Skeptiker eller alarmist

Jag läste härom dagen en notis i tidningen där en representant för en branschorganisation klagade på att det svenska VA-nätet är gammalt, underdimensionerat och dåligt underhållet. En myndighetsrepresentant hävdade att det hela beror på klimatförändringarna.

Det hela påminde en hel del om en intervju i somras, när Dan Eliasson, chef för MSB, skulle berätta varför Sverige har så dålig beredskap för skogsbränder. Också det berodde på klimatförändringarna.

Det verkar inte finnas någon ände på vad som går att skylla på klimatförändringarna. I de få fall där de inte pekas ut som direkt ansvariga kommer det alltid ett liten tillägg på slutet där de åtminstone får en del av skulden.

Alla är övertygade?
I radio (SR), TV (både SVT och TV4) och alla stora dagstidningar talas det mycket om klimatförändringarna, men det finns egentligen ingen debatt. Eller rättare sagt – det finns en debatt inom ett utomordentligt snävt område. Det hela påminner inte så lite om debatten i en del vänstertidningar på sjuttiotalet, där spannet sträckte sig ungefär från KFML till KPML(r). Åt höger klassades allt som fascism och åt vänster fanns bara avgrunden.

Men utanför de vanliga media finns faktiskt en klimatdebatt som inte bara handlar om att hitta de flesta tänkbara katastroferna. Den debatten bemöts i mera extrema media (som Sveriges Radio) med psykiska diagnoser på de som har mage att tänka fel. Internationellt räcker det däremot att gå till Danmark för att hitta en någotsånär fungerande debatt.

Många nivåer
Demonisering och smutskastning är dåliga utgångspunkter i en diskussion, så jag tänkte försöka hitta åtminstone ett minimum av ordning. Framför allt kan det vara intressant att fundera över vilka de grundläggande utgångspunkterna kan vara.

För det finns ju inte bara två ståndpunkter. Skeptikerna kan delas upp i ett antal grupper och det gäller faktiskt också ”klimathotarna”. Men låt oss börja med skeptikerna.

Tror inte alls
En grupp skeptiker tror inte alls på att människan orsakat någon uppvärmning. De hävdar att växthuseffekten på grund av den ökade andelen koldioxid är helt försumbar i jämförelse med naturliga klimatcykler.

Utifrån den svenska mediedebatten låter det här förstås fullständigt vansinnigt, men det finns ganska mycket statistik och mätserier som kan användas för att underbygga resonemanget.

Problemet är ju att koldioxidens växthuseffekt visserligen är ganska stor, men att andelen koldioxid i atmosfären är så liten (bara 0,04 procent). Det behövs en ordentlig ”förstärkningseffekt”, framför allt från vattenånga för att få fart på uppvärmningen.

Storleken på den här förstärkningseffekten debatteras flitigt, också inom IPCC (FNs klimatpanel). De skeptiker som antingen inte tror på några förstärkningseffekter, eller inte tror på koldioxidens roll får lita till andra hypoteser för att förklara den lilla uppvärmning som faktiskt skett. Det handlar till exempel om solcykler och naturlig variation.

Tror lite grand
De flesta skeptiker tror nog ändå på växthuseffekten, men håller inte alls med om storleken på de förstärkningseffekter och andra parametrar som ligger i klimatmodellerna.

En ganska vanlig invändning är att uppvärmningen i början av nittonhundratalet var ungefär lika stor som uppvärmningen på 1990-talet. Uppvärmningen i början av nittonhundratalet kan inte rimligen bero på kraftigt ökad andel koldioxid eftersom ökningen då var närmast försumbar. Nittiotalets uppvärmning skulle däremot kunna bero på koldioxidökningen.

Med det här resonemanget kan man hävda att det finns en uppvärmning på grund av ökade koldioxidnivåer, men att den är mycket mindre än nästan alla de modeller som IPCC använder sig av.

Den här ståndpunkten är ganska lätt att försvara. De modeller som IPCC brukar referera till har stora problem med sådant som temperaturer i högre luftlager och temperaturen närmare Nordpolen. Modellerna stämmer över huvud taget dåligt med objektiva data.

Tror på IPCC
Ofta framhålls IPCC som en likare och ett rättesnöre, men det är inte alldeles sant det heller. De forskare som arbetar med klimatmodeller åt IPCC har ganska ordentligt skilda uppfattningar och de drygt trettiotalet modeller som används skiljer sig kraftigt från varandra. I princip har varje land en egen modell.

I sammanfattningen till IPCC-rapporterna gör man därför en sammanvägning av olika modeller, trots att det är diskutabelt ur vetenskaplig synvinkel. Vetenskap handlar ju inte om att skapa ett genomsnitt av olika idéer, utan om att skapa en teori som håller.

Den senaste versionen av IPCC-rapporten är egentligen inte särskilt extrem. Den antagna nivån på förstärkningseffekterna är lite rimligare än tidigare och man landar på en ganska måttlig uppvärmning. Det handlar om ungefär 0,5 °C från nu fram till någon gång före 2052. De 1,5 °C som brukar diskuteras är en tänkt uppvärmning med start från 1850 och där vi redan sett två tredjedelar (+1 °C).

Sedan kan man som sagt alltid fundera över hur temperaturen kunde stiga så snabbt från början av nittonhundratalet fram till 1940-talet, trots att ökningen av koldioxidhalten då var minimal. Eller varför temperaturen tog en fyrtioårig ”paus”, fram till åttiotalet, trots att koldioxidhalten då börjat dra iväg på allvar.

Egentligen är det väl bara tjugoårsperioden från 1980 till 2000 som stämmer hyggligt väl med den ökade koldioxidhalten. Därefter har återigen modell och verklighet glidit isär.

Om IPCCs sammanvägning av modeller är en korrekt beskrivning av verkligheten kommer vi alltså att se en fortsatt uppvärmning. Däremot finns det inget som tyder på ”tipping points” eller ”hockey sticks”, där temperaturen plötsligt drar iväg okontrollerat. IPCC undviker också att tala om ökat extremväder.

Tror på mycket mer
Sedan finns förstås de verkliga klimathotarna, som tycker att IPCC är alldeles för mjäkiga. Där finns radioprogram som ”Klotet” och där finns agitatorer som Johan Rockström. Faktum är att hela den svenska medievärlden verkar finnas i den här gruppen.

Här talar man fortfarande om ”tipping points”, tre meter höjda vattennivåer fram till år 2100 och en dramatisk ökning av extremväder. Hypoteserna underbyggs med enskilda forskningsrapporter av varierande kvalitet (oftast från dålig till usel).

Klimat eller väder?
I Sverige har vi vid det här laget vant oss vid att media klassar alla väderhändelser som ”klimat”. Men definitionen av klimat är fortfarande ”vädret över en 30-årsperiod”, även om en del klimatforskare har börjat använda en 30-årsperiod med 15 år bakåt (utifrån uppmätta data) och 15 år framåt (enligt prognosen från en klimatmodell). Så gör förstås inga seriösa forskare.

Det är också lätt att få uppfattningen att det ”naturliga” klimatet är stabilt. Inte heller det stämmer. Även utan extrema händelser (som vulkanutbrott) varierar klimatet ganska kraftigt också över relativt korta tidsperioder. ”Lilla istiden” och den medeltida värmeperioden är ett par exempel.

Ett problem är förstås att det är svårt att beräkna historiska temperaturdata, men det går ganska lätt att se en ordentlig värmetopp någon gång på 1100-talet och en kall period som varade fram till mitten av 1800-talet, men svängningarna är större än så.

SMHI från 1722
SMHI har som vanligt bland de längsta mätserierna. Uppsala-serien sträcker sig från 1722, medan Stockholmsserien börjar 1756. Det finns en del kritik mot rekonstruktionen av mätserien (de gamla värmeperioderna har kanske reducerats lite i mesta laget), men i grunden är det hyfsat objektiva data.

Mätserierna från Uppsala visar ett tidigt 1700-tal som är nästan lika varmt som idag. Därefter sjunker temperaturen med ungefär 1,5 °C fram till mitten av 1800-talet, för att sedan stiga med nästan en grad igen fram till slutet av 1930-talet. Därefter sjunker temperaturen med några tiondelar och når sin lägsta punkt i mitten av sextiotalet. Därefter bär det iväg uppåt igen, med nästan 2 °C fram till idag. De senaste åren har kurvan planat ut.

Här talar vi genomgående om en kurva av temperaturer som löpande är integrerad över trettio år. Om man i stället integrerar över tio år blir det betydligt svajigare och toppen på trettiotalet blir klart högre. Det blir också ännu lättare att förstå varför så många bönder valde att flytta till USA från andra halvan av 1800-talet. Det var kallt och jävligt under en lång period.

Alla vi som är födda på femtiotalet kan också se att våra föräldrars prat om varma och härliga somrar stämde alldeles utmärkt. Krigsvintrarna 1939, -40 och -41 var visserligen svinkalla, men annars var perioden 1930 till 1950 varm och skön. Vi fick vänta fram till slutet av åttiotalet för att få samma temperaturer igen.

EDJNet
Journalistnätverket EDJNet har lagt ner ett stort arbete på att dokumentera och räkna fram temperaturkurvor från massor av platser i Europa. Efter den första generaltabben, då siffrorna från norra Sverige blev alldeles fel, har man gjort om och, vad det verkar, gjort rätt.

EDJNets data sträcker sig ”bara” från 1900, men det var fortfarande nära botten av 1800-talets köldperiod. Man kan alltså räkna med att i stort sett hela uppgången finns med. Det handlar genomgående om ungefär 1°C. Märkligt nog är ökningen något större längre söderut och lite mindre långt norrut. Städer som Kiruna och Skellefteå visar en uppgång med 1 °C och ungefär samma temperatur idag som vid slutet av 1930-talet.

Intressanta serier
Om man utgår från temperaturserierna från EDJNet är det lätt att identifiera minst två problem hos de gängse klimatmodellerna. Temperaturen stiger inte mer längre norrut än söderut och temperaturökningarna följer inte ökningen av koldioxid.

Det här med norr och söder är faktiskt viktigt och det var också orsaken till att de första, felaktiga, temperaturserierna fick ett så otroligt genomslag i svensk media. Där hade Kiruna en temperaturökning med 3,4 °C och andra nordliga städer låg på samma nivå. Det här var precis det som klimatmodellerna förutspådde och lyckan var fullständig.

Men allt var som sagt fel. 3,4 °C fick revideras ner till 1 °C och efter minsta möjliga mediala rättelse försvann EDJNet in i medieskuggan. Svensk media har inget intresse av fel sorts data.

Vad hände på tjugotalet?
Ett annat problem med de flesta temperaturserierna är återigen att de visar en snabb positiv klimatförändring i början av 1900-talet, fram till fyrtio- eller femtiotalet. Temperaturen steg med en halv grad och uppgången kan inte rimligen förklaras av ökad koldioxidhalt. Även om industrialismen kommit igång ökade faktiskt koldioxidhalten från 1850 till 1950 med bara 30 ppm (11 procent) från 280 ppm till 310 ppm. Därefter tog det fart och idag ligger koldioxidhalten på ca 400 ppm.

Uppgången i början av nittonhundratalet måste alltså ha andra orsaker än koldioxid. Det gäller förresten nedgången på sjuttonhundratalet också och alla de andra tidigare variationerna.
När koldioxidutsläppen på femtiotalet kommit igång på allvar sjönk i stället temperaturen och det dröjde 30 år innan temperaturen började stiga. Minskningen brukar ibland skyllas på ökade svavelutsläpp och större reflektion, men det finns ju så många förklaringar.

Från åttiotalet till slutet av nittiotalet fick vi i alla fall en ökning. Den var ungefär lika stor som i början av nittonhundratalet (0,5 °C) och temperaturen steg ungefär lika snabbt. Sedan hände nästan inget från år 2000 till 2015, men El Nino-episoden knuffade upp temperaturen till en topp 2016. Idag är vi i stort sett tillbaka på nivåerna från tidigt 2000-tal.

De närmaste åren blir intressanta. Den kortsiktiga trenden (med 13 månaders utjämning) pekar fortfarande neråt, men allt kan förstås hända. Det är fullt möjligt (och kanske troligt) att uppvärmningen sätter fart igen, men det är också tänkbart att vi redan har passerat toppen av en klimatcykel. Man kan nästan höra mässandet: ”öka, öka, öka”.

Vattenstånd
En viktig faktor är också havsnivån. Hittills har den vägrat att följa klimatmodellerna, även om det finns mätserier som visar en liten ökning.

Men det gäller inte mätserierna från SMHI och de är trots allt de mest trovärdiga. I och för sig finns en viss ökning i mätserien från Stockholm (Slussen), men den ökningen startade i slutet av artonhundratalet. De första dryga hundra åren, från 1770 till 1880, sjönk vattennivån med en dryg halvmeter, eller med ca 5 mm per år. Från 1880 till idag har också nivån sjunkit med en halvmeter, vilket ger ca 3,7 mm per år. Om vi räknar bort landhöjningen (5,5 mm i Stockholmsområdet) landar vi på en havsnivåhöjning på 1,8 mm per år och det är också den genomsnittliga ökningen i havsnivå vi haft runt Sveriges kuster de senaste hundrafemtio åren eller så.

För Sveriges del innebär det att vi måste ta oss ner till Blekinge för att landhöjningen och havsnivåhöjningen skall ta ut varandra. I södra Skåne kan det till och med bli en knapp mm höjning av havsnivån per år, precis som de senaste dryga hundra åren.

Det här kan naturligtvis ändras och ”alarmisterna” hävdar att havsnivån kan komma att stiga mycket snabbt de närmaste åren. Problemet är bara att de har sagt samma sak i mer än trettio år och ännu har inget hänt. Men man skall aldrig säga aldrig.

Vad händer?
Vad skall man då tro? Tja, det är inte lätt att veta. Men det här med att ”science is settled” verkar i alla fall vara en klar överdrift. Det handlar inte heller om en kamp mellan ”klimatskeptiker” (foliehattar) och vetenskapsmän. Det finns gott om vetenskapsmän på bägge sidor och hela vägen ut på kanterna.

En bra ansats brukar vara att använda ”den vetenskapliga metoden”. Det innebär att man sätter upp en hypotes, som man sedan gör allt för att motbevisa. Invändningar är något positivt.

Men invändningar mot klimathotshypotesen behandlas standardmässigt som något ont. Framför allt i media har man bestämt att vi har sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen. Det är en märklig utgångspunkt när så mycket svävar i luften. Klimatdebatten är tyvärr idag mycket mer lik religion än vetenskap.

Har jag gjort någon säkrare på något med det här? Förmodligen inte. Men det var inte meningen heller.

Varför skall ni vara säkrare än jag?

15 Responses to “Skeptiker eller alarmist”

  1. Hej Göte!
    Bra skrivet, igen!
    Tyvärr har jag inte riktigt tiden att läsa alla ”vetenskapliga” rapporter om klimatet som krystas ut.
    Man vill inte tro att ”vetenskapsmän” har fel, men det är väl för naivt att tro det tänker jag samtidigt.
    Det jag saknar i klimatdiskussionen är konkreta bevis på att de ökade koldioxidhalterna i atmosfären- som vi människor påstås är orsak till – är anledningen till ”uppvärmningen” idag.
    Det verkar ju mest vara slutsatser och antaganden från ”experterna” utifrån (tydligen) diskutabla modeller. Och som du säger, det är ju ingen ”riktig vetenskapsman” som jobbar så.
    Varför har flera istider kommit och gått?
    Knappast för att urbefolkningen grillat ovanligt mycket, eller att kreatur rapat och fisit ovanligt mycket.

    Lite kuriosa:
    1990 upptäckte dykare (Lindstrom) i en alpin bergssjö i Sierra Nevada, USA, 900 år gamla träd med årsringar på 100-år på sjöbotten. Det visar att en naturlig klimatförändring (från varmt och torrt till blött och kallt) skedde under runt minst 100 år. (ref. UAH John Cristy, Environment and Public Works , 1 August 2012).

    Men annars, ha en bra helg (i dimman)

  2. En bra sammanfattning av situationen Göte. Jag håller med dig i stort.
    Det ju är otroligt komplicerade modeller att ställa upp. Och att verifiera dem tar årtionden. För att inte säga århundraden.
    Och det är väl egentligen i tidsfaktorn det egentliga problemet ligger. För OM klimathotarna har rätt så finns det ju extremt lite tid att agera på.
    Det är detta som gör frågan så känslig.

    Jag tror det är därför media i stort anslutit sig till hot-sidan. Media speglar generellt den breda massan. Och dessa känner en stor olust över ödeskaraktären.
    Det var nån ung kille som kommenterade nån av dina krönikor nyligen och påpekade ungdomars framtidsstress. Jag kan förstå deras skräck över att vi ödslar tid på att diskutera rätt och fel data när en tillräckligt trolig modell idag visar att deras framtidståg under tiden rusar mot en möjlig avgrund. De vill självklart se action isf att hoppas att status que kanske funkar. Även om man bortser från klimatfrågan så finns det ju andra lika stora hot som kräver ändring av vår livsstil iallafall ; resistenta bakterier, utrotning av djurarter, miljövidriga verksamheter, utarmning av råvaror och olja. Etc

    Så jag tror det är den övergripande som behöver påverka vårt val av inställning till klimat och miljöhot. Har vi råd att vänta in verifierade modeller?

  3. Hej!
    Mätning av temperatur är ju en vetenskap i sig. Kan vi använda data från 17- och 18-talet och jämföra med dagens data?
    T.ex slog det mig när jag läste stycket om temperaturökningen under industrialismen. Det är ju känt att luften var helt kass i städerna på den tiden pga massiv koleldning. Om man då hade mätstationerna i denna luft i städerna så borde avläst temperatur visa högre värden än ute på landet?
    Trevlig helg!
    Per

  4. Jag hörde ett radioprogram för ett tag sen om ökenspridningen. På 60-talet hade den tydligen vetenskaplig konsensus och starka ekonomiska incitament för att fortsätta vara en fara för mänskligheten.
    https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/718046?programid=412
    Det skall bli spännande att se om klimathotet går samma väg.

    Det jag tycker är konstigast med klimatdebatten är metan från kor. Man hitta lite olika bedömningar på olika ställen, men metan verkar ha en halveringstid på ca 10 år i atmosfären. Det anses vara en stor miljöbov trots att det ingår i ett naturligt och relativt snabbt kretslopp.
    Samtidigt är det inte bara accepterat utan även bidragsberättigat att elda trä som växer upp på ca 70 år. Då har vi inte ens kommit i närheten av torv som förmodligen har en återväxt på1000 år.

    Sedan är det ju också underligt att solceller som drivs av solen räknas som förnybara eftersom solen kommer bränna slut sitt väte på bara några miljarder år. Vi har reserver av torium som kan användas i kärnreaktorer som kommer räcka längre än solens livslängd. Trots det är det ingen som kallar sådan kärnkraft för förnybar.

  5. Hej Magnus Ö

    Du har utan tvekan ”en punkt” när det gäller risken med att vänta med åtgärder. Det brukar kallas försiktighetsprincipen och har blivit något av ett mantra.

    Som tur var användes inte försiktighetsprincipen på samma sätt tidigare om åren. Vi hade till exempel en ganska lång period efter andra världskriget då forskarna verkade tämligen överens om att vi var på väg in i en istid. Det gjorde inte politikerna något åt och det är vi glada för idag.

    En märklig effekt av ”klimatförsiktigheten” är att vi fortsätter att vilja ta höjd för ganska extrema händelser, trots att vi har såpass långa serier av objektiva data som pekar åt andra hållet. Detta trots att de föreslagna åtgärderna är så ofantligt dyra.

    Men det allra märkligaste är ändå att de åtgärder som vi genomför är så verkningslösa i förhållande till kostnaden. I Sverige satsar vi till och med stora pengar på att försämra situationen. Satsningarna på vindkraft och elbilar är kanske tekniskt kul, men de kommer snarare att öka än sänka våra koldioxidutsläpp. Däremot ser vi redan idag att vi håller på att sänka våra elnät.

    Och Per

    Att hantera temperaturserier är sannerligen inte lätt, men SMHI är ganska hyfsade på det. De har också haft gott om mätstationer i obygden under lång tid.

    Temperatursänkningen från mitten av 1700-talet till mitten av 1800-talet beror rimligen inte på koleldning. Där pratar vi om ”naturliga” klimatförändringar. Temperaturstegringen i början av 1900-talet kan knappast bero på koldioxid och definitivt inte på koleldning (då skulle snarare temperaturen sjunka på grund av svavelutsläppen). Det är nog återigen en ”naturlig” klimatförändring.

    Därefter hävdar förvånansvärt många att de naturliga klimatförändringarna gått på semester och att alla följande förändringar är antropogena, alltså orsakade av människor. Det låter utomordentligt märkligt.

    Men att mikroklimatet i städerna skiljer sig från det på landsbygden – det vet alla och de flesta försöker kompensera för det. Ibland till och med åt rätt håll.

    Och till slut:

    Det är farligt att lita till konsensus. Situationen idag innebär att vetenskapsmän, politiker och journalister investerar hela sitt förtroendekapital i att klimathotet är den absoluta sanningen. Vi har sett massor av gånger, inte minst inom medicinen, hur det kan få en uppenbart felaktig teori att fortsätta ”långt förbi kaklet”. Det fortsatta pratet om ökenspridning (trots att öknarna minskar) är också ett bra exempel.

    Jag säger inte att teorierna om klimathotet är helt fel. Men, speciellt i Sverige, har forskningsinstitutioner, politiker och journalister låst sig så totalt vid en ganska extrem position att ingen kritik längre accepteras. Man vägrar att ifrågasätta ens den minsta detalj.

    Klimathotet har blivit en bokstavstrogen religion och det är allt annat än bra. Vi måste tillåta en fungerande debatt.

    /göte

  6. Nu spårar jag ur aningens igen men kan inte låta bli att nämna det farliga med att äta fett och då i synnerhet mättat fett. Sedan Ancel Keys publicerade sin förfalskade Seven Countries Study år 1958 så har mättat fett varit direkt onyttigt. Det har dröjt ända till 2000-talet innan vetenskapen förkastade de teorierna. Vi har alltså i ca 50 år levat med en totalt felaktig bild av vad som är nyttig mat och fortfarande har inte gemene man ens hört talas om det. Livsmedelsverket är, på goda grunder, extremt trögt men ändrar rekommendationerna steg för steg till förmån för fett och till nackdel för kolhydrater och i synnerhet socker.

    Livsmedelsverket gick ju på några minor med både farliga ägg och rekommendationen av 6-8 skivor bröd om dagen. Därefter har de varit försiktiga med snabba förändringar.

    Mina mor- och farföräldrar var dock helt på det klara med att de fetaste köttbitarna var de finaste. Så var det även i de byar i Östeuropa jag besökte som ung. Dit hade civilisationen inte riktigt kommit och det normala var att plöja åkrarna med häst eller oxar. Det fanns alltså tydligen en väl spridd kunskap, som förmodligen var tusentals år gammal, om att fett var bra mat. Västvärlden vände helt ryggen åt det baserat på mer eller mindre bara en förfalskad vetenskaplig studie vars resultat sedan blev självförstärkande.

  7. STB, håller med, känns som ett liknande fenomen som Göte beskriver. Allt som jag hört om kost känns som att det är felaktigt nu, till slut så får riktig forskning genomslag. Det konstiga är hur tvärsäkra folk är på sin ståndpunkt, trots att underlaget inte bekräftar den. Detta i en tid när vi borde ha större möjlighet än någonsin att skaffa oss fakta. Vi får hoppas att duktiga informatörer som Göte orkar att fortsätta, trots det hårda motstånd som oftast reses.

  8. Tvärsäkerhet har väl sällan lett till några större sanningar. Den gamla devisen: ” Innan man kan bli säker måste man först bli tvärsäker”, beskriver nog snarare utvecklingen från tvärsäker okunskap till betydligt mera osäker kunskap.

    När vi fick vårt första barn var läkarvetenskapen tvärsäker på att spädbarn skulle ligga på rygg för att undvika risken för kvävning. Senare visade det sig att den vetenskapliga underbyggnaden var obefintlig.

    När man till slut insåg att rådet var livsfarligt hade en förbluffande mängd spädbarn dött. Det handlade om ett tusental bara i Sverige.

    Hur många som dött på grund av idiotiska kostråd de senaste femtio åren vågar jag inte ens tänka på.

    Men 15-åriga Greta Thunbergs troskyldiga tvärsäkerhet går i alla fall hem i media.

    /göte

  9. Haha
    Riktigt kul lördagskvällsläsning! Underbart att läsa hur båda sidor använder sin egen sanning till att bekräfta sin tro. Ena stunden är nutidens forskare och politiker skräp när det gäller vädermätning. Sedan har de plötsligt nått all kunskap när det gäller mat och barnadödlighet. Andra stunden är gäller att gammalt bondförnuft slår det mesta.
    Riktigt roande ingengörsnivå på debatten. Inte bara media och politiker som tror såom de gör i kyrkan.. Tack för kvällsnöjet 🙂

  10. Jag anar en obefogad von Oben-attityd i den senaste kommentaren (Nissmo).
    Obefogad? Ja, verkligen.
    Det är endast genom att ha en genom ständig träning uppövad analytisk förmåga, parad med grundläggande insikter i matematik, kemi och fysik som man överhuvud taget kan räkna med att komma någon vart i frågor som denna.
    ”Ingenjörsnivån” är nog den enda nivån där man kan räkna med någon objektivitet. Akademikerna kämpar för sina forskningsbidrag och i den kampen är alla medel tillåtna. Det har vi sett många, många exempel på. Fakta får sällan en chans utan ”anpassas” så att de passar konsensus. Det har vi också sett många, väldigt många, exempel på.
    Det kan ju verka roande att du finner ”ingenjörsnivån” roande. Men det är i stället oroande. Detta därför att du företräder en mycket stor del av mänskligheten. Med dess tro på auktoriteter och brist på analytisk förmåga och källkritik.
    Jag deltar i en tämligen välrenommerad panel där verkliga (praktiska) ingenjörsproblem diskuteras. Där har vi avstått från att engagera oss i klimatfrågan. Mest för att den omedelbart drar till sig okunniga människor som har allt klart för sig och vars enda syfte är att tala om för oss otroligt okunniga tekniker (eller ingenjörer, dårå) hur oansvariga vi är som överhuvud taget har mage att diskutera när Jorden går under om bara något årtionde.
    I stället ska vi hålla käften och tigande se hur amatörmässiga och ineffektiva åtgärder till höga kostnader förstör värden och även den miljö som de var avsedda att ”rädda”.
    Du får ursäkta att jag har svårt att uppskatta din uppfattning om ”lördagsnöje”.

  11. Nissmo, förstår du skillnaden på orden riktig och nutiden? Riktig forskning har gjorts i alla tider men om man väljer att bara presentera en del av utfallet, som i 1958-studien, då är den inte riktig längre i mina ögon. Säkerligen drar jag själv för långtgående slutsatser många gånger,även om jag inte ”tror” det i ämnena kärnkraft och fett. Du använder din tro till att förlöjliga ingenjörer, är det bättre?

  12. @Gunnar. Du beskriver också det jag skrev om fast med fler ord. Att mena på att kompetens och uppsåt hos forskare och akademiker är mindre trovärdig än ingenjörers blir rätt intressant världsbild. Ganska roande generalisering tycker jag nog fortfarande

    @Henrik var förlöjligade jag ingenjörer? Det jag såg som roande var hur debatörerna vände på olika röns karaktär för att passa deras åsikt. Och i dessa frågor är åsikt=tro. Eller hur?

  13. Nissmo, hela inlägget kändes som ett förlöjligande. Du likställer fakta som sagts med tro och hittar på saker som inte sagts och kokar ihop det till en trossak/åsikt som ingenjörer håller på med. Hade varit mer seriöst om du ifrågasatt det som sagts som faktafel och förklarat varför i så fall. Istället gör du precis så som Göte beskriver, i vilket fall så närmar du dig smutskastning.

  14. @Nissmo Jag förstår precis vad du menar även om jag hade uttryckt det annorlunda. Vi är alla offer för vår tro som ju alltid byggs på ofullständig data. När man tittar i backspegeln kan man dock ofta hitta en röd tråd i vad som blivit fel och försöka undvika sådana misstag i framtiden. Göte belyser vad som är inkonsekvent och skillnaden mellan forskning och debatten i media. Det är väldigt viktigt i dagen samhälle.

    Ett intressant exempel är kostråd till diabetiker typ 2. Innan insulin blev allmänt tillgängligt rekommenderades (beordrades) en kost nästan helt utan kolhydrater. När insulinet kom på bred front har rekommendationerna istället fokuserat på fettsnål kost. I praktiken har det inneburit ett allt större intag av kolhydrater vilket i sin tur inneburit en högre konsumtion av insulin. Det läkemedelsföretagen som betalat det mesta av forskningen om kostrekommendationer till diabetiker. En sån lycklig slump för dem att det inneburit högre försäljning…
    T.ex. läkaren Andreas Eenfeldt har uppmärksammat problemet och många av hans diabetespatienter klarar sig numera helt eller nästan helt utan medicinering.

  15. Hej Göte

    Jag råkade läsa dessa artiklar idag
    https://oceanservice.noaa.gov/facts/sealevel.html
    https://tidesandcurrents.noaa.gov/sltrends/sltrends.html

    De bekräftar det du skriver om havsnivåerna runt Sverige. Artikeln förklarar dock också att ditt resonemang kring våra havsnivåer är lokala och inte representativa för den globala havshöjningen. Den globala har en tydligt, databaserad höjning

    Och angående din CO2 reflektion så berättar denna artikel (ladda hem hela dokumenter) hur delikat ppm nivån av CO2 ihop med övriga växthusgaser balanserar klimatet. Din CO2 ”förstärkningseffekt” är alltså empiriskt helt naturlig. Vilket vår Nobelpristagare Svante Arrhenius visat redan 1903
    http://whatweknow.aaas.org/get-the-facts/

    Det finns mycket att lära om miljö, klimat och atmosfär.

    Per

Leave a Reply