good enough”-nivå också på hyggliga avstånd och i takt med att små nano- och piko-basstationer sprids ut ökar kapacitet och hastighet. Och vid samma hastighet och samma pris som ADSL är en trådlös kommunikation utan tvekan att föredra. Portabilitet och mindre känslighet för åska är bara ett par argument.
För Telia Sonera kan kopparnätet gå från att vara en kassako till att bli en förlustaffär. Underhållskostnaderna är stora och sjunker inte alls i takt med att abonnenterna lämnar systemet. Men kanske kan snabbare varianter av ADSL hålla kvar kunderna.
Och på tal om snabbare varianter – det verkar som om Microsoft har fått fart på Windows 7, alltså efterföljaren till Windows Vista. De som har testat de senaste betaversionerna påstår att det nya operativsystemet är snabbare än både Vista och Windows XP.
Dessutom har det visat sig att netbook-användarna har svängt kraftigt när det gäller Windows/Linux. I början av Netbook-historien (för ett drygt år sedan) dominerade Linux, men idag säljs långt mer än 90 procent av alla netbooks med förinstallerad Windows. Genomgående handlar det förstås om ”gamla” Windows XP. Vista är alldeles för stor och långsam.
Men enligt både Microsoft och oberoende testare skall Windows 7 fungera riktigt bra, också på netbook-datorer. Microsoft kommer därför att lansera en lågprisversion av Windows 7, speciellt avsedd för netbookdatorer. I Windows 7 Starter Edition kommer man att införa en begränsning på att köra maximalt tre samtidiga program. Om det innebär att man ”skjuter sig i foten” igen återstår att se. Home-versionen av Windows XP, med sina begränsade nätverksfunktioner, innebar en gång i tiden att man ”avsade sig” marknaden för hemmanätverk. Det var inte särskilt listigt.
Men Microsoft verkar i alla fall komma ner på fötterna efter det långa och olyckliga Vista-äventyret. Trovärdigheten har väl fått sig några rejäla törnar, men den kanske går att reparera.
En stor fråga är förstås vad som händer med MID-marknaden, alltså den mellanklass av datorer/mobiltelefoner som framför allt Intel satsar så hårt på. Där är Linux standardoperativsystem och Microsoft finns inte ens ”på kartan”. Här finns en klar risk för Microsofts dominans. Eller får vi plötsligt se Intel göra reklam för ”Windows for MID”?

Comments are closed.