Vi tog en rövare

”Det har inte varit någon större skogsbrand på några år, så vi tog en rövare och hoppades att det skulle fortsätta på samma sätt”. Ingen politiker skulle säga något sådant och ändå är det en bättre beskrivning än det mesta svammel vi hört de senaste veckorna.

Tyvärr hanteras energipolitiken, försvarspolitiken och jordbrukspolitiken på ungefär samma sätt: ”Vi tar en rövare och hoppas på att det inte skall bli kallt eller torrt och att ingen skall få för sig att invadera eller ställa till med problem. Åtminstone inte den här mandatperioden”

Försäkringar och vulkaner
Det försäkringsbolag som resonerade så här skulle inte bli långlivat. Försäkringsbolag vet att osannolika händelser inträffar hela tiden och att det är något man måste vara beredd på.

Statliga myndigheter måste egentligen vara ännu mera långsiktiga. Där handlar det ju om landets fortbestånd och medborgarnas liv. Men ändå vinner kortsiktigheten nästan varje gång.

Mänskligt sett är det här kanske inte så märkligt. Människor har svårt att hantera längre tidsperspektiv och ser gärna något som inte hänt på länge som ”något som inte kommer att inträffa inom överskådlig tid”.

Efter ett vulkanutbrott undviker befolkningen att bygga hus i närheten av katastrofområdet, men efter en generation verkar risken ha minskat. ”Inget har ju hänt”.

I själva verket är det förstås precis tvärtom. Risken är som lägst ett par år efter utbrottet och ökar sedan. När det är dags för ett nytt utbrott är sannolikheten hög att alla har flyttat tillbaka.

Förbluffande dålig beredskap
Att människor intuitivt har svårt att hantera långsiktiga problem är som sagt ingen ursäkt för att politiker och myndigheter agerar på samma sätt. Vi har ju faktiskt myndigheter just för att sköta långsiktiga frågor.

Ändå har vi i Sverige länge haft en tradition av förbluffande dålig beredskap när det verkligen gäller. Vid Estoniakatastrofen 1994 och tsunamin 2004 sprang politiker och myndigheter runt som yra höns och gjorde väl i många fall mer skada än nytta. Vid skogsbranden i Västmanland 2014 tog det en hel vecka innan vattenbombning från luften sattes in.

I alla de här tre fallen kunde man lätt få uppfattningen att politiker och myndigheter försökte komma på åtgärder i takt med att problemen uppstod, i stället för att ha väl utarbetade checklistor och organisationer.

Nödchecklista
När jag för många år sedan lärde mig att flyga små flygplan fick jag ständigt höra om checklistornas betydelse. Innan man startar går man självklart igenom alla punkter på den vanliga checklistan och sista punkten är alltid att repetera nödchecklistan. Den måste man komma ihåg utantill.

Orsaken är enkel. I en nödsituation är man naturligtvis upprörd och det är lätt att ta fel beslut. Vid ett motorstopp efter start känns det till exempel fullständigt naturligt att omedelbart göra en 180-graderssväng för att landa på den långa och släta bana som man nyss lämnade. I andra sammanhang är det självklara att lägga all uppmärksamhet på att försöka få igång motorn igen.

I stället är alltid det viktigaste att stabilisera planet på bästa glidhastighet. När det är gjort är det dags att styra mot ett område som ser öppet och bra ut. Först därefter är det dags att starta om motorn. Inte uppenbart, men livsviktigt.

Enkla checklistor och överinlärning är också basen för militär träning eller katastrofträning. Om si – gör så. Det finns inte tid att planera eller komma på nytt. De viktigaste reaktionerna måste sitta i ryggmärgen.

För till exempel brandkår, polis och militär är det här självklarheter. Samma sak gäller ständigt återkommande händelser som snöröjning. Den organisation som står i beredskap vet vad som gäller och gör vad som krävs.

En rövare på toppen
Naturligtvis kan det verka dyrt och onödigt att ha en beredskap för sådant som händer väldigt sällan. I London och New York accepterar man till exempel att ett ordentligt snöfall orsakar ett visst kaos. En svensk kommun som stryker anslagen till snöröjning får däremot stå med skammen (det har hänt).

För ett par årtionden sedan kunde myndigheterna alltid räkna med hjälp från Försvaret. Där fanns stora resurser i form av personal (värnpliktiga under grundutbildning), utrustning och ledning.

Vid skogsbränder gick det alltså att kommendera ut några tusen värnpliktiga, samtidigt som de gamla Vertol-helikoptrarna klarade en ganska massiv vattenbombning. Plus förstås försvarets egna brandfordon på marken.

Men när försvaret rustades ner och värnpliktsarmén ströks försvann allt fler av de här resurserna och idag finns inte mycket kvar. Hanteringen av försvarets helikoptrar är i sig en sorglig historia.

Som lök på laxen har Försvaret de senaste åren inte ansett sig ha råd att gratis ställa upp med sin numera dyrbara personal och utrustning. Inte ens de helikoptrar som hade teknisk kapacitet för vattenbombning fanns på plats vid den senaste raden skogsbränder.

Den enkla och rimliga slutsatsen är därför att MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, tog en rövare och hoppades slippa skogsbränder. MSB visste mycket väl att en stor del av katastrofberedskapen försvann när försvaret skalades ner, men de valde ändå att inget göra.

En rövare om försvaret
Så kommer vi då till försvaret av Sverige. Det är ett område där man absolut inte bör ta en rövare, men ändå är det precis vad som hänt. Märkligt nog inte bara en gång.

Efter första världskriget hade Sverige hunnit bygga upp ett ganska hyfsat försvar, men 1925 insåg politikerna att det inte hade varit något krig på flera år. Därför skrotades det mesta och i slutet av trettiotalet fanns inte mycket kvar. När Per Albin Hansson 1939 hävdade att: ”Vår beredskap är god”, visste alla att han inte hade något att backa upp orden med.

Efter andra världskriget rustade Sverige därför hårt och på femtio- och sextiotalet var det svenska försvaret starkt. Men det var förstås inte gratis. Under sjuttiotalet och början av åttiotalet låg försvarskostnaderna på ca tre procent av BNP eller drygt sex procent av statens utgifter.

Redan flera år innan kalla kriget såg ut att vara över hade politikerna bestämt sig för att skära ner försvarskostnaderna och 1997 passerades tvåprocentsgränsen (av BNP). Därefter var det dags för ordentliga hugg i budgeten och omkring 2008 var man nere i dagens nivå, runt en procent av BNP. Det motsvarar en fjärdedel av nivån i USA och en sjättedel jämfört med Ryssland.

Att skära ner budgeten till en tredjedel innebär förstås en ännu mycket större nedskärning av verksamheten. I praktiken har försvaret slaktats och väldigt lite återstår. Det finns definitivt inga extraresurser för att hantera civila katastrofer.

Idag är det lätt att se hur politikerna tog en rövare och satsade allt på att krig och terrorism skulle ta slut. De hade fel.

Varför inte energin?
Till slut kommer vi till ett av mina favoritområden, nämligen energiförsörjningen. Där pekar alla siffror på att det vore en katastrof att lägga ner kärnkraften, medan våra politiker bestämt hävdar att det nog skall gå alldeles utmärkt.

Vad har vi då som talar för att de har rätt?

Tja, inte mycket. I stället handlar det nog om att ta en rövare och hoppas på att vi slipper kalla vintrar och torra somrar och dessutom någonstans på vägen hittar ett tekniskt genombrott som räddar oss.

Men spåren förskräcker. Vi har en lång historia av klantiga politiska beslut inom riskområden. Förhoppningar och ideologier väger oftast tyngre än fakta.

Nu ser vi en extrem torrperiod utan vind och en extrem köldperiod utan vind under samma år. Det borde rimligen få energipolitikerna att fundera på vad som skulle kunna hända om köldperioden kommer efter torrperioden. Även med dagens kärnkraft blir det problem. Med de planerade nedläggningarna närmar vi oss katastrofen med stormsteg.

Här kan vi verkligen tala om att ta en rövare.

Klimatförändringar?
Allra mest pinsamt är att höra politiker och myndighetsföreträdare skylla alla problem på klimatförändringar. Då behöver man tydligen inte ha någon framförhållning för varken kyla, värme eller torka.

Men kyla, värme och torka är inget nytt. Dessutom vet alla som läst lite meteorologi att kraftiga högtryck från öster innebär stabil värme på sommaren och stabil kyla på vintern. I bägge fallen med svaga vindar. Den som inte ”tar höjd” för sådant budgeterar förmodligen hyresavin som ”oförutsedda utgifter”.

Naturligtvis finns det alltid en risk för klimatförändringar. Sådana har hänt många gånger i historien och för det mesta tar förändringarna ganska lång tid på sig. Men det är som sagt ingen orsak att glömma de stora och snabba händelser som sker då och då.

Risken för ett par decimeters höjning av den generella vattennivån om hundra år innebär till exempel inte att vi kan bortse från risken för snabba och omedelbara höjningar på långt över en meter på grund av stormar. Risken för en grads ökning av medeltemperaturen på hundra års sikt innebär inte att vi kan bortse från att ett väderläge som det vi har just nu kan höja den förväntade temperaturen med tio grader eller mer.

Det spelar alltså ingen roll vad det nuvarande väderläget beror på. Extrema händelser inträffar hela tiden och det är myndigheternas förbannade skyldighet att ha en framförhållning för katastrofer.

Idag ser vi en rad dyrbara satsningar som sägs rädda klimatet, med ökad vindkraft, nedlagd kärnkraft och stora satsningar på tåg som grundpelare. Tyvärr är i stort sett alla de här satsningarna meningslösa, eftersom de faktiskt inte sänker koldioxidutsläppen. Nedläggningen av kärnkraften höjer till och med de globala utsläppen.

Vad kan vi göra?
Sannolikt kommer det att dröja många år innan vi återigen får en sommar som den här. Det enklaste och mest sannolika är därför att politikerna försöker skjuta fram besluten och sedan tar en rövare igen. Inte kan väl något sådant här hända två år i rad?

Men så kan man inte resonera. Vi måste ha beredskap för extrem torka, även om SMHI hävdar att klimatförändringarna ger mer regn. Vi måste också ha beredskap för översvämningar, även om det känns främmande just nu. Och vi måste ha beredskap för extrem kyla, även om Rockström varnar för smältande isar. Just nu ser vi förresten ovanligt mycket is runt Nordpolen och ännu mer på Grönland.

Inget av det här är särskilt komplicerat tekniskt sett. Det går till exempel utmärkt att flytta och lagra vatten så att jordbruket klarar torrår. Då kan jordbruket rapportera rekordskördar i stället för missväxt under soliga somrar.

En vettig organisation med vattenbombflyg (se Förening för vattenbombning) skulle enkelt och ganska billigt kunna hindra att små eldsvådor växte till stora skogsbränder. Återinförd värnplikt kanske dessutom kan ge tillräckligt mycket människor på plats för att ge brandkåren stöd. Alternativet är också där att ideella föreningar tar hand om det som politiker och myndigheter misslyckas med.

Med en ordentlig satsning på kärnkraftsutveckling slipper vi dessutom energibrist och kan använda luftkonditionering på sommaren och ha en fortsatt dräglig inomhusvärme på vintern.

Så kan en framsynt politik se ut.

37 Responses to “Vi tog en rövare”

  1. Jag hoppas innerligt att du vid det här laget har en blogg, som följs av våra politiker, för jag tycker du mer än ofta verkligen sätter tummen på korkade politikers oförmåga att tänka rationellt. Se helst till att sprida dina krönikor, som jag f ö tror många andra med mig också gör. Vi behöver verkligen få en genomgripande förändring i våra folkvaldas attityder. Inte minst genom att sluta lyssna på och falla i farstun för alla gaphalsar på miljö- och vänsterkanten.

  2. Hej Fjalar

    Tack för att du sprider krönikorna. Det här med att få ut tankar och funderingar i mera ”normala” media är ju inte så lätt.

    Dagstidningar och andra media är sällan intresserad av vad man säger utan mera vem man är. Ibland, när mina läsare har gnällt extra mycket på mig, har jag faktiskt skickat en och annan krönika till DI, SvD eller DN (till rätt person). Men intresset är obefintligt.

    Ett alternativ är kanske att gå ut i ”Facebook-världen”, men då gör man sig till måltavla för diverse extremister. Det är jag inte ett dugg intresserad av.

    Så jag fortsätter nog att skriva krönikor för mitt eget höga nöjes skull och publicera dem i Elektronik i Norden, även om de långtifrån alltid handlar om elektronik. Jag ser av statistiken att antalet läsare är förvånansvärt stort och jag får många intressanta kommentarer både på websidan och via mail. Trots många läsare har jag under hela den här tiden bara råkat ut för ett enda ”troll” (när jag skrev om Ryssland).

    Jag ser också att det hela tiden kommer in nya prenumeranter, en del från lite oväntat håll. Jag skrivit den här typen av krönikor i drygt tio år nu (tänk vad tiden går) och det blir faktiskt en del ringar på vattnet.

    Så jag fortsätter nog några år till.

    /göte

  3. Som vanligt strålande. Och som vanligt blir min reaktion: Jag vill hitta detta i dom stora morgontidningarna och inte BARA i EliNor! Vi har dryftat detta tidigare, och det är säkert inte enkelt. Men inte omöjligt. Om dom stora drakarna nu inte vill släppa in dig, vad är det egentligen som hindrar att dom gör det du gör. En genomarbetad research baserad på fakta och sunt förnuft. Vem är DN, SvD, DI m fl rädda för?

  4. Hej Göte,
    jo, jag tillhör nog den skara som också ofta läser dina krönikor och det är rätt kul med den lite mera ingenjörsmässiga vinkel du ger dom miljöpolitiska frågorna än vad våra politiker brukar ge.

    Din senaste krönika belyser ju bristen på riskhantering på samhällsnivå. Ingen tvekan om att det finns grava sådana. Men ämnet är svårt och har blivit föremål för åtskilliga avhandlingar ur olika aspekter.

    Vissa katastrofer kommer helt stokastiskt, andra kommer med relativt jämn frekvens, vissa kan vi inte ens förutspå, förrän efter att dom har hänt och då kan dom verka helt givna (11 september…).

    Vissa risker lär vi oss att leva med. T ex ljuskällor med E27 sockel, som kan skruvas ur hur lätt som helst ur en sänglampa utan verktyg, sen är det fritt fram för en treåring att stoppa in fingrarna och få en livsfarlig stöt. Så gjorde jag själv som treåring och flög en meter baklänges, men klarade mej utan skador såvitt jag själv kan bedöma… E27 hade aldrig godkänds om den hade introducerats nu, inte heller alkohol i butiker.

    Att flyg omgärdats med så mycket säkerhetsrutiner beror säkert på att det var en påtagligt livsfarlig verksamhet redan från början till skillnad från bilar, där säkerhetssystemen har lagts till i efterhand. Att två bilar kan mötas på en tvåfilig väg utan skyddsräcke i mellan med en relativ hastighet på 200 km/timmen med en meters mellanrum, framförda av förare med okänd hälsostatus, skulle aldrig godkänts om idén nyintroducerats.

    Du belyser sårbarheten med det svenska elförsörjningen som alltmer måste förlita sej till att det blåser och regnar och att solen skiner och att vi hittar billiga sätt att lagra stora mängder el då dessa naturfenomen sviktar. Jo, dom riskerna finns såklart. Men vad du inte nämner är orsaken till att man faktiskt vill lägga ner kärnkraften, och det beror ju på att den utgör enorma risker när något händer, även om sannolikheten att något ska hända i närtid är liten. Vi känner till några av riskerna redan nu:

    Tekniska haverier med härdsmälta som följd.

    Kärnbränsle kan användas till atomvapen.

    Handhavandefel från personal (som kan bli sjuka, galna, osv, på samma sätt som piloten som körde in i Alperna).

    Känsligt för terrorangrepp (typ 11 september).

    Fortfarande ingen känd säkerhet för förvaring av kärnavfall.

    Går något fel med ett kärnkraftverk (och sånt har redan hänt i verkligheten) så blir följderna katastrofala. Blåser tio vindkraftverk omkull blir skadan mycket begränsad.

    Så det finns skäl som talar för att avveckla kärnkraften, det är inte på pin tji detta beslut har fattats.

    Så Göte, lever vi i tio år till så kan jag lova dej att vi kör omkring i elbilar och har gott om el från alternativa källor, dygnet runt, året om! Min nya Nissan Leaf är en fröjd att köra och behöver aldrig tankas!

    Hälsningar
    Björn Sandlund

  5. Svar till Björn Sandlund:
    Du har helt rätt i att kärnkraft i alla dess former medför risker. Dock är min bedömning att riskerna är hanterbara med modern teknik och i ett land som Sverige, med liten jordbävnings & sunamisrisk. Men riskerna finns naturligtvis.
    Förklara nu för mig hur vi, om några kärnkraftverk stängs och inga nya startas, skall kunna kompensera detta med sol och vind som många politiker hävdar. Speciellt en mörk och kall vinternatt – då det ofta dessutom är nästan vindstilla. Med min enkla kunskap finns det bara ett svar, och det är att vi drastiskt tvingas dra ner på vår elkonsumtion. Antingen långsiktigt och planerat, eller genom att vid en akut bristsituation periodvis stänga ner vissa regioner. Kanske inte så underligt att politiker sällan talar om detta.
    Förklara också hur vi hittar billiga sätt att mellanlagra stora mängder el baserad på känd teknik.
    Jag har stor respekt för dina synpunkter, men jag tycker att majoriteten av våra politiker spelar ett fult spel när dom påstår att om vi bara bygger ut sol och vind så kommer några nedlagda kärnkraftverk inte att skapa elbrist. Och räkna litet på elbehovet om plötligt alla bilar är elbilar!

    Ingen skulle bli gladare än jag om du kan visa att jag har fel, för kärnkraft vill vi trots allt helst slippa.

  6. Hej Björn

    Ditt löfte om att allt skall vara fixat om tio år låter betryggande, men tyvärr tillåter jag mig som vanligt att vara skeptisk. Det är bara att backa tillbaka tio år och fundera över hur saker har förändrats under den tiden.

    Tio år är mer än tillräckligt för att rasera. Det har vi sett många gånger. Men tio år är en väldigt kort tid för att bygga upp något helt nytt, speciellt i energisammanhang. Och det behövs verkligen något helt nytt för att ett vind- och solbaserat energisystem skall fungera.

    Att lägga ner kärnkraften är alltså inte svårt. Det kan vi göra på bara ett år. På tio år kan vi dessutom säkert bygga upp vindkraft så att vi klarar oss hyfsat under ganska många av årets dagar. Problemet är bara att det inte räcker på långt när.

    För att ditt löfte skall gå att uppfylla krävs en massiv satsning på fossileldade kraftverk. I praktiken krävs en backup som är lika stor som dagens kärnkraft. Detta är inte på något sätt omöjligt, men vi kan inte börja bygga när väl problemen uppstår. Då är det för sent.

    Så nej, jag kan varken lita på dig eller på våra politiker. Just nu står kärnkraften för över halva energiproduktionen och vindkraften för mindre än fem procent. Solenergin är knappast ens urskiljbar. Man behöver inte vara mattesnille för att inse risken med att lägga ner kärnkraften utan att ersätta det med annan baskraft.

    Det hela påminner alltför mycket om gamla löften om bibehållet försvar trots minskade kostnader och bibehållen civil beredskap trots nedläggning av beredskapslager och det mesta av civilförsvaret. Det är lätt att lova, men när ”räkenskapens dag” infinner sig duger det inte med undanflykter om naivitet.

    Elförsörjningen är fundamentalt viktig och inget att leka med.

    /göte

  7. En hel del av de risker som nämns i samband med kärnkraft kostar mycket litet att reducera till så låga nivåer att de inte är något problem.

    Sabotagerisken kan, om man verkligen vill, elimineras genom att utöka skyddsområdet rent geografiskt, eller införa en extra inre zon, och införa effektiv kameraövervakning av varje zon.

    Ansiktsigenkänning, röstigenkänning och sådana tekniker kan enkelt införas utan att det försvårar det dagliga arbetet särskilt mycket. De teknikerna är, i förhållande till kärnkraftverken, relativt ny. Men ändå välutvecklad och säker. Ett mycket bra komplement som jag förmodar redan är infört eller planeras att införas.

    Att förbättra det redan omfattande skalskyddet kan säkert också göras, men är troligen inte nödvändigt. Det är redan idag svårare att ta sig in oanmäld och/eller oönskad än det är att ta sig in i en ubåt i undervattensläge. Jag har besökt några kärnkraftverk i kapacitet av extern kraft under revision och det var inte enkelt ens då. När verket är i drift är det ännu svårare.

    Orosmoment #1 är att personalens medvetande om riskerna minskar över tid. ”Man vänjer sig” och bagatellartade händelser som bör åtgärdas blir istället lätt till ”Rapporterbara händelser” som innebär att ett papper skrivs och sätts i en pärm för åtgärd vid nästa revision. Antalet pärmar kan inge oro. Visserligen finns långt driven redundans, men om två eller flera rapporterbara händelser har betydelse för redundansen så blir jag orolig. Sådant kan förbättras och jag hoppas att systemet nu är datoriserat på ett bra sätt. Om inte, så måste det göras.

    Skydd mot tunnelgrävare? Ja, varför inte? Att under tid ta sig in under härden och placera en rejäl laddning där är varken komplicerat eller resurskrävande (relativt sett). När laddningen väl är på plats är vapnet laddat och kan aktiveras vid behov.

    Om man tittar på de mera omtalade haverierna så hade TMI troligen kunnat hanteras på ett bättre sätt om operatörerna hade fått pålitlig information från instrumenteringen. Den information de fick var kanske i och för sig korrekt, men mängden information – där vissa instrument föreföll motsäga varandra – gjorde att operatörerna med sina mänskliga hjärnor inte förmådde dra rätt slutsatser. Där hade ett AI-baserat system kunnat förädla informationen och förmodligen också autonomt kunnat vidta rätt åtgärder.

    Haveriet i Tjernobyl var ett resultat av ett korkat försök med elförsörjningen och hade kunnat undvikas om försöket först beskrivits för ett ”allvetande” system. AI igen, innan det godkänts.

    Det är tragiskt att vi nu, när det är enkelt att förbättra systemen, inte kan stoppa den helt politiskt och rädslostyrda nedläggningen.

    Jämför vilka skador på liv som TMI och Tjernobyl orsakat med ett antal andra risker som vi, utan att reflektera över, accepterar. Där kan du nog bidra med aktuella siffror, Göte.

  8. Hur många kommer att dö i förtid på grund av TMI, Tjernobyl och Fukushima? Där skiljer sig uppfattningarna dramatiskt mellan olika debattörer. Greenpeace är nog de allra mest fantasifulla, med en gissning/förhoppning om 200 000 för tidiga dödsfall på grund av Tjernobyl.

    Verkligheten ser ut att vara väldigt annorlunda. Vid Tjernobyl dog 28 människor av strålskador. Dessutom orsakade olyckan förmodligen de flesta av de 15 dödsfall som sedan skett i sköldkörtelcancer. FN-organet UNSCEAR, som har hand om analyserna uppskattar dödligheten till 50 eller möjligen något fler.

    Vid TMI dog ingen av strålskador och man har inte lyckats få fram någon överdödlighet eller andra skador efter olyckan. Däremot drabbades ganska många av psykiska besvär. Samma sak gäller Fukushima.

    Sannolikt finns det betydligt fler som påverkats av nedfallet från Tjernobyl, men människor verkar tåla betydligt mer strålning än vad man tidigare trott. De modeller som hittills har använts verkar ha summerat en lång tids exponering på ganska låg nivå och likställt den med en kort exponering på hög nivå. Det stämmer inte med hur kroppen reagerar. Den viktigaste akuta cancerformen, sköldkörtelcancer, är dessutom lätt att undvika med jodtabletter av den typ som delades ut efter Fukushima.

    Det finns uppskattningar från FAO om 4 000 för tidigt döda globalt sett efter Tjernobylolyckan, men verklig statistik verkar ha svårt att se något sådant. Samma sak gäller förresten uppskattningar i förhållande till mätningar efter femtiotalets atombombstester.

    Dödligheten från andra energikällor ligger mycket högre. Dr James Conca gjorde en ”dödslista” i Forbes Magazine i våras. Där uppskattar han antal döda per biljon kWh (1000 TWh):

    Kol – 100 000 dödsfall (41 % av global elmarknad)
    Olja – 36 000 dödsfall (33 % av global energimarknad/4 % el)
    Bioenergi/biodrivmedel – 24 000 dödsfall (21 % energi/2 % el)
    Naturgas – 4 000 dödsfall (22 % av global elmarknad)
    Vattenkraft – 1 400 dödsfall (16 % av global elmarknad)
    Solenergi – 440 dödsfall (< 1 % av global elmarknad) Vindkraft – 150 dödsfall (2 % av global elmarknad) Kärnkraft – 90 dödsfall (11 % av global elmarknad) Siffrorna kan naturligtvis diskuteras. Jordens totala elproduktion låg 2015 på 24 345 TWh. /göte

  9. Tack. De där siffrorna talar ju ett tydligt språk. Varifrån kommer uppgiften om 200 000 för tidiga dödsfall? Är de siffrorna belagda någonstans?

  10. Hej Göte och dina ”följare”!

    Jag måste börja med att nämna att jag verkligen uppskattar Götes ”ingenjörsvinklade analyser” och den sansade och nyanserade ton dessa kommenteras med. Det är få ställen på nätet man kan finna sådant! Kan detta bero på att målgruppen för Elektronik i Norden främst består av gamla industrityper med mångårig träning i analys, bedömning, värdering, nytta kontra kostnad, osv? Bland oss finns ju då självklart ett sunt ifrågasättande av företeelser som som verkar kalkylmässigt ohållbara. Men ibland har vi haft fel, trots att vi varit flinka på att räkna!

    Facit kunde med sina civilekonomer och ingenjörer räkna ut att dyrt kisel inte skulle ha en chans mot billiga och supertillförlitliga kugghjul. Man hade fel.

    CMOS skulle aldrig kunna konkurrera med bipolär teknik i integrerade kretsar eftersom tekniken var alldeles för långsam och alldeles för ESD-intolerant. Man hade fel.

    1972 lyssnade jag på ett föredrag för teknikerna på Sveriges Radio av en professor från KTH som med långa formler på whiteboarden bevisade att det aldrig skulle gå att digitalisera ljud med mer än 12 bitars upplösning i realtid, vilket gjorde hela digitaliseringsambitionen på SR lönlösa eftersom man skulle kräva 16 bitars upplösning. Han hade fel. Numera går dom flesta omkring med en stereo 24-bitars AD-omvandlare i fickan. Och hela SRs aktiv finns lika tillgängligt.

    Ericsson hävdade att yttre antenn på mobiltelefoner behövdes för att få tillräckligt bra radioegenskaper. Jag tror nog dom till och med kunde räkna ut det, men det har jag inga belägg för… Men dom hade fel.

    Ett kilo lithium innehåller en bråkdel så mycket energi som ett kilo bensin. Det behöver man inte ens räkna ut, det kan man googla fram på 10 sekunder. Så därför kommer elbilar aldrig kunna bli annat än en marginell företeelse. Man hade…?

    Så ibland håller inte kalkylerna, kanske för att man misstar sej på den kraft som trender och nya generationer kan sätta igång, och att dom helt enkelt bortser ifrån att kalkylen inte håller och jobbar på ändå. Det är påfallande fler rapporter jag nu ser om batteriutveckling och energilagring än om nya, säkra kärnkraftverk. Att man kommer att lyckas med det du Göte inte tror på, kanske helt enkelt beror på att kraften har bytt fokus, talangerna (som man försiktigt benämner dom extra duktiga) kanske helt enkelt tycker det är så mycket roligare att jobba med batteridrivna grejor, så utvecklingen helt enkelt inte går att stoppa? Blir det så (som jag lovade, något oförsiktigt) så blir det ju också så himla bra!

    Hälsningar
    Björn

  11. Hej Björn

    Jag håller helt och hållet med dig angående ”följarnas” kommentarer. Tekniska diskussioner utan påhopp är fantastiskt mycket intressantare än den smutskastning som annars är alltför vanlig på nätet. Och visst vore det tråkigt om alla var överens om allt.

    Men det där med snabba tekniska omvälvningar – sådär vansinnigt fort brukar det inte gå.

    Titta till exempel på CMOS. Det tog ändå 25 år innan tekniken fick sitt genomslag, trots att CMOS är en så uppenbart mycket bättre teknik än bipolärt, PMOS och NMOS. Bipolärteknik var ”rökt” på grund av sin energiförbrukning.

    Batteritekniken kanske kan hitta ”sin CMOS”, men jag vill nog gärna se den innan vi satsar framtiden på en förhoppning. Vi talar trots allt om ganska gräsliga konsekvenser om det går snett.

    Dagens kärnkraft är naturligtvis ganska pinsam. Att vi fortfarande använder tidig femtiotalsteknik är fånigt. Speciellt med tanke på att kärnkraftens CMOS egentligen funnits tillgänglig lika länge som halvledarteknikens CMOS.

    Här behövs inte något teoretiskt genombrott, utan bara vanligt hederligt utvecklingsarbete av den typ som halvledarindustrin varit så bra på. Vi glömmer ju ofta att elektronikindustrin handlar mycket mer om vidareutveckling av en känd teknik än om nya tekniska genombrott.

    Det märkliga är egentligen att kärnkraften är så bra, trots att den hållits kvar på BESK- eller ENIAC-nivå. Utvecklingspotentialen är enorm.

    /göte

  12. Hannah Arendt sa det så klokt och bra:

    ”This is the precept by which I have lived: Prepare for the worst; expect the best; and take what comes.”

    Tack Göte för ytterligare läsvärdheter. Tyvärr finns det ju uppenbarligen många som missar vikten av att förbereda sig inför ”worst-case-scenarios”.

  13. Björn tar upp några bra exempel på organisationer som fattat felaktiga beslut på felaktiga grunder. Det som är mest intressant är ju konsekvenserna av detta. Internet är bara en fluga osv. Ericsson var störst i Världen, men det dribblade man bort. Facit, Kodak mfl förpassade sig själva till historieböckerna osv. Kodak, underligt nog, TROTS att man hade rätt fakta.

    Det är sammalika för länder. Konsekvenserna blir dock ändå större! Att alla på Kosak förlorar jobben och aktieägarna sina pengar, går ju inte att jämföra med om Sverige tex skulle självstympa sin energiförsörjning… Vi lider ju av att vi har valt politiker som ignorerar fakta och lyssnar till sådana journalister som också ignorerar fakta och kanske lite för ofta använder copy-paste än att de faktiskt grundligt granskar.

    Att Kärnkraft skulle ha en högre prislapp än kolkraft (miljö, risk) har jag dock svårt att helt svälja. Jag är med på att kanske gemene man är mer rädd för kärnkraft än för någonting annat. Men, det är ju inte samma sak som om att kärnkraft skulle vara farligare för mänskligheten och denna planeten än tex kolkraft.

  14. Kolla på Götes lista igen. Solkraft är alltså 5 ggr farligare än kärnkraft. Dags att avveckla solkraft va? Listan visar hur extremt ofarlig kärnkraft är. Helt galet att lägga ner. Och anledningen är att folk är helt livrädda för strålningen. Vilket också är överdrivet. Förhöjda strålningsdos till en viss gräns (40 mSv) visar en minskning av antalet cancerfall jämfört med förväntat om man bara har bakgrundsstrålningen. Så i praktiken så skulle det vara en hälsoresa att åka till Tjernobyl (5 mSv) Se https://youtu.be/MCtVH4k6lNk och dess länkar.

  15. Ursäkta, kan inte låta bli.
    Att solSTRÅLNING är extremt farligt förstår man av alla annonser och artiklar om så kallad ”Solskyddsfaktor” – ett nytt namn för diverse smetar med diskutabel effekt men påtaglig kletfaktor. Och att det är EXTREMT VIKTIGT att applicera kleten korrekt. Så det är nog dags att stänga ner solen. Ungefär på samma sätt som männen, som är roten till allt ont, bör utrotas.

    Björns konstaterande (talangerna … kanske helt enkelt tycker det är så mycket roligare att jobba med batteridrivna grejor …) äger nog sin riktighet. Vid något tillfälle har jag haft anledning att föreläsa för just sådana människor och jag måste konstatera att jag gick från föreläsningen med en glatt optimistisk känsla av att just dessa (talangerna) utvecklar sin analytiska och kreativa förmåga alldeles oavsett hur utbildningsväsendet försöker nivellera. Kanske någon form av civil olydnad?

  16. Göte!
    Det verkar finnas en hel del att diskutera. Du verkar ju köra med din snåla dieselbil en del söderut och det vore kul om du stannade till för att fika vid

    http://www.dataton.com

    om du passerar Linköping, så kan jag passa på att berätta vad Thore Rösnes sa när vi åt Förslövskorv och lokalodlad gurka i vid nuvarande södra mynningen av tunneln genom Hallandsåsen, i elektronmusikstudion Viarp.

    Hälsningar
    Björn

  17. Det är verkligen trevligt att läsa så många engagerade och kunniga inlägg. Tyvärr är vi (anar jag) en ganska liten och mogen skara av grånade män med elektronikbakgrund som puttrar på här.
    Om nu dom stora tidnings-drakarna inte vill släppa in Göte, vad är det egentligen som hindrar att dom gör det han gör? En genomarbetad research baserad på fakta och sunt förnuft.
    Vem är DN, SvD, DI med flera egentligen så rädda för?

    Så min fråga till er alla blir:
    Vad kan vi göra för att debatten kring kärnkraft och andra av massmedia ”pestsmittade” men synnerligen angelägna ämnen når en mycket större skara?
    Naturligvis finns alltid en stor oenighet om kontroversiella ämnen, så också här! Men det är ju fullständigt oacceptabelt att debatten inte alls förs, eller begränsas till små ganska undanskymda vrår av mediasamhället. När åsikter baserade på väl underbyggda fakta tystas ner så att de varken når våra folkvalda eller själva folket, då är vår så kallade demokrati (=folkstyre) i fara.
    Vad kan vi göra för att föra upp debatten i ljuset?

  18. Tack för länken Henrik. Det här är data som brukar vara svåra att hitta och jag har aldrig hittat såpass mycket på ett ställe.

    Metoden att räkna fram extremt hög dödlighet från låg exponering används förresten också på många andra ställen. Vi ser till exempel ofta mycket höga dödlighetssiffror för kväveoxider baserade på samma sätt att räkna. Detta trots att låga nivåer av kväveoxid ofta snarare har en positiv inverkan än en negativ.

    Naturligtvis finns det många som verkligen, verkligen vill visa att radioaktivitet är farligt. Då är det suveränt att räkna med linjära modeller och mycket stora populationer. Till och med en låg bakgrundsstrålning på 1 mSv kan i det läget göras ansvarig för hundratusentals för tidigt döda. Att modellen inte stämmer med verkligheten spelar i det läget mindre roll.

    Gunnars fråga om hur Greenpeace har räknat kan alltså besvaras med – generöst och positivt utifrån föreningens intentioner, men helt galet utifrån verkligheten.

    Att till och med såpass höga strålningsnivåer som 40 mSv verkar ha en positiv inverkan känns förresten betryggande för oss som kommer från områden med relativt hög bakgrundsstrålning. Även om vi långtifrån kommer upp i de (hälsobringande) nivåer som finns naturligt i delar av södra Finland (mer än 10 mSv).

    Att de överlevande räddningsarbetarna vid Tjernobyl visat en15 till 30 procent lägre dödlighet i cancer än jämförbara grupper låter förstås lite märkligt. Det skulle vara intressant att se hur mycket de faktiskt utsattes för – förmodligen bra mycket mer än de 40 mSv som är den nivå som visat sig ofarlig och till och med nyttig vid analys av mycket stora utsatta grupper (atombomberna i Japan och arbetare i tidiga atomvapenanläggningar).

    Visst är det intressant med objektiva data?

    /göte

  19. Och Björn – jag tittar gärna in. Jag hör av mig.

    Bästa hälsningar
    Göte

  20. Appropå siffror :
    Var jag hittar är det 130.000 TWh olja & Kol som skall ersättas totalt på jorden.
    Med ~500 kWh / kvm / år i sydlig öken behövs det bara 300.000 kvadratkilometer solceller. Eller c:a 3% av Sharas ytan.
    Kan detta stämma månne, låter väldigt lite…

  21. Så jäkla lite är det inte. Tänk dig nästan hela Sverige tätt packat med solpaneler. Och om du ska ha in servicevägar och transmissionsledningar går det åt en yta som är ungefär som Sverige. Med bara solpaneler.

    Sedan kan man ju undra om det tagits hänsyn till att halva dygnet är natt även i Sahara. Och vilken verkningsgrad man räknat med. Hur energilagring ska hanteras under noll-strålning är inte heller alldeles klart i de studier jag sett.

  22. @Ulf. Det behövs duktiga pedagoger tror jag. Här är ett exempel på en tycker jag. En miljövän som ser vad antikärnkraftshetsen leder till. https://youtu.be/mI6IzPCmIW8

  23. Klart intressant TEDtalk i Henriks länk. Kanske det finns lite hopp ändå.

    Annars får vi väl välja Danmarks väg, med världens största vindkraftssatsning per invånare. Den installerade effekten i Danmark är långt högre än den normala elförbrukningen.

    Men när jag kollade produktionen för ett par minuter sedan stod den danska vindkraften bara för strax under 3 procent av den danska elförbrukningen. 32 procent kom från egna värmekraftverk, 37 procent importerades från Tyskland (kolkraft) och 23 procent från Norge (vattenkraft). Sverige bidrog med 0,3 procent.

    Att tillåta sig ett så stort importberoende är naturligtvis inte hållbart. Dagens pinsamt låga vindkraftsproduktion är heller inte extrem på något sätt. För två veckor sedan var produktionen vid flera tillfällen bara en tiondel av dagens, alltså helt försumbar (runt 15 MW).

    I Sverige står vindkraften just nu för 5 procent av förbrukningen och 4,8 procent av produktionen.

    /göte

  24. Gunnar :
    Visst är det ett gigantiskt projekt att lägga så många sol celler, underhålla dessa och sedan lagra mellan dag och natt. Men något måste ju göras – om inte nu så senast när oljan/kol tar slut !
    Detta är ett lösbart problem är bara min summering.

    I ljuset av dagens alla problem med olja/kol/uppvärming ter sig en gigantisk solcellspark rätt bra !

  25. Bara att lagra från dag till natt kräver sanslösa mängder batterier. Ändå räcker det inte långt. Regniga dagar och mörka vintrar gör att lagringskapaciteten måste ökas mycket, mycket mer.

    Jag har några gånger roat mig med att räkna på vad som skulle behövs och resultatet blir varje gång skrattretande (eller tragiskt om man föredrar det). Så vitt jag kan se är nog den tyska modellen den enda som fungerar inom överskådlig tid.

    Den tyska modellen innebär att man bygger ut massor av solpaneler för att döva samvetet, men samtidigt behåller full kapacitet på kolkraften för att behålla elförsörjningen. På det sättet kan man både ha en fungerande industri och göra miljögrupperna glada.

    Att man inte minskar koldioxidutsläppen spelar kanske i det läget mindre roll.

    /göte

  26. Givet – men batterier är väl inte ända tänkbara lösningen ?
    Man måste utvidga begreppet ”batteri” – kanske jobba med vätgas, vatten pumpning till höga höjder, el-överföring mellan kontinenter….

    En enklare lösning kanske är kärnkraft, behövs ”bara” ~10.000 styck 2 GW agregat för att generera de 130.000 TWh oljs/kol som skall ersättas. Men behövs gen 4 reaktorer annars kommer kommer väl Uranet ta slut också !

  27. Göte, jag gillar din beskrivning om Tyskland och döva samvetet. Samtidigt är det ju tragiskt att de ses som en framstående miljönation. Lite diskussion om det här: https://youtu.be/cto3–6fYNE Kalle, jag kopierar en länk som jag lagt in innan om svårigheten med att försörja med förnyelsebart, sammanställningen 7.08 in tycker jag är bra https://youtu.be/V2KNqluP8M0 Där finns också ett resonemang om energilagring=bränsle och det finns ju också i kärnkraftverk.

  28. Kommentarsfältet verkar hänga sig, risk för att detta poppar upp flera gånger.
    Göte, jag gillar din beskrivning om Tyskland och döva samvetet. Samtidigt så är det tragiskt att de ses som en framstående miljönation. Lite diskussion om det här: https://www.youtube.com/watch?v=cto3–6fYNE
    Kalle, jag kopierar in en länk som jag lagt in innan om svårigheten att försörja med förnyelsebart, sammanställningen 7.08 in tycker jag är bra.https://www.youtube.com/watch?v=V2KNqluP8M0 Där finns också ett resonemang om energilagring=bränsle och det finns ju också i kärnkraftverk.

  29. Lite intressanta siffror:

    Vi har brytbart U235 som räcker i några hundra år. Utvinner man U235 från havet (som just nu är ca dubbelt så dyrt) har vi för några tusen år. Eftersom kostnaden för kärnbränsle är en så liten andel av kostnaden för ett kärnkraftverk har det liten betydelse för slutpriset på elen.

    Vidare har vi klyvbart bränsle för bridreaktorer, främst U236 och torium, för att räcka några miljarder år. Det är längre tid än jorden kommer vara beboelig eftersom solens väte tar slut före. Bridreaktorer är inga fantasier utan har varit i drift i Ryssland sedan 80-talet och främst Kina och Indien bygger bridreaktorer nu.

    Om man tar den yta som anses kontaminerad runt TMI, Fukushima och Tjernobyl och jämför det med ytan på vattenkraftsdammar, så ”förbrukar” vattenkraften avsevärt mycket mer yta än kärnkraften per producerad kWh.

  30. Intressant, räknar du då på dagens Uranförbrukning eller med det som behövs om vi ersätter all olja/kol/naturgas med Uran ?

    Vidare – om man bygger det ~10.000 reaktorer som behövs för att ersätta fossila brönslen så kommer vi ha en olycka per år ungefär, antanget samma sannolikhet som varit hitils med dagen agregat.
    Vi kommer då långsamt förbruka vår planet med radioaktiva områden… Kanske tillräckligt långsamt för att klara oss tills vi har bättre alternativ !

  31. Svar till Kalle:
    Det är räknat på dagens förbrukning av uran men också med dagens utvinningsmetoder. Med större förbrukning kommer säkert bättre utvinningsmetoder också. I vilket fall är poängen att U235 med råge räcker tills att vi helt kan förlita oss på U236 och torium. Som Göte skriver finns redan tekniken så det är ”bara” finslipning som behövs. Som en bonus kommer vi även att kunna återanvända vårt begagnade kärnbränsle så vi slipper gräva ner och långtidsförvara det. Nästan 99% av energin finns kvar i det vi nu betraktar som avfall.

    Den mest kända bridreaktorfamiljen av är BN som är konstruerad och byggd i Ryssland. https://en.wikipedia.org/wiki/BN-Reactor

  32. Kalle, rent praktiskt så är inte de områdena som kontaminerats på något sätt livsfarliga (kolla gärna länken från mitt inlägg den 31:a juli och dessa länkar). Vad jag kan förstå så ligger de flesta områdena närmast Tjernobyl lägre än tex många områden med naturligt höga strålningsnivåer. Tex så byggdes ju den nya sarkofagen endast typ 100 meter ifrån reaktorbyggnaden. Många av de kommande kärnreaktorerna kommer antagligen inte bli under högt tryck heller = MSR. Svårt då att sprida ämnen upp i atmosfären utöver större områden, särskilt då som alla ämnen kommer låsas fast i det frusna saltet.
    Svårigheterna med en ökad användning av förnyelsebart illustreras i bifogad länk. Observera utsläppsskillnad/capita i Frankrike kontra Tyskland https://www.youtube.com/watch?v=cto3–6fYNE

  33. Det där med 10 000 reaktorer för att ersätta alla fossila bränslen känns ganska märkligt. Kan vi inte i stället börja med att ersätta alla kolkraftverk i världen? Det skulle vara ett fantastiskt framsteg.

    Då krävs knappt 10 000 TWh stadig produktion och det får jag till lite drygt 1,1 TW konstant effekt. Om vi räknar med 2 GW per reaktor landar vi på 550 nya reaktorer. Fullständigt OK så vitt jag kan se.

    Lägger vi till drygt 50 reaktorer har vi dessutom ersatt alla de reaktorer som drivs med olja. Dagens naturgaseldade kraftverk släpper inte ut svavel och sot och relativt lite koldioxid, så de ca 300 reaktorerna kan vi vänta med. Då är det nog bättre att lägga till 50 reaktorer för att kunna slippa alla fula vindkraftverk.

    Det låter väl inte så dumt?

    /göte

  34. Låter vettigt även om det tar rejält med tid att bygga 550 reaktorer. Förhoppningsvis så kommer industriproducerade, modulära reaktorer kunna öka tempot i byggandet i framtiden.
    Kina är de som satsar idag. I slutet av 2017 hade de 37 reaktorer i drift med total effekt på 33,6 GW. 20 st är under byggnad och de har som plan att starta 6-8 per år.
    Gissa vilken som är världens största maskin? Kolbrytningsmaskin i Tysklands förstå. Jag har tidigare läst att den flyttar 120 miljoner kbm kol per år, här står det dock ”endast” 87 miljoner. Bara denna maskin bidrar då med 525 miljoner ton CO2 till atmosfären (densitet 2 ton/m3 och multiplicerat med 3 för att få C02) plus all annan skit som svavel, kväveoxider, kadmium och kvicksilver. http://www.forvarmt.se/hallbara-nyheter/varldens-storsta-fordon-bryter-brunkol/

  35. Jag kan inte låta bli att tänka på Kalles inlägg ovan:
    ”Vi kommer då långsamt förbruka vår planet med radioaktiva områden… Kanske tillräckligt långsamt för att klara oss tills vi har bättre alternativ !”

    Om någon bygger ett vattenkraftverk som ersätter ett kolkraftverk så hör man inte någon klaga på att för mycket mark tas i anspråk och att kolkraften därför är bättre. Det är helt enkelt så små landytor som används. (Det klagas desto mer på regeringen av floden och konsekvenser för fiskar mm.)
    Kärnkraft har, per producerad kWh, hittills använt betydligt mindre mark än vattenkraft. Om något så borde det minska i takt med att nyare säkrare reaktorer byggs. Dessutom ”renar” sig radioaktiv mark av sig själv när de radioaktiva ämnena sönderfaller. Efter några tiotals år kan det mesta friklassas. Kärnkraften kommer därför att kräva mindre och mindre mark desto längre tiden går.

  36. Tja, det är väl bara att sätta igång.
    10.000 verk á c:a 2 Miljarder USD för att täcka energibehovet Olja/Kol/Gas.
    Det är lite mera än ett års BNP i USA, drar man ut det på 10-15 år och tar med alla västländer behövs ~5% av BNP läggas på detta gigantiska energi bygge.
    Inte omöjligt faktiskt.

    Sedan återstår ”bara” att få ut energin till där den skall användas, kan bli knepigt på flyg och skepp, men inte omöjligt.

  37. Intressant tanke. Och visst – har vi bara energi går det alltid att konvertera till olika lagringsformer.

    Det viktigaste är ändå att alltid börja i rätt ände och där ligger kolkraftverk och oljekraftverk bra till. Här ligger massor av enkel och snabb koldioxidminskning bara och väntar.

    /göte