Apokalypsens gräshoppor

Coronavirus i Kina, gräshoppsinvasion i Afrika, bränder i Australien och snöfritt i stora delar av Sverige. Nu är det väl ingen tvekan längre om att undergången är nära och apokalypsens fyra ryttare är på väg? Eller kan det finnas några andra förklaring? Som skeptiker har jag svårt att luta mig tillbaka och tro på allt det som sägs.

De senaste dagarna har vi fått se gott om gräshoppsinslag i TV-nyheterna. De gigantiska svärmarna av gräshoppor är otroligt TV-mässiga och det har varit lätt att hitta människor som säger de vanliga: ”största i mannaminne” eller ”beror på klimatförändringarna”.

Allt grönare
Svärmande gräshoppor i Afrika är nu inget nytt. Det går bra att läsa om dem i Bibeln eller leta på Google. Vid en snabb kontroll såg jag att förra ”invasionen” skedde 2004 och den innan dess 1987. Det var tydligen sex stora gräshoppsinvasioner på nittonhundratalet.

Med andra ord har nog Afrika kunnat räkna med en stor gräshoppsinvasion vart femtonde eller sextonde år sedan urminnes tid. De eländiga gräshopporna har utvecklat en livscykel som fungerar bra för dem och där de gigantiska mängderna i svärmarna skyddar mot utrotning. Inga djur klarar av att äta så många gräshoppor utan att drabbas av akut paltkoma.

Storleken av varje gräshoppsinvasion beror sedan, inte helt förvånande, på tillgången på mat. Ju mer växter desto större svärmar. Årets gigantiska svärmar beror i så fall på att Afrika blivit grönare på senare år.

Det är för övrigt lätt att se på satellitfoton från t ex NASA där öknarna minskar och skogar breder ut sig. Något verkar göra att allt växer bättre än förr vilket i sig naturligtvis är positivt.

Mera koldioxid
Den största orsaken till grönskan verkar faktiskt vara den ökade koldioxidhalten i atmosfären. Kanske inte så konstigt –alla växter är ju beroende av fotosyntesen, där koldioxid, vatten och solljus omvandlas till socker och syre. Utan koldioxid dör allt växtliv.

I praktiken ligger den nedre gränsen för växtliv runt 150 ppm koldioxid i atmosfären (0,015%). Lägre än så innebär massdöd. De flesta växter verkar trivas bäst vid nivåer betydligt högre än de som finns i atmosfären idag, därför tillsätts ofta koldioxid i växthus så att man når uppåt 1000 ppm (0,1%). När EU-kommissionen skriver om ”ett grönare, koldioxidfritt EU” (det är sant – jag lovar) indikerar det att någon inte gjort sin hemläxa i grundskolan.

Om vi tittar på Keelingkurvan (från Mauna Loa) ser vi att koldioxidhalten i atmosfären har stigit från knappt 320 ppm 1960 till ca 410 ppm idag. Det låter kanske inte så mycket, men för jordens växter har det tydligen gjort stor skillnad. Det gäller speciellt i torra områden som västra Australien och Sahelbältet söder om Sahara där man sett en mer än tjugoprocentigt ökad växtlighet sedan åttiotalet. Ökad koldioxidhalt gör att växter kan klara sig med mindre vatten.

Den ökade tillväxten märks förresten också i Sverige. Skogen växer synbart snabbare än förr och man måste numera vara flitigare med röjsågen.

Mera växter som brinner
Att det växer bättre än förr i torra områden innebär förstås inte bara att människor och gräshoppor får mer mat. Det blir också en utmaning för brandbekämpningen. Det har vi sett i år i Australien och vi har sett det tidigare i bland annat Kalifornien.

För att göra situationen ännu värre verkar miljöorganisationer både i Australien och Kalifornien ha motsatt sig skogsröjning och selektiva bränder för att förebygga massiva bränder.

Katastroftänkande
Vi kan nog ändå komma överens om att varken gräshoppsinvasioner vart femtonde år eller skogsbränder på grund av för täta skogar innebär att mänskligheten går under. Riktigt så sköra och innovationsovilliga är vi inte.

Gräshoppssvärmar och bränder ser visserligen oerhört spektakulära ut på TV, men det kanske är dags att lyfta blicken från spektakulära bilder och anekdotiska bevis och titta på verkligheten.

Inte heller coronaviruset lär utrota mänskligheten. Nya virus är alltid otrevliga, men de brukar gå att hantera. Dagens globala resande har dessutom gjort oss mindre känsliga för de flesta mera normala virus. Spanska sjukan skulle till exempel inte ha blivit någon pandemi idag.

En av Svenska Dagbladets journalister verkar i stället övertygad om att katastrofen väntar när Arktis tinar upp och blottlägger gamla dödliga virusstammar. Jag tycker mig ha läst en hel del sådant i dåliga skräck- och SF-böcker (jag gillar sådant), men i verkligheten – jag är skeptisk.

Inga tipping points
Så vi får väl gå till den stora apokalypsen. Till slut verkar ju de flesta domedagsprofeter vara överens om att det är klimatförändringarna som kommer att utrota oss. Det är ingen ände på alla katastrofer som inträffar vid en extra grads medeltemperatur, även om vi kanske kan bortse från gräshopporna och bränderna.

Problemet är bara att de där våldsamma temperaturstegringarna och vattennivåhöjningarna som profeterna brukar svänga sig med inte ens finns i IPCCs forskningsmaterial. I forskningsrapporterna finns sällan varken ”tipping points” eller gigantiska temperaturökningar. Där finns heller inga tecken på att något plötsligt skulle ha blivit mycket värre.

Visserligen gör politikerna i IPCC-ledningen sitt bästa för att ”koka om” data så att det skall se ut som om allt plötsligt blivit värre. Man lyckades till och med lansera RCP 8.5 som ”business as usual”, när det i själva verket handlade om en extremt osannolik modell (tre procents sannolikhet vill jag minnas). Trenden är snarare att majoriteten av forskarna sakta sänker sina förstärkningsfaktorer för att få sina modeller att bättre passa med verkligheten.

Lite varmare
Men visst kan det bli lite varmare de närmaste årtiondena. Kanske en halv grad extra fram till 2050 eller till och med en hel grad om vi antar att vi då har lyckats att dubbla koldioxidhalten från mitten av 1800-talet (från 280 till 560 ppm).

Och vad händer sedan? Tja, tvärtemot vad många tycks tro går det långsammare ju mer koldioxid vi släpper ut i atmosfären. För att öka temperaturen ytterligare ett par grader måste koldioxidhalten upp över 1000 ppm. Det blir sannerligen inte lätt.

Det ser alltså ut som om vi har ganska gott om tid på oss att minska våra koldioxidutsläpp. Vi kommer inte att brinna upp, havet kommer knappast att stiga mer än vi är vana vid och jorden kommer inte att gå under. Om de forskare som jag just nu har störst förtroende för har rätt kommer dessutom temperaturökningen att bli väldigt liten.

Ta det lugnt
Men visst verkar det vara onödigt att elda kol i fasta anläggningar när det finns bättre lösningar. Och visst vore det väl praktiskt om resten av världen gjorde som vi och elektrifierar industri och det mesta annat.

Allt det här är tämligen självklart och behöver inte hanteras med hjälp av planekonomiska dumheter eller överstatlig styrning från byråkrater i FN. Vi behöver inte ens skapa ett 1984-samhälle á la Orwell framåt 2050 vad än SVT vill få oss att tro.

Med andra ord – ta det lugnt och kom ihåg att fakta och statistik är bättre utgångspunkter än undergångsprofetior och anekdotiska bevis.

7 Responses to “Apokalypsens gräshoppor”

  1. Att ”kometen kommer”, det verkar vara en del av vad det innebär att vara människa. En hel del som Peter och vargen, och varje generation har sina egna förfärligheter att oroa sig över. Själv har jag tröttnat. Stänger av öronen för varje (idiot) som skriker ”NED MED KOLDIOXID” och i nästa andetag ”LÄGG NED ALL KÄRNKRAFT”.

    Jag vägrar leva som Amish och jag vägrar skämmas över att jag använder tvättmaskin, dammsugare, diskmaskin, elektriskt ljus, taxi, bil, buss och flyg.

    Jag gillar plastpåsar!

    Tåg åker jag bara i tätort och där tidtabellen går att lita på eller kompenseras av täta avgångar. För övrigt anser jag att SJ bör förstöras.

  2. Jag hoppas att detta leder till att flätslängan äntligen får frid i själen så hon kan återvända till sin avbrutna skolgång och lära sig lite om verkligheten.

  3. Har Göte helt slutat med elektronik?
    Jag läste med nöje de äldre inläggen om elektronik. Sakkunnig och träffsäker! Jag läser dem ofta igen.

    Till den det vederbör: Vad tänkte Du själv när Du var 16 bast och hur mycket rätt hade Du? Själv tänkte jag på sprit, sex och elektronik. Jag lyckades kombinera två av dessa korrekt.
    Adjö

  4. Hej Peter

    Nej då, jag har inte slutat med elektronik och jag sitter just och pysslar med två elektronikkrönikor.

    Däremot tycker jag mig se att elektronikbranschen och de flesta andra branscher verkar ha slutat tala om sina huvudområden för att i stället lägga alla ägg i hållbarhets- och klimatkorgarna. Och vi skall bara inte tala om forskningsområdet.

    Nu skall jag naturligtvis inte bara skylla ifrån mig med att ”de var de som började”. Jag är genuint intresserad av miljö-, klimat- och energifrågor och tycker om att skriva om dem. Dessutom tycker jag att de här frågorna för det mesta behandlas på ett fullständigt idiotiskt och faktabefriat sätt av politiker, media och aktivister. Det känns som ett bra argument för att skriva.

    Ett annat viktigt argument är faktiskt erfarenheterna från min ungdom. Tänk vilken katastrof om samhället hade accepterat våra vansinnigheter på samma sätt som man idag lägger sig platt för klimataktivister. Jag propagerade visserligen inte för en blodig revolution (det gjorde många andra i min ålder) men vi var väldigt förtjusta i planekonomi överallt och kommunistiska diktaturer i U-länderna. För att inte tala om hur lättvindigt vi såg på äganderätten. Då var jag ändå organiserad i SSU. Milde himmel!

    Tack och lov var jag intresserad av musik, foto, segling, elektronik, sprit och sex också.

    /göte

  5. Vid 16 var jag rätt bra på elektronik. Hade två år till sjöss bakom mig och hade satt mig in i Suezkrisen hyfsat bra. Så bra att jag kunde lugna en madam i Grimsby/England när hon frågade mig (som utlänning ansågs jag självklart vara sakkunnig i storpolitik): ”Do you think there will be a war again?”. No, svarade jag. Jo, jag hade ju faktiskt rätt där.

    Beträffande kärnkraft, som jag gärna kramar, hade jag tagit del av en vandringsutställning (i Sandviken) om kärnkraftens risker och potential. Lyft en uranklump, den var tung, och förstått hur en Wilsonkammare fungerar. Insett att olika partiklar gick i olika riktningar beroende av deras laddning. Det jag tyckte var mest fantastiskt var att alfapartiklarna dels gick rakt fram och dessutom bromsades upp snabbt.

    Året efter höll jag ett föredrag (under engelsklektion) om Windscale/Sellafield. Efter min insats frågade tjejen som vi hade i Engelska: ”How can you use it?” Hon menade elenergin från kärnkraftverket.

    Det var totalt omöjligt för henne att förstå. Till slut fattade hon: ”For lamps?” Jag skyndade mig att bekräfta – annars hade hon väl frågat om fläktar, spisar och en massa andra saker också.

    Ursäkta. Du frågade ju. Så jag tyckte att jag måste svara.

    Jag sprang i varje fall inte omkring och skällde ut folk av anledningar som jag inte hade en aning om. Och framför allt inte för att en bekant i familjen fått mig till det.

  6. Ett av de mest beklämmande i i hela nyhetskarusellen, är journalisternas eviga trummande och ohöljda överdrifter av allt elände som kommer att drabba oss. det gäller inte bara klimatfrågan och kärnkraften utan faktiskt i ALLT. Man frossar i så mycket olyckor och katastrofsituationer man bara kan, på sätt med fiktiva domedagsprofetior.
    Många och framför allt ungdomar är snart så rädda och vilsna så de inte själva kan fatta ett eget beslut, än mindre ett som går emot vad andra tycker. Allt är ”farligt” och ”tänk om…”. Snart är man väl t o m rädd för sin egen skugga !

  7. Hej Fjalar

    Ja visst är det märkligt att allting är så fantastiskt perfekt. Allt är rätt och minsta förändring ger katastrofala konsekvenser. Ibland undrar jag om journalisterna i TV och radio klarar av att lyssna till sina egna inslag utan att brista ut i gapskratt.

    /göte