Tack för det Wallenberg

Förra veckan regnade det pengar över svensk forskning. Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse anslog 1,6 miljarder kronor till forskning om artificiell intelligens och kvantdatorer, två av de områden som svensk industri kan ha gigantisk nytta av i framtiden.

Kapitalister kan
Det här är naturligtvis fantastiskt bra. AI-forskningen är en grundbult i modern fordonselektronik, robotteknik, kamerateknik, kommunikation, datoriserad hälsovård, tja faktiskt nästan allt som har med framtidsteknik att göra. Här får Sverige helt enkelt inte hamna på efterkälken.

Och ändå har det varit trögt från statens sida. Vi har hört elektronikprofiler som Olle Hulteberg från Inission tala om behovet av en storsatsning på autonoma bilar hellre än snabbtåg, men Volvo och Autoliv verkar bra mycket mera aktiva än de statliga myndigheterna.

Så det är väl bara att vara tacksam för att vi har kapitalister med kunnande och förutseende. 1,6 miljarder räcker naturligtvis inte till allt, men det är väldigt mycket pengar. Och förhoppningsvis får det staten att lite skamset följa med på rätt väg. All forskning kan ju inte handla om genusproblematik och hållbarhet.

Inget att ta med sig
I Sverige är det nog ganska många som ser det som lite ”skämmigt” att ta emot pengar från extremt rika företagare. Kanske är det inte lika svårt som på det röda sjuttiotalet, men ändå lite jobbigt. Det talas ju så mycket om att en liten grupp tjänar så fantastiskt mycket mer än vanliga arbetare och den gruppen måste ju definitionsmässigt vara ond.

Men i företagarvärlden är det inte ett dugg ovanligt att man skänker bort huvuddelen av sina pengar när slutstrecket närmar sig. Pengar är trots allt bara en måttstock och att låta barnen ärva gigantiska summor som ”fickpengar” är i det närmaste en garanti för problem.

I länder som Storbritannien och USA kommer det ganska fantastiska summor till högskolor och forskningsinstitut den här vägen och samma sak gäller Sverige. Wallenbergarna är väl i särklass mest generösa när det gäller forskningsdonationer, men det finns fler också.

För det mesta handlar det inte om så gigantiska summor som de från Bill Gates, men det är ju heller inte så gott om multimiljardärer i Sverige.

Vinster i början
Och varför är det då så viktigt att ligga på framkanten inom artificiell intelligens och kvantdatorteknik?

Tja, i inledningen snuddade jag vid att AI tar sig in överallt. Det är viktigt. Men lika viktigt är att tekniken fortfarande är i sin linda. Ingen vet riktigt vad som skall hända och vilken väg tekniken skall ta. Då är det extra viktigt att hänga med och vara med om att visa vägen. När allt har ”satt sig” kan de som hamnat på efterkälken bara hoppas på eftermarknaden.

Det här har vi redan sett på massor av områden. I Sverige hade vi turen att halka in på telekommarknaden ”på ett bananskal”. Lars Magnus Ericsson kunde dra nytta av att Bell missat att ta patent i Norden och det blev början till något fantastiskt.

Början på mobiltelefonrevolutionen var också ganska slumpmässig, men det fanns redan en gedigen forskning och gott om kunnigt folk som kunde styra in det hela på rätt väg. Det blev stora vinster för Ericsson och kanske ännu större vinster för alla de företag som hängde på. De länder som hamnade på efterkälken fick nöja sig med den mindre lönsamma eftermarknaden.

AI och lågenergi
Det är alltid viktigt att ha tur, men det räcker aldrig med bara tur. När en teknik slår igenom måste det finnas utbildat folk som kan ta tag i problemen. Och i början finns det alltid massor av problem. Och massor av pengar.

Så om vi tar en titt på situationen för artificiell intelligens är det inte så konstigt att allt är en enda röra. Vi ligger i början av teknikutvecklingen och många av spåren kommer att sluta i återvändsgränder. Inte minst gäller det AI för embeddedtillämpningar, där kravet på låg energiförbrukning gör att många av dagens metoder blir omöjliga när prestandakraven ökar.

Ännu så länge ser vi lösningar med generella processorer, signalprocessorer, grafikprocessorer och ren hårdvara kämpa parallellt. Samma sak gäller mjukvaran. Ingen vet vilken väg som kommer att vinna eller om någon kommer att komma på något helt nytt och bättre. Det är en härlig tid för forskningen.

Fantastisk tid
Så här kommer det förmodligen att se ut i ganska många år ytterligare. Problem kommer att lösas på en mängd olika sätt och vi dröjer säkert länge innan kaoset stabiliseras till standardarkitekturer, standardkomponenter och standardmjukvara.

Under tiden kommer det att finnas gott om möjligheter för både nya företag och gamla företag. Vi ser redan en skriande brist på halvledarkonstruktörer, en utbildning som glömts bort under alltför många år av standardkomponenter och idéer om att bara ett fåtal företag kan ta fram egna komponenter. Tiderna förändras.

Hoppas på kapitalister
Kommer då politikerna att förstå vilka möjligheter och problem som finns? Vi kan alltid hoppas, även om man ibland kan bli fundersam. Just nu verkar alltför många tro att högteknologi är detsamma som vindkraftverk, snabbtåg och lättfattlig miljöteknik. Sådant kan säkert vara bra, men att forska och konkurrera inom mogna teknikområden är inte nödvändigtvis ett framgångsrecept. Inte för Sverige i alla fall.

Så det är nog tur att vi har kapitalister som skänker bort pengar. Deras miljarder till framtidsteknik kommer inte med några krav på snabb återbäring, vare sig ekonomiskt eller politiskt.

Men just därför kan satsningarna bli fantastiskt lönsamma på lite sikt.

Comments are closed.