Ringar på vattnet

Spelar det någon roll att sådana som jag skriver om klimat och energi på ett annorlunda sätt än övrig media? Vore det inte i så fall bättre att försöka bli publicerad på de ställen där debatten förs? Jag börjar faktiskt luta åt att det jag gör faktiskt har ett visst värde och inte bara göder min fåfänga. Men först några ord om Trump, demokrater, tveksamma styrelseuppdrag och mediala värdegrunder.

Fler än jag förvånas nog över att svensk media är så duktiga på att hålla en och samma hållning i så många stora frågor. Det gäller naturligtvis klimatet i extrem grad, men också väldigt mycket annat. Ibland svänger hållningen, men då svänger alla på samma gång. Den värdegrund alla brukar tala om liknar ofta mest en snäv åsiktskorridor som man gör bäst att hålla sig innanför.

Trump är rökt?
De senaste månaderna har väldigt mycket handlat om Donald Trump och den riksrättsomröstning som verkar vara på gång. I svenska media framställs det hela som ganska enkelt. Berättelsen ser ut ungefär så här:

”Den onde Donald Trump ville skada den gode Joe Biden och lyckades hitta en öppning i Ukraina där Joe Bidens välartade son med egna meriter lyckats fått ett bra arbete. Den onde Trump utövar utpressning mot Ukrainas regering för att få dem att kasta smuts på både fadern och sonen. För att skydda Joe Bidens goda namn inleder (de goda) Demokraterna en riksrättsprocess för att visa det amerikanska folket vilken skurk Trump är och vilken fin människa Joe Biden är”.

Varianter av det här har matats ut under lång tid och alla svenskar som tror på svensk media borde vid det här laget vara fullständigt övertygade om att Donald Trump är ”rökt”. Om han inte tvingas avgå före valet kommer han att röstas bort i valet av vredgade väljare (och kanske rullas i tjära och fjäder).

Det hela är lika övertygande som berättelserna vid förra valet, då Trump enligt svenska media inte hade den minsta chans att bli vald.

Biden är rökt?
Tyvärr lämnar den här historien ett ganska stort antal gapande hål. Det intressantaste är väl vad Joe Bidens son Hunter egentligen hade för sig i Ukraina.

Det här är i och för sig inga hemligheter. Det räcker att gå till Wikipedia, men det finns också andra betydligt mera mångordiga källor. Hunter Biden är väldokumenterad lite överallt. Tyvärr sällan som den gode sonen utan snarare som det svarta fåret.

Sådant behöver i och för sig inte slå tillbaka mot fadern, men när Hunter Biden 2014 tog en styrelseposition i Ukraina-företaget Burisma Holdings passerades en viktig gräns. Naturgasföretaget Burisma, ägt av oligarken Mykola Zlochevsky, var då under utredning för penningtvätt. Joe Biden var vid tillfället vicepresident i USA (under Obama) och den som hade ansvar för USAs förhållande till utvecklingen i Ukraina.

Att Hunter Biden accepterade ett extremt välavlönat styrelseuppdrag i ett sådant företag var naturligtvis utomordentligt olämpligt. Att han uppbar sitt arvode (uppåt en halv miljon i månaden enligt Wikipedia) utan att ens behöva finnas på plats i Ukraina gör knappast saken bättre. Det närmaste vi kommer i Sverige är väl Thomas Bodströms styrelseplats i Allra, även om det är en stilla vårfläkt i jämförelse.

Hur man än ser relationerna mellan Joe och Hunter Biden kan man nog dra slutsatsen att Joe Biden är rökt. Uppmärksamheten runt riksrättsdiskussionerna gör honom omöjlig som presidentkandidat. Ännu har han inte gett upp, men det är rimligen bara en tidsfråga.

Vem vinner?
Vi har alltså en historia som inte alls är så enkel som TV och tidningar verkar hävda och som rimligen har andra vinnare och förlorare än vad som brukar påstås.

Förloraren är utan större tvekan Joe Biden, medan vinnarna sannolikt är Donald Trump och Elisabeth Warren.

Att Trump inte kommer att fällas i en riksrättsomröstning är uppenbart. Det skulle kräva två tredjedels majoritet i senaten, där Republikanerna har majoritet. Han kommer heller inte att tappa i popularitet – tvärtom. Biden-affären är precis vad han behöver för att fortsätta sitt korståg mot Demokraterna (och delar av media).

Varför startar då Demokraterna en process som kan innebära att deras huvudkandidat tvingas avgå?

En enkel och tänkbar förklaring är att det handlar om en strid mellan partiets vänster- och högerflygel. Joe Biden ligger ganska långt åt höger, medan både Elisabeth Warren och Bernie Sanders ligger långt åt vänster. Om högerflygeln inte hinner få fram någon vettig kandidat kommer vi att se två för USA mycket extrema vänsterkandidater debattera med varandra. Sannolikt står då till slut Elisabeth Warren som presidentkandidat för Demokraterna.

Elisabeth Warren har visserligen knappast någon chans mot Donald Trump i presidentvalet, men det hade förmodligen inte Joe Biden haft heller. På det här sättet kan man åtminstone vrida Demokraterna ett ordentligt steg åt vänster. Och vem vet – Trump kanske hittar på något som får honom att förlora valet.

Inget märkligt
För de som följer internationell nyhetsförmedling är det jag skriver inget märkligt. Snarare är det självklarheter. Men om man definierar en värdegrund där Trump alltid står för det onda och Demokraterna för det goda är det svårt att göra ens de enklaste analyser.

Och det för mig osökt till huvudspåret – klimatfrågan. Hur skall man kunna rapportera på ett någorlunda objektivt sätt om man har skapat en värdegrund som redan från början bestämmer vad som är rätt och vad som är fel.

Ganska meningslöst
Så ser det ut i TV, radio och dagstidningar. De har bestämt sig för vad som gäller. Därför blir det också ganska meningslöst att försöka påverka svenska ”normalmedia” i klimatfrågan. Det finns helt enkelt inget intresse för åsikter som inte stämmer överens med värdegrunden.

Vid de tillfällen då någon lyckas få in ett inlägg med andra tankegångar brukar de redan vid införandet bemötas med retoriska metoder som i normala fall skulle vara otänkbara. I klimatdebatten gäller inte normala journalistiska regler.

Det lite obehagliga är att medias värdegrund när det gäller klimatfrågor tar sig allt mera religiösa uttryck. Till och med de mest bisarra rapporter presenteras utan ifrågasättande kommentarer. Ibland får jag en bild i huvudet av journalister som börjar varje morgon med en morgonbön i stil med: ”jag tror på klimathotet, hela klimathotet och allt som skrivs om klimathotet”. Däremot har det nog ännu inte gått så långt som till rituella offer (jag skämtar – kanske bäst att påpeka det).

Media i Sverige har alltså i stort sett mangrant ställt sig på samma sida som klimataktivisterna. I praktiken fungerar media som språkrör för klimataktivister.

Även om våra politiker svänger i klimatfrågan är det nog tveksamt om media ”hänger på”, åtminstone inte på kort sikt. Man har investerat så mycket förtroende i frågan att det blir otroligt svårt att skifta inställning.

Företagare vågar aldrig
Man kan lätt få för sig att politiker, forskare och företagare har tagit ställning på samma sätt, men så enkelt är det knappast, även om det kan låta så.

Jag lyssnade i helgen på lördagsintervjun i radio med Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke och det var en säregen upplevelse. Föreningen är med på allt som våra politiker bestämt i fråga om klimatomställning (och lite till). Den intressanta frågan om kärnkraft besvaras med ett mummel om ”utredningar” och frågor om till exempel Kina besvaras med mummel om EU.

Men det här är faktiskt inget att förvåna sig över. Inga företag eller företagsorganisationer vill riskera att stöta sig med någon. I en globaliserad värld gäller det att hålla sig väl med alla och inte riskera att tappa affärer på grund av onödiga uttalanden. Ingen vill riskera affärsförbindelser med Kina och ingen vill riskera bidragsfinansierade affärer från staten.

Så här har det faktiskt alltid varit. Om vi till exempel backar tillbaka till sjuttio- och åttiotalet hittar vi en period då vänstern var extremt stark och hade lyckats nå en form av tolkningsföreträde på en rad områden, bland annat ekonomin. Det fanns all anledning för företagen och företagsorganisationerna att protestera.

Ändå krävdes det något så extremt som löntagarfonderna för att få företagsledarna att faktiskt gå samman. Den första demonstrationen 4 oktober 1983 var unik i sitt slag. Men som sagt – löntagarfonderna var också unika. När man tittar tillbaka på historien är det oerhört svårt att förstå hur någon vettig regering kunde lägga fram något så destruktivt.

Om politikernas ställningstagande i klimatfrågan ändras kommer företagen och företagsorganisationerna att följa med på ett ytterst smidigt sätt.

Forskare behöver anslag
På skolor och institutioner är det hela ännu mera självklart. Nästan alla pengar kommer från staten och ingen forskare vill se sig eller sin institution avskuren från pengaflödet.

Därför finns det ingen anledning att förvänta sig några förändringar i inställning så länge politisk konsensus råder. Det innebär inte alls att forskare är korrupta, bara att de gör vad de förväntas göra. Det här är ofta lätt att se i forskningsrapporter där sammanfattningarna brukar vara betydligt mera politiskt korrekta än själva rapporterna. Ibland är det här nästan skrattretande.

Om politikens inriktning förändras kommer också forskningens inriktning att förändras. Tyvärr kommer också forskningens resultat att förändras, något som är lite obehagligt. Men den stora skillnaden hittar man nog i sammanfattningarna.

Politiker tar hänsyn till väljarna
Våra normala media har redan valt sida. Företagare och forskare följer de politiska vindarna. Vad kan då få politiker att ändra sig?

Tja, det är faktiskt ganska enkelt. Politiker är beroende av sina väljare. Om väljarna ändrar uppfattning kommer visserligen politikerna att hålla emot – men inte hur länge som helst.

Effekterna av det här ser vi väldigt tydligt idag. Ett populistiskt parti ser nu ut att vara största parti i Sverige. Och vad värre är – i en rad frågor har det populistiska partiet visat sig ha rätt.

Det allra värsta är ändå att så mycket som gjorts och sagts från våra traditionella politiker när det gäller sådant som skola, polis, försvar, invandring, integration och mycket annat har visat sig vara fel. För varje omsvängning och bortförklaring minskar förtroendet för våra politiker.

Lustigt nog innebär det att de politiska partierna i allt större omfattning tvingas ta hänsyn till väljarna. Sträng och Erlander kunde en gång i tiden sitta som den tidens lärare och förvänta sig att bli trodda. Det förtroendet har ingen politiker idag och det ändrar spelreglerna. Alla måste vara populister i den betydelsen att de måste förhålla sig till vad väljarna faktiskt tycker.

Vem kan man lita på?
Men visst är det väl så att väljarna skapar sina åsikter utifrån information de får från TV, radio, tidningar och politiker?

Så kanske det var en gång, men så är det definitivt inte idag. Varken våra vanliga media eller våra politiker har något större förtroende hos dagens svenskar. Alltför ofta har det som sagts visat sig vara fel och tilliten är borta (om den någonsin funnits).

I klimatfrågan är det här extra intressant. Både media och politiker i Sverige har vräkt ut otroliga mängder propaganda. Ingen överdrift har varit för stor och ingen kan ha missat vad som sagts. Jag tvivlar på att någon fråga någonsin har fått ett så stort medieutrymme.

Och vad är resultatet? I en stor internationell undersökning för en tid sedan tror 48 % av de tillfrågade svenskarna att våra utsläpp av koldioxid påverkar klimatet tillsammans med andra faktorer, oklart med hur mycket. Själv tillhör jag den gruppen.

6 % tror inte att koldioxiden har någon betydelse för klimatet och 2% tror inte att klimatet förändras över huvud taget. Bara 36 % tror att koldioxiden är den huvudsakliga orsaken till uppvärmningen.

Bara Saudiarabien och Norge är mera ”skeptiska” än vi. I Indien, som är mest ”troende” säger 71% att koldioxiden är den huvudsakliga orsaken. I Storbritannien är siffran 51% och i Danmark 40%.

Undersökningen genomförde av YouGov med 30 000 tillfrågade personer.

Det här stämmer ganska väl överens med resultatet i förra valet. Valet hölls efter en mycket varm sommar med en lång rad skogsbränder och en massiv ”informationskampanj” om att detta var resultatet av klimatförändringar. Inga argument var för låga. Ändå lyckades Miljöpartiet bara med ett nödrop hålla sig kvar i riksdagen (4,4%). Fullständigt otroligt.

Varifrån får då folk sin information? Tja, mycket kommer säkert från källor på Internet, men till slut är det nog så enkelt att man tenderar att tro på folk som man litar på. Och i privata diskussioner ”mellan skål och vägg” är det lättare att säga vad man faktiskt tycker än i sammanhang där man riskerar att bli uthängd till måltavla.

Ringar på vattnet
För egen del fortsätter jag nog att dra mitt lilla strå till stacken och publicerar vad jag tycker. Jag har ingen chefredaktör som berättar vad jag får göra och ingen värdegrund som förbjuder tankar.

Jag når visserligen inte alls lika många som SVT eller våra dagstidningar, men ett par tusen läsare laddar ner krönikorna och läser hela innehållet. Det är inte illa för såpass tekniktunga och ofta långa historier.

Hur sedan ”ringarna på vattnet” sprider sig vet jag inte. Men det verkar som om ringar på vattnet är väldigt effektivt. Väldigt många jag pratar med är både skeptiska och kunniga. De får sin information från många olika håll och skrattar gott åt medias överdrifter.

Så det spelar kanske inte så stor roll att ingen vettig människa mitt i karriären vågar medverka i offentliga sammanhang som har den minsta doft av skepticism. Det räcker att idéerna kommer fram i privatlivet.

Ringarna sprider sig.

18 Responses to “Ringar på vattnet”

  1. Jag är ledsen att säga det, Göte, men här har du faktiskt fel. Du borde försöka nå ut i bredare media. Den debatt som förs är obegripligt vinklad och någon borde försöka styra tillbaka den på rätt köl. Det är bara att titta på ungdomar idag. Jag har två döttrar, 18 och 20 år, och dom har svalt allt i klimatdebatten. Greta är den stora idolen och en massa ”Influencers”, som de verkar tro blint på, har samma åsikter och gör inte saken bättre. Det är ganska komiskt att du tog upp Trump, som beskrivs som den stora skurken i världen. Detta trots att vi har väldigt många länder i världen där kvinnor inte har något värde alls och vi har Kina och Nordkorea som håller på som dom gör. Ungdomarna har svalt allt där med. Nä – försök nå ut bredare. Alicia Teodorescu behöver stöd. Hon som försökt driva någon sorts vettig debatt om migrationen i många år.

  2. Hej Göte

    Har läst alla dina krönikor med stort intresse och ofta imponerats av att du observerar och analyserar vår omgivning genom ingenjören/forskarens ögon och mer eller mindre automatiskt ifrågasätter alla källor om det finns bakomliggande motiv varför en källa framför något. Delar Ph åsikt att du borde försöka få mer utrymme för dina kloka ord. Hade en amerikanare på besök i sommar som är född svensk och han förvånades över det han läste i våra tidningar och den vinkling han upplevde att vår media gör. Han delade inte alls den bild av Trumph som vår media visar och samma upplevelse har jag fått av ”locals” när jag språkat med sådana i USA. Råkar känna den som i praktiken gjort mest för minskandet av vår energianvändning i landet och faktiskt även delar av världen men inte har media uppmärksammat honom. När jag beklagade att han ej fick tillbörlig uppmärksamhet svarade han ” Det vi gör är för komplicerat för journalister att förstå” och sedan dess grämer det mig att media inte lyfter fram de verkliga miljöhjältarna för de är verkligen inte de som ropar högst ”ni måste göra något” utan att ha realistiska förslag på vad. Med lite logiskt tänkande kan du och jag med flera som läser dina krönikor lätt lista ut att de som mest troligt kommer med fungerande lösningar för framtidens energibehov har liknande bakgrund som oss dvs vi har studerat teknik/fysik/kemi etc och journalister i allmänhet skulle ge oss epitet som nördar. Lustigt nog är det oftast just nördar som får Nobelpriser och även uppfinner det mesta av större värde för mänskligheten. Tänk om journalisterna skulle försöka lyfta fram dessa personer som sällan får synas så fler skullle vilja vara ”nörd” och våra unga skulle välja att studera istället för att skolstrejka. Min uppfattning är att om fler skulle ha som livsmål att lösa energifrågan skulle den lösas snabbare. Att gapa på barikaderna om att något måste göras är inte speciellt konstruktivt när de som lyssnar inte heller begriper hur det fungerar.

  3. Jag skulle bli väldigt glad om våra svenska media började behandla klimatfrågan utifrån ett rimligt journalistiskt arbetssätt, men jag tänker inte hålla andan i väntan på att det sker. Så vitt jag kan se har man bestämt sig för vad som gäller och inga fakta får grumla insikterna. Alice Teodorescu var en frisk fläkt, men hon finns ju inte längre kvar i medievärlden.

    Naturligtvis finns det ändå anledning att ändå försöka bli sedd i ”normala” media, men min punkt är att det inte spelar lika stor roll idag som tidigare. Förr fanns det inga alternativa vägar – idag finns det massor. Det verkar som om de alternativa vägarna faktiskt fungerar. Titta till exempel på vilket genomslag Henrik Jönsson fått med sin youtube-kanal.

    Att våra vanliga media gång efter annan skjuter sig i foten är naturligtvis tråkigt och jag hoppas att de tar sig samman. Men fram tills dess är det tur att ringarna på vattnet fungerar. För det tror jag faktiskt att de gör.

    Och det finns all anledning att informera våra politiker (där Alice Teodorescu kan vara en bra ingång). MP, C och V är nog lika svårflörtade som media, men de andra partierna är kanske tillräckligt skakade för att vilja lyssna.

    /göte

  4. Håller med pH, du borde se till att dina krönikor når ut till en bredare publik.
    Hittade dig just på Twitter (för det är väl du som är @Gotef ?).
    Sen jag började följa dig alldeles nyss har du 8(!) följare.
    Om du publicerar dina krönikor även där kommer det garanterat att bli fler och att Retweeta är ett lätt och effektivt sätt att skapa ringar på vattnet.
    Du kanske förresten ska skapa ett nytt Twitterkonto @realGoteFagerfjall så kanske du automatisk får ännu fler följare :-).
    Om inte annat kan det fungera som ett clickbait.

  5. Håller med ovanstående, och har sagt det flera gånger: ”Göte for president”, om vi nu bara hade haft detta systemet…-:)

  6. Hej Bernt

    Jag är inte aktiv på Twitter, så om @Gotef faktiskt säger något är det inte jag. Däremot har jag nog något konto som jag startade för att följa andra twittrare och som jag tappade bort när jag bytte telefon senast.

    Men det är kanske dags att följa Trump i spåren och börja twittra på allvar.

    Och pf
    Jag har svårt att tänka mig ett värre öde..

    /göte

  7. Givetvis ett skämt… Man brukar dra till med detta när man önskar att någon skall få bra gehör för sina kloka synpunkter…

  8. Börjar Göte nå ut till större publik via twitter så riskerar han att hans konto stängs av. Regeringen har under hot om att införa lagar mot Google & Co fått dessa att ge regeringen en egen telefonkontakt till de sociala jättarna. Den använder de till att ringa när de behöver något kompromitterande borttaget.

    Känns det som 1984? Jo, faktiskt. Läste häromdagen att propagandafilmen om S mindre trevliga historia har tagits bort från sociala medier och konton som delat länken stängs av. Jag har sett den filmen och det finns inget i den som lagligen motiverar censur. Så detta är inget som Google skulle göra självmant.

  9. Göte, dina krönikor är inspirerande. Och genererar ringar.
    Själv blev jag övertalad att hålla ett fördrag om Klimatkarusellen med tema
    – När alla springer åt samma håll då ska man se upp!
    – Är verkligen CO2 den stora boven? Om tre molekyler blir fyra av 10.000 kan det verkligen vara så alarmerande. (Halten är ju nu 400 ppm som de flesta inte vet vad det är). Andra faktorer?
    – Kan vi lita på IPCC?
    – För övrigt blir det nog en ny istid om några 1000 år!
    Det blev uppskattat och nu är jag inbjuden till SeniorUniversitet för att hålla föredraget igen.
    Tack Göte för dina briljanta analyser och inspiration!

  10. Hejsan Göte,
    Beklagar om jag avviker från hyllningskören och inte bidrar till att göda din fåfänga. Jag tyckte du var en frisk fläkt med nya perspektiv då jag började läsa dina krönikor. Vill minnas att de då var lite mer nyanserade. Men senare tröttnade jag på dina utläggningar med ett och samma budskap i olika tappningar. Blev dock lite nyfiken på denna och bestämde mig för att göra ett nytt försök, bara för att upptäcka att du fortfarande rullar vidare i samma hjulspår.
    Du har säkert fog för många av dina observationer, men vad är det för tramsig berättelse du målar upp om den onde Trump och den gode Biden. Visst kan man ha synpunkter på vår traditionella medierapportering och jag kanske har fått ett vinklat budskap, men den historia jag fått berättad handlar om en president som tycks ha utnyttjat sitt tämligen mäktiga ämbete för att genom utpressning skaffa sig personliga fördelar i ett kommande val (Biden och hans son nämns endast som de bifigurer de är i detta sammanhang).
    Jag har också lite svårt att svälja ditt resonemang om värdegrund och åsikter i klimatfrågan. Visst behöver vi mer kunskap och visst bör vi diskutera vilka åtgärder som kan vara effektiva (vilket också görs). Men jag tror vi passerat den tid då det var lämpligt att ge samma utrymme till ”åsikter” för och emot om människan påverkar klimatet. Lite på samma sätt som att vi inte ger plats för dem som vill övertyga oss om att jorden är platt.
    Försök gärna publicera dig på annat håll, men tappa inte balansen om du vill vara trovärdig.

  11. Hej Stefan

    Du behöver inte alls ursäkta dig för att du inte tycker som jag. Tänk så hemskt om alla tyckte likadant.

    Och det är faktiskt det jag försöker skriva om. Vi har lite för många som försöker definiera saker som axiomatiskt sanna som varken är sanna eller ens vedertagna.

    Ta till exempel klimatfrågan. Där är i stort sett alla forskare överens om att en fördubbling av koldioxidhalten ger en knapp grads temperaturökning – allt annat lika. Så långt sträcker sig det vi kan kalla konsensus.

    Men allt annat är inte lika. De mest alarmistiska forskarna höftar till med en förstärkningseffekt på grund av vattenånga på mer än 600 procent, andra nöjer sig med 50 procent. En del påstår till och med att vattenångans effekt är negativ. En del vill dessutom blanda in de cykliska effekter som vi kan se före industrialismen. Här finns ingen konsensus ens inom IPCC. De modeller som används skiljer sig våldsamt.

    Att påstå att någon form av genomsnitt är ”konsensus” är lika dumt som att tro att man får fram liberala åsikter genom att låta en vänsterextremist och en högerextremist debattera (något som i och för sig SVT är specialister på).

    Till slut det där med Trump och Biden. Det jag säger är att vi alltför lätt skapar en berättelse som sedan står i vägen för alla analyser. Att betrakta Joe Biden och hans son som bifigurer innebär att man missar den historia som med hyfsat stor sannolikt blir den viktiga de närmaste fem åren.

    Det är alltid tråkigt att stå som ett fån och undra vad som egentligen hände. Så var det i Sverige efter förra presidentvalet (jag gissade i och för sig att Trump skulle vinna den gången, men inte utifrån uppgifter i svensk media). Det vore synd att se samma sak upprepas.

    ”Science is settled” låter enkelt och bra, men det blir lite pinsamt när vi börjar titta på allt annat som vi varit säkra på.

    /göte

  12. Stefan,

    menar du att tiden är förbi för att diskutera om människan påverkat klimatet eller om tiden är förbi att diskutera om koldioxidutsläppen (av alla saker människan gjort) står för lejonparten av uppvärmningen? Folk tenderar tyvärr att blanda ihop dessa.

    Läste precis denna nya forskningsrapport från Finland:
    https://arxiv.org/pdf/1907.00165.pdf
    IPCCs modeller har ett problem. Ingen ger rätt resultat för de 30 senaste åren. Det har däremot dessa finska forskare lyckats genom att nedgradera koldioxidens betydelse rejält och istället till 90% korrelera mot förekomsten av låga moln.

    Vad däremot den minskade förekomsten av låga moln beror på står inte. En kvalificerad gissning är eldning av ved och kol utan rökgasrening.

  13. Här är är en journalist som känns sansad och logisk i resonemanget: https://www.svd.se/utebliven-logisk-foljd-av-klimatalarmismen

  14. Göte, tack för ytterligare en intressant krönika. Den fick mig att tänka på en bekants förklaringar om vad som egentligen hänt i Ukraina. I svenska medier utmålas det som om Ryssland håller på att annektera östra Ukraina bara för att de vill och har ett extremt habegär. Den lite mer nyanserade beskrivning jag fick baserade sig på att extremister tog makten i Ukraina och stiftade direkt ”rasistiska” lagar som mer eller mindre tvingade den rysktalande minoriteten att starta inbördeskriget. Tyvärr hejade EU på extremisterna eftersom vi trodde det var det bästa sättet att minska Rysslands inflytande. Oavsett vad som egentligen händer där så tvivlar jag på den nyhetsbilden vi får serverad här. Tyvärr tvivlar jag ännu mer på nyhetsbilden från ryska medier.

    De flesta nyhetsartiklar jag läser om ämnen jag verkligen kan har både direkta felaktigheter och många saker som feltolkats. Tyvärr är det nog likadant med artiklar i ämnen jag har dåliga kunskaper om. Det känns därför bra att läsa Götes krönikor som lägger stor vikt vid att försöka lära oss att tänka kritiskt och leta reda på information själva såsom Göte gör.

  15. Ojoj: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ringhals-agare-oppnar-for-nya-karnkraftverk

  16. Hej Henrik

    Ja, tiderna förändras snabbt. Jag antar att den senaste undersökningen om svenskarnas (numera mycket positiva) inställning till kärnkraft spelar in också.

    Nu är det bara att hoppas att Vattenfall klarar av att ändra sig i fråga om R2 och R1.

    /göte

  17. Hej Göte, man kan ju hoppas fast det är nog svårt för dem att ändra sig, antagligen finns det starka viljor för motsatsen från tex ”favoriten” Kåberger.

  18. STB, precis min erfarenhet. De gånger man är insatt i vad som hänt och har detaljerna så ser man att media skriver något annat helt uppåt väggarna.