Flykten från New York

Många minns säkert katastroffilmen från 1981 där brottsligheten stigit så kraftigt att Manhattan förvandlats till ett gigantiskt fängelse. Så illa är det inte idag, men kombinationen av minskad polisnärvaro, ökad kriminalitet, nedskräpning och raskravaller har placerat New York på ett sluttande plan. Inget blev bättre av att pandemin fick de rikaste att flytta till sina lantställen.

Lätt att glömma historien
Det här låter vansinnigt för de unga som vant sig vid ett rikt, intressant och ganska rent New York med relativt låg brottslighet. New York, Stockholm, London och Paris är platser där väldigt många skulle vilja bo om de bara hade råd.

Men vi som var med på sextio- och sjuttiotalet minns en annan tid. New Yorks innerstad var ett slumområde där soporna täckte gatorna. En kvällspromenad i Central Park slutade alltför ofta på akuten. De som hade pengar lämnade staden.

Lite av samma sak gällde Stockholm. Kriminaliteten var långt ifrån New York-klass, men innerstaden var inget för de rika eller ens för medelklassen. Familjer som hade råd sökte sig till närförorterna.

Det här ändrades. I New York tog den tidens borgmästare (inte minst Rudy Giuliani på nittiotalet) tag i brottsligheten. Nolltolerans mot brott, pengar till polisen och krafttag för att få bort sopor och klotter förvandlade New York från slum till staden där alla ville bo.

Stockholm och andra problemstäder hängde på trenden. ”Alla” ville plötsligt bo på Söder. Högteknologi, teater, musik, restauranger, intressanta arbetstillfällen. Naturligtvis vill man bo i centrum. Ingen vill minnas tiden av slum, sopor och kriminalitet. Och ingen vill minnas kravaller och nedbrända hus.

Pengarna försvinner
Därför är det extra jobbigt att se TV-bilderna från New York och andra städer i USA. Hur kunde de här piffigt urbana miljöerna bytas mot raskravaller och sophögar? Och hur kunde det gå så snabbt?

I New York började problemen för flera år sedan. De nya politikerna tyckte inte om nolltolerans. De ville hellre se snälla lagar och snälla poliser, ungefär som i Sverige. I början märktes inte så stor skillnad, men efter ett par år började kriminaliteten närma sig gamla nivåer.

När coronapandemin drog igång flyttade de rika New York-borna till sina lantställen. Det innebar att stora skatteinkomster försvann från staden. I New York kommer hälften av stadens skatteinkomster från den procent av befolkningen som är rikast så det här märktes snabbt.

Som lök på laxen kom så ”Black Life Matters” med kravaller och nedbrända hus och bilar. Plötsligt var vi tillbaka på sjuttiotalet igen.

Men inte kan det väl gå så långt? Visst måste de rika komma tillbaka igen och allt bli som vanligt? Inte kan väl politikerna vara så dumma att de låter de kriminella ta över igen? Eller?

Lättare att riva än att bygga upp
Förhoppningsvis ordnar det sig på något sätt, men utvecklingen i New York visar hur lätt och snabbt allt kan gå fel. Det är väldigt mycket lättare att rasera än att bygga upp och när man nått en viss nivå är det förtvivlat svårt att vända utvecklingen.

Nu behöver vi inte gå hela vägen till New York för att se vad som kan hända. Det räcker att titta på stora delar av Malmö, Stockholm och Göteborg för att se hur illa det kan gå. Att vända den utvecklingen – tja det blir inte lätt.

All utveckling skedde i staden
Men låt oss backa tillbaka lite längre i tiden. Varför var och är städerna så intressanta och viktiga?

Tja, det är inte så svårt att förstå. All utveckling skedde i städerna. På landsbygden gick allt sin gilla gång århundrade efter århundrade. Den som ville pröva på något nytt måste ta sig till staden. I viss mån gäller det fortfarande.

Internet
Men det gäller som sagt bara i viss mån. Bilismen och Internet har förändrat förutsättningarna. Om jag jämför min barndoms Tjörn med den tidens Göteborg var skillnaden gigantisk. Om jag jämför dagens Tjörn med dagens Göteborg är skillnaderna mycket små. Det spelar ingen större roll om man bor på Tjörn eller om man bor i Göteborg.

I år har skillnaden blivit ännu mindre. Många Tjörnbor arbetar i Göteborg, men sedan i våras jobbar många hemifrån en stor del av tiden. Det är helt oproblematiskt – bandbredden är lika bra på Tjörn som i Göteborg.

Fördelen med att enkelt kunna träffas på kaféer eller restauranger är också borta i stor utsträckning. Idag är det viktigast att ha en egen tomt så att man kan vara ute utan smittorisk. Det här kommer förhoppningsvis att ändras, men knappast särskilt snabbt.

Flykten från staden
Storstaden har många fördelar så länge den fungerar som den skall. Men man får inte glömma att staden är en maskin och att alla delar måste fungera hela tiden. Det behövs inte särskilt mycket sand för att det hela skall börja gnissla.

Det finns faktiskt många likheter mellan storstaden och järnvägen. Ganska små tekniska problem kan stoppa ”maskinen” och ganska små ekonomiska problem kan få systemet att stanna. Det är dyrt att hålla maskinen igång.

På samma sätt kan man jämföra landsbygden med bilismen. De gemensamma delarna är få och ganska enkla. Det behövs inget centralt styrsystem och de gemensamma delarna är billiga att underhålla. Det finns en ganska stor tolerans för tekniska och ekonomiska problem.

Se upp!
De senaste åren har jag skrivit om det här med landsbygden kontra staden ganska många gånger. Jag tycker att det är ett intressant ämne. Hittills har det väl mest varit lite kul funderingar, men de senaste månaderna börjar det bli lite obehagligt. Utvecklingen i New York är otäck och utvecklingen i Stockholm, Malmö och Göteborg är inte kul den heller.

Det kan nog vara bra att hålla ögonen öppna.

One Response to “Flykten från New York”

  1. Jag minns också tiden för flykten från NY. Antalet grova brott i USA var mycket högre än i Sverige per capita. Idag är det tvärtom. Endast mord är vanligare i USA, 25% mer per miljon invånare.

    KD-ledaren pratade igår om att anlägga fängelser utomlands. Bakgrunden är att en tredjedel av de som sitter i fängelserna i Sverige inte ens är svenska medborgare.

    Enligt en tre år gammal artikel i expressen https://www.expressen.se/nyheter/sprickan-om-invandrare-och-brottsligheten/ så utgör utrikes födda 53 procent av dem med långa fängelsestraff.

    BLM och AFA vill förstås skuldbelägga mig som tillhörande grupperna vit, man, medelålders, men jag tar inte åt mig. Inte ett dyft!

    Att det finns slumområden vill en del skylla på mig också, men även där tar jag inte åt mig. Tar man hit IS-anhängare och andra kriminella som inte är välkomna i sitt hemland utan hård polisbevakning och milda straff, så skapas också dessa problem. Jag känner mig inte alls skyldig till den här situationen. Det borde dock en del andra göra. De som försöker skuldbelägga mig för på så vis slippa undan en granskning av dem själva.