En aktivist ber om ursäkt

I den fjärde delen av Douglas Adams trilogi ”Liftarens guide till galaxen” får vi följa med till en avlägsen planet där Guds sista meddelande till skapelsen står skrivet i tio meter höga eldbokstäver. Där kan man läsa: ”We apologize for the inconvenience” (Vi ber om ursäkt för alla olägenheter). Något liknande kom för några veckor sedan från en mångårig klimataktivist i form av boken ”Apocalypse Never: Why Environmental Alarmism Hurts Us All”.

Michael Shellenberger förklarar sitt ställningstagande i artikeln ”On Behalf Of Environmentalists, I Apologize For The Climate Scare” som publicerades i flera tidningar (klicka här). Artikeln (och boken) försöker förklara varför klimatförändringarna inte är ett av världens största problem. De problem som faktiskt finns är dessutom enligt Shellenberger fullständigt lösbara med modern teknologi. Boken ligger just nu sjua på Amazons topplista.

Kärnkraft
Schellenberger har varit miljöaktivist i 30 år och klimataktivist i 20 år, men han började tänka till för några år sedan då han tittade närmare på gröna energikällor som vindkraft och biobränslen och ställde dem mot kärnkraft. Därifrån var det inte så svårt att omvärdera andra sanningar som klimatrörelsen definierat som oomkullrunkeliga.

Nu är inte Schellenberger på något sätt ensam om att se kärnkraft som huvudlösningen på klimatfrågan. Det finns gott om klimataktivister som tittat på fakta och tagit konsekvenserna, till exempel Staffan Qvist, en av författarna bakom boken ”Klimatnyckeln – en fungerande lösning på världens största problem”. Klicka här  för att läsa min krönika från en presskonferens om boken för ett drygt år sedan.

En skillnad mellan de två är att Schellenberger numera är betydligt mera kritisk till dagens klimatalarmism. Bägge drar i alla fall slutsatsen att både energibehov och minskade koldioxidutsläpp går att lösa med modern kärnkraft. Däremot är båda starka motståndare till vindkraft och biobränsle.

Svartsyn från Michael Moore
De som vill ha kraftfulla argument mot biobränsle, vindkraft och solenergi kan också ta en titt på den Michael Moore-producerade filmen ”Planet of the humans”. Den liknar andra Michael Moore-filmer i det att den är hård och aktivistisk men den här gången gör han upp räkningen med den gröna energibranschen. Något som uppenbarligen ingen hade väntat sig. Det blev ett jäkla liv.

Filmen är sevärd (går att se på youtube) men Jeff Gibbs som regisserat filmen slutar i en ganska obehaglig svartsyn. Han och Moore verkar tro fullt ut på klimatalarmismen samtidigt som de inte ens vill nämna kärnkraften. Resultatet blir ganska apokalyptiskt, med ett kraftigt minskat barnafödande som huvudsaklig rekommendation. Man kan nästan ana en förhoppning om epidemier och krig för att minska världens befolkning.

Minskande befolkning
Nu visade redan den alltför tidigt bortgångne Hans Rosling att det där med minskat barnafödande som recept för en bättre framtid bara är dumheter (läs gärna hans ”Factfullness”). Ändå ser vi mest varje dag trams om ”barnskam” och kampanjer som går ut på att kvinnor skall avstå barn för klimatets skull. Tidningar som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har märkligt nog svalt argumenten med hull och hår.

Den som klarar av att förstå ett enkelt stapeldiagram inser förstås att stoppat barnafödande bara är ett effektivt sätt att knäcka ett land efter några årtionden. Demografin blir hopplös och en åldrande befolkning tvingas att arbeta tills de (och landet) dör.

I en ny artikel i the Lancet: ”Fertility, mortality, migration, and population scenarios for 195 countries and territories from 2017 to 2100: a forecasting analysis for the Global Burden of Disease Study”  visar dessutom författarna att idéerna om barnskam och befolkningsexplosion till och med är dummare än vad Rosling påpekade. Genom att använda tillväxtsiffror som stämmer bättre med verkligheten än de som hittills använts av FN ser det ut som om världen ”bara” kommer att ha 6,3 miljarder invånare år 2100 jämfört med dagens 7,6 miljarder efter en topp på 9,7 miljarder år 2064. Världens befolkning beräknas alltså minska med 1,3 miljarder fram till 2100.

För att göra det hela ännu värre visar författarna i detalj hur befolkningsminskningen koncentreras till dagens rikaste länder. Det är egentligen bara länderna i Afrika söder om Sahara som får en ordentlig befolkningstillväxt (från drygt 1 miljard till ca 1,6 miljarder) och länderna i Nordafrika/Mellanöstern som får en liten tillväxt (0,6 till 0,7 miljarder. Alla andra minskar.

Värst ut är nog Japan, som beräknas minska från 128 miljoner till 52 miljoner invånare. Men Kina ligger inte långt efter, med en katastrofal minskning från dagens 1,4 miljarder till 0,7 miljarder år 2100 och därpå följande skeva demografi. Europa/Centralasien minskar från 415 miljoner till 248 miljoner och Indien minskar från 1,4 miljarder till 930 miljoner.

Orsaken till befolkningsminskningen är lätt att förstå. När människor får bättre ekonomi föder de färre barn. Det här stod klart för mer än femtio år sedan och antalet nyfödda barn per år har minskat sedan länge globalt sett. Den ökning vi ser idag beror på ökad livslängd och stora barnkullar för många år sedan som måste ”propagera genom demografin”.

Den nya rapporten tar helt enkelt bättre hänsyn till de här välkända faktorerna och resultatet blir dramatiskt. Men redan de FN-siffror som använts i ganska många år pekar på en snabb utplaning och en ökning med bara 1,1 miljarder fram till år 2100. Det var länge sedan någon vettig människa talade om global befolkningsexplosion. Men det finns ju så gott om ovettiga människor.

Klimatförändringar och spiggen
Till slut en liten kommentar till medierapporteringen om den lilla spiggen som orsak till övergödningen i Östersjön. Ett antal artiklar och radioinslag de senaste dagarna har förklarat det hela med att klimatförändringarna leder till minskade bestånd av gädda och abborre vilket ökar mängden spigg som i sin tur äter för många av de kräftdjur som betar trådalger. Resultatet blir övergödning.

Det här låter i grunden vettigt, men den stora frågan är hur man lyckades få in klimatförändringarna som boven i dramat. Svaret är förmodligen att det var en förutsättning för att få pengar till forskning och möjlighet till publicitet.

Det blev inte alls lika mycket publicitet 2016 när en SLU-forskare (från Finland vill jag minnas) beskrev den här problembilden på en Östersjökonferens. SVT filmade det hela ”rakt av” och jag råkade sitta framför TV-apparaten och se föredraget i direktsändning. Det var så intressant att jag skrev en krönika om det. Inslaget från konferensen fick annars ingen som helst medial uppmärksamhet och jag lyckades aldrig hitta det igen.

Att inga tidningar var intresserade av slutsatserna berodde nog på att föredragshållaren tittade på hela kedjan i stället för att omedelbart skrika om klimatförändringar. Överskottet på spigg berodde enligt forskaren mycket riktigt på ett underskott av abborre och gädda (kustnära rovfiskar) men han lade skulden på ett överskott av skarv och säl – inte på klimatförändringar.

Att skarvpopulationen har ökat dramatiskt i Östersjöområdet har nog ingen missat. Samma sak gäller sälarna. Enligt forskaren har skarvarna idag en särklassig och ohotad förstaplats när det gäller att fånga gädda och abborre. Sälarna kommer på en god andraplats.

Sportfiskarna hamnar på en tredjeplats, men mycket långt efter skarv och säl. Yrkesfiskarna märks knappast alls i statistiken. Siffermaterialet verkade mycket väl underbyggt.

Men som sagt – vem vill väl höra ”fel” svar. Medietystnaden var öronbedövande. Så här fyra år senare har man tydligen drömt upp svar som stämmer bättre med förväntningarna och skarvarna och sälarna kan fortsätta att smörja kråset ohotade.

Behöver inte skämmas
I våra traditionella media talas det väldigt mycket om skam. Flygskam, barnskam och dataskam är bara några av de nyord som används. Vi skall skämmas över att flyga, köra bil, använda elektricitet, använda vatten, skaffa barn, använda datorer och jag vet inte allt.

Men egentligen är det väl i så fall rimligare att tala om politikerskam och medieskam. Våra politiker borde skämmas för att de monterat ner vårt försvar, vår beredskap, vår skola och vår polis. Och de borde förpassas till skamvrån för att de medvetet håller på att förstöra landets energiförsörjning. Skamlistan kan göras mycket längre.

Våra traditionella media borde skämmas för att de släpper igenom dumheter som ”barnskam” utan att göra minsta faktakontroll. Eller skriva om elflygplanens snabba intåg utan att göra den enklaste rimlighetskontroll. Eller varför inte för att de tagit steget från att förmedla information till att agera aktivister. Där finns verkligen grund för skam.

Vi andra gör bäst i att inte skämmas. Åtminstone inte över sådant som det inte finns någon anledning att skämmas över eller inte är vårt fel.

För egen del tänker jag till exempel fortsätta att värma min badtunna med el. Att korkade politiker förstör ett effektivt och fossilfritt produktionssystem så att Sverige tvingas producera el i oljekraftverk mitt i sommaren – det är faktiskt inte mitt fel.

Och allra sist – Sverige vek som väntat ner sig i EU-debatten om gigantiska bidrag för att rädda eurosamarbetet (det handlar inte om corona). EU fortsätter nu den marsch i federativ riktning som jag tog upp härom veckan.

******************

Ett litet tillägg – Shellenberger och Qvist är absolut inte ensamma om att varna för klimatalarmism trots att de är allt annat än klimatförnekare (vad nu det är). Nyligen släppte till exempel Björn Lomborg ”False Alarm: How Climate Change Panic Costs Us Trillions, Hurts the Poor, and Fails to Fix the Planet”. Den som vill veta mer kan med fördel titta på det här inslaget där Tom Gilligan från Hoover Institution intervjuar Björn Lomborg.

Förra året släppte dessutom Sveriges i särklass mest meriterade klimatforskare, Lennart Bengtsson, en bok med namnet ”Vad händer med klimatet? : en klimatforskares syn på jordens klimat”. Lennart Bengtsson har sextio års erfarenhet, bland annat som chef för European Centre for Medium-Range Weather Forecasts, International Space Science Institute och Max Planck Institute for Meteorology. Också Lennart Bengtsson hävdar att klimatförändringarna är en realitet, men att de är mycket mindre än vad alarmisterna påstår.

Därutöver finns det förstås massor av intressanta böcker av forskare av forskare som antingen inte tror på klimatförändringarna eller har helt eller delvis andra förklaringar än de vanliga. Men dem lämnar vi därhän för ögonblicket.

DON’T PANIC

11 Responses to “En aktivist ber om ursäkt”

  1. Blandade åsikter om skarven här https://www.svd.se/nytt-beslut-om-okad-skarvjakt-i-skargarden Konstigt att det ska vara kontroversiellt.
    Har väntat på nyheter om Kinas testreaktor på MSR. Verkar dock inte vara så mycket på gång där. Däremot är det fortsatt opinion för att behålla den kärnkraft vi har https://www.nwt.se/2020/07/21/sverige-behover-karnkraft/

  2. Och Magnus Hall avgår. Hur ska kommande VD stå emot Kåberger och andra kärnkraftsmotståndare?

  3. Själv har jag nog varit opolitiskt okorrekt hela mitt liv. Andra världskriget (jo, jag är nog ett så kallat ”krigsbarn” men bara tidsmässigt) verkade otäckt på något vis. Men mina föräldrar förklarade att ”pappa var i Boden och tittade på månen och vaktade smörgåsarna”. Det räckte för mig och det där kriget var nog inte så farligt då.

    Däremot oroades jag för att Golfströmmen skulle välja en sydligare bana. Det var nog sextiotal/sjuttiotal men även där lugnades jag av den upplevda verkligheten. Men oron dyker upp lite då och då. Och sedan kom ozonhålet, där lyckades man ju faktiskt få en bättring till stånd. Historier om världens undergång och bilder av olika sekter som samlats på berg för att rädda sig (tänkte de på Ol’ Man Noah?) ingav ingen oro – utom för att mänskligheten verkade gå på precis alla bluffar man kan tänka sig.

    Bluff eller inte. Barn, barnbarn och barnbarns barn är inget vi skäms över. Och går det åt skogen så lär det göra det alldeles utan vår medverkan. Eller motverkan.

    Oansvarigt? Troligen. Men inget mot alla som ”vet så mycket bättre” och petar sönder hyfsat fungerande system av ren okunnighet eller klåfingrighet. Ibland för judaspengar i form av en tiondels procent vid nästa val…

  4. Undergången ligger väl sällan så nära som domedagsprofeterna vill påstå.

    Inte ens det där med ozonhålet visade sig i efterskott vara särskilt sant. Ozonhålet kommer och går alldeles av sig själv ganska så oberoende av vad vi hittar på. Fast det är inget någon vill tala högt om. Bekämpningen av ozonhålet är ju politikernas enda riktigt stora framgång i klimatsammanhang.

    Över huvud taget är det märkligt hur många politiska bedrifter som sjunker samman som punkterade suffléer vid närmare beskådan.

    En tråkig effekt av domedagspredikandet är att man aldrig vill nöja sig med de lågt hängande frukterna. Effektivisering och förfining duger inte utan allt som inte passar in skall bort – oberoende av konsekvenserna. Det är som om ingen lärt sig något av industrialismen.

    Det verkar i alla fall som om Folkhälsomyndigheten lärt sig att effektivisera. Sedan de dagliga presskonferenserna ersatts med två i veckan (tisdag och torsdag) har vi fått se en intressant tendens i statistiken med lägre dödstal på tisdag och torsdag och högre övriga dagar. Den här veckan hade vi 20 döda på måndag, 7 på tisdag, 21 på onsdag och 9 på torsdag (idag). Det finns säkert en naturlig förklaring i rapportsystemet, men riktigt snyggt är det inte.

    Men visst bör man vara glad över att våra vansinniga dödssiffror blir en aning mera rimliga. Från den fasansfulla toppen runt 500 i veckan i början av maj kom vi i början av juni ner till gräsliga 200 i veckan. Nu verkar vi sedan några veckor ligga tämligen stadigt på hemska 100 döda per vecka. Det är 25 gånger värre än Norge och Litauen, 33 gånger värre än Tyskland, 62 gånger värre än Danmark och oändligt mycket värre än Finland, Lettland och Estland.

    Med andra ord – inte så där jättebra.

    /göte

  5. ”Konstigt” nog så verkar smittan gå ner när testningen kommit igång i stor skala. Fakta verkar vara bra att ha som sagt.

  6. Jag förstår mig inte på er. Titta på ”rapport från 2050”. Det ÄR miljörörelsens våta dröm! Det är inte så stor skillnad mellan ”deep greens” och IS. Bägge vill tvinga in hela världens befolkning i deras ideologi och de drar sig inte att använda nästan vilka medel som helst.

    Detta mål är så viktigt att det står över sådana futtigheter som demokrati, rättvisa, jämlikhet, juridiska rätttigheter, och även mänskliga rättigheter. För att få folk att acceptera detta blir man tvungen att påstå att hela världen står på spel. Infoga dig annars finns ingen värld kvar.

    Samma sak hände för 100 år sedan i Tyskland. Kommunisterna tystade alla andra partier med vilka medel som helst. De gick till andra partiers valmöten och ställde till storslagsmål så de inte fick ut sitt valmanifest. Till sist kom en man som löste problemet genom att också ta till våld. Det slutade inte så bra det heller även fast Tyskland (Väst) 1920-1990 ändå var att föredra framför Sovjet eller Östtsykland 1920-1990.

    Saken är den att det faktiskt måste till någon jävla anamma bland politikerna. Det duger inte med att visa flathet mot dessa omstörtande element. Demokrati, rättvisa osv är inget man får gratis. Man måste faktiskt vara beredd att slåss för den. Hur har det gått så långt att politiskt korrekthet kan vara viktigare än att låta dessa omstörtande element styra dagordning och införa ett samhälle typ 1984/IS/”rapport från 2050″?

    FYI. Dagens nyheter styrs sedan ett flertal år av Peter Wolodarski. Han är väldigt vänster och har fått kritik från före detta medarbetare att han rensat ut medarbetare med andra åsikter från tidningen.

    SVT hade enligt en gammal partiundersökning från 2006 52% MP och 20% V bland journalisterna. Det var helt annorlunda än valresultatet samma år där alliansen fick egen majoritet. Det finns två möjliga förklaringar:
    1. Nästan bara kommunister vill bli journalister.
    2. Cheferna på SVT anställer bara samma partisort som de själva.

    Det går förstås att ta reda på genom att skicka in en fiktiv jobbansökan och skriva mellan raderna att man är brinnande SD-anhängare och se om man får jobbet. 😀

    Samma sak gäller forskningen idag. Jag har sedan flera år noterat att vissa institutioner är övertagna rent politiskt. Se tex den här artikeln och bilda er en uppfattning om dessa är riktiga forskare eller ej. Logikhålen är tydliga.
    https://www.sydsvenskan.se/2020-07-18/alternativet-till-dagens-rasistiska-polisarbete-nedmontera-polisen

    Egentligen är det inte så svårt. Gör som Storbritannien med public service och ställ krav. Kan inte SVT vara partioberoende så ta bort bidragen helt. SVT kan gå i konkurs. Starta ett nytt bolag om man vill ha public service och se till att det blir oberoende.

    Kan inte tidningar skriva oberoende nyheter, så ta bort mediastödet för dem. Kan inte forskningsinstutut vara oberoende, så kapa alla statsbidrag. Så fungerar tex föreningsbidragen. Odemokratiska föreningar blir av med bidraget och ingen tycker det är konstigt.

  7. @ Anders

    När du säger att ”Jag förstår mig inte på er” så förstår jag inte dig.

    Vad är det med ”oss” som du inte förstår? Du verkar ha samma uppsättning fakta som ”vi” och din historieskrivning är ju tämligen korrekt. Vi verkar vara överens i stora drag men inte i alla detaljer.

    Har jag (eller kanske du) missat något väsentligt?

  8. Visst kan man drömma om ”rapport från 2050″ men för mig och många andra handlar det om mardrömmar – det enda våta i de drömmarna är nog de ständiga kallduscharna.

    Att våra traditionella media har svårt att hantera fakta och tenderar att agera aktivister snarare än media – det är inget nytt. Men på sikt är det nog framför allt ett problem för dem själva. Att skrika om ”fake news” och samtidigt hantera fakta på ett ”postmodernt sätt” innebär rimligen till slut att man blir helt irrelevant.

    Det stora informationsproblemet framöver ligger väl snarare i försöken att censurera Internet. De tendenserna är riktigt läskiga.

    Utvecklingen på forskningsområdet är också läskig. Jag har i och för sig inget emot att artiklar som den i sydsvenskan publiceras (läs den och förbluffas). Galna idéer måste också få synas. Men på allt fler områden inom forskningsvärlden verkar galenskaperna bli norm och det enda som accepteras av grupptrycket.

    Trots allt tror och hoppas jag på att utvecklingen går åt samma håll som på sjuttiotalet. Extremister får aldrig nog och när de drivit utvecklingen tillräckligt långt in i galenskapen vaknar folk upp och sätter ner klackarna. Och trots allt är det till slut majoriteten som bestämmer.

    Det skall vi vara glada för.

    /göte

  9. KK-kramaren: Det jag inte förstår är varför ni spelar efter de där andras pipa. De har satt upp ett pk-regelverk. (pk = politiskt korrekt) Enligt den får man inte säga en massa saker som de inte vill debattera. Debatten blir som katten runt het gröt där man inte vågar säga som det är. Idén är central i 1984 av George Orwell.

    De galenskaper och urdumma beslut handlar inte om att de ”råkat” missuppfatta något eller varit oansvarig. (typisk utformning av pk ok kommentar)
    Det handlar om att tillfredsställa en sjuk ideologi. (ej pk ok kommentar) Det är inget misstag från deras sida! De har planerat dessa åtgärder länge. De har velat införa dem sedan unga år. Vad konsekvensen i verkligheten blir bryr de sig inte ett dugg om för det är helt ointressant för dem. De är övertygade om att de når nirvana/kommer till himlen eller vad de nu har för ultimat slutmål, om de kan få dig och mig att tvingas till detta.

    Rapport från 2050 är verkligen läskig. Det är inte bara en rolig långfilm från Hollywood. Det faktiskt finns folk här i landet, någonstans mellan 100.000 och en miljon personer, som vill tvinga in dig och mig i den där självspäkande verkligheten. Det är samma sorts galenskap som IS kör med.

    Jag ser inte alls varför man skall gå med i deras spel och skriva pk. Är det vansinnigt så är det vansinnigt. Har vi demokrati så får man skriva att dessa personer är vansinniga som driver igenom de här besluten. Har vi censur heter det i värsta fall ”missuppfattningar” eller ”oansvariga”.

    Göte: Du har sagt flera gånger att vänstern på 70-talet trodde sig ha vunnit och så slog pendeln tillbaks. Visst var 80-talet yuppietiden där tjäna pengar och ha en stor motorbåt blev ok hos en majoritet, men inte riktigt i pressen. Ändå var det massor av saker som inte ändrades från 70-talet. Hela flyktingfrågan var fullständigt tabu att tala om. Att påstå att vissa människor inte klarade av sina arbetsuppgifter var tabu. Att påstå att vissa utnyttjade välfärdssystemen var också tabu. Pigtjänster var något riktigt fult. Kollektivtrafik var alltid bra och bilar medförde alltid bilskuld. Genusfrågan var absolut tabu. I alla dessa fall gällde fastställd vänsterdoktrin och all annan åsikt bestraffades så hårt att det inte fanns någon annan åsikt uttryckt i medierna.

    Jag ser dock en stor ändring nu mot 70-talet. Det är klart alarmerande att de vänsterextrema kväser yttrandefriheten genom egna underrättelseavdelningar i form av AFA, EXPO och näthatsgranskaren. Man kan inte ha politiserad polis vars enda uppgift är att hitta brott hos personer med åsikter som inte passar det egna partiet enbart med syfte att låsa in dem för vad som helst och kväsa all opposition. Än värre att dessa stöttas av samhället och inte minst statsministern själv som sagt att han läser på Expos sidor. Det är betydligt längre än vad IB-affären gick och nu genom registrering av högerextrema. Jag tror det går minst tio vänsterextrema på varje högerextrem.

  10. Hej Anders

    Vi behöver väl inte skapa motsättningar som inte finns. Varken min krönika eller någon av kommentarerna dansar efter någon PK-pipa, även om vi kanske inte uttrycker oss fullt lika explicit som du.

    Men du har naturligtvis rätt i att vänstern lyckades hålla kvar sin dominans i media. Det är också något jag har skrivit om gång efter annan. Åsiktskorridoren har varit och är en katastrof och utan tvekan har media lyckats styra politikerna åt ”rätt” håll. Idag är klyftan mellan ”gemene man” och politiker/media större än någonsin.

    Ändå tror jag på framtiden. Vi är ett demokratiskt land och det finns rimligen en gräns för hur stort avståndet kan tillåtas bli mellan väljare och politiker.

    På sjuttiotalet förlorade vänstern kampen om det ekonomiska systemet. Svenskarna ville inte ha planekonomi enligt rysk (eller dåtida kinesisk) modell. Däremot vann vänstern kampen om media och kunde gå vidare till postmodernism och identitetspolitik. Det märktes inte så mycket till att börja med även om effekterna blev kraftfulla och ofta katastrofala..

    Idag har postmodernism och identitetspolitik blommat ut i full styrka och idéerna framstår som minst lika verklighetsfrämmande som sextiotalets drömmar om planekonomi. Idéerna går inte ”under radarn” längre.

    Våra politiker håller koll på vartåt vinden blåser och kommer nog till slut att tvingas anpassa sig för att slippa förlora makten. Det gäller framför allt Socialdemokraterna som rimligen står inför en hård intern förändring. Men för S är alltid makten viktigast.

    Trots allt är det väljarna som väljer.

    /göte

  11. Kalla inte Sverige för en demokrati!
    I en demokrati har alla rätt att säga sin åsikt. Under hela mitt liv här i Sverige har jag aldrig varit med om man har haft rätt att säga sin åsikt. De åsikter som media/vänstern inte vill ha diskuterade sorteras på något långsökt sätt snabbt och bekvämt till avdelningarna rasism, diskriminering, genusförtryck osv. Dvs fack som inte omfattas av demokratisk yttrandefrihet, och som därmed censureras omedelbart.

    Huruvida situationen på 70-talet är detsamma som idag kan man diskutera. Författarna till den här boken vill snarare se en skillnad där 60-70-talet var frihetsrörelser mot orättvisor för vissa befolkningsgrupper, medans det idag har gått över till en ren förtryckarrörelse mot andra befolkningsgrupper som uppfattas som förtryckargrupperna på 60-70-talet.
    https://nyheteridag.se/ny-bok-forklarar-identitetsvansterns-galna-teorier/

    Jag har pratat med en som växt upp i Nazi-Tyskland. Han sa att de inte alls ifrågasatte att gå i Hitler-Jugend och lära sig den propagandan. Inte förrän kriget tog slut ifrågasatte han det de indoktrinerats till att vara rätt uppfattning.

    Det är ganska stor del av befolkningen som inte alls ifrågasätter de ämnen som du tar upp här på bloggen. De går på den propaganda de får i sig genom vanliga medier. Det är det här fenomenet som boken 1984 vill uppmärksamma läsarna på. Av någon passande anledning låter man inte eleverna i skolan obligatoriskt läsa 1984. Istället undervisar man dem till att vara källkritiska. Det SVT och tidningar säger har stark tillit. Det du läser på en persons blogg har låg tilltro. Dvs precis det 1984 varnar för.

    Varför ska barn, unga och yngre vuxna idag tro på det du skriver på den här bloggsidan? De uppfattar dig antagligen som en gammal gubbe med 50 år gammal och mossig kärnkraftssyn. En som gnölar om att den livsfarliga kärnkraften är bättre än den rena vindkraften. SVT visar upp motsatt åsikt och kan dessutom presentera någon som kallar sig forskare (noga utvald) som säger att det är 100% sant att det går att ersätta all kärnkraft i Sverige med vindkraft utan problem. Hur många yngre kommer att tro på dig och hur många tror att du har fel? Att tro att du har rätt går emot allt de fått lära sig i skolan.

    Men jag tackar dig Göte för att du skriver den här bloggen. Jag lär mig i alla fall från den, så du skall ha all heder för den. Men du överskattar tilltron till ologiska människors förmåga till förnuft.