Gammalt och säkert

När jag plockade upp min Palm V för tio år sedan brukade jag få höra: ”oj, en sådan hade jag också förut”. För fem år sedan brukade kommentaren vara: ”oj, en sådan hade min pappa”. Men idag är standardkommentaren: ”hur bär du dig åt för att uppgradera mjukvaran?”.

Jag är förmodligen en av världens sista Palm-användare. De senaste 15 åren har jag använt en Palm Vx, men jag har varit en trogen användare sedan min första PalmPilot Personal år 1996. För den som inte var med på den tiden kan jag berätta att det handlar om en liten handdator med kalender, adressbok, kalkylator och en del andra applikationer som kunde laddas ner. Med tiden kom finesser som färgskärm och till och med inbyggd mobiltelefon, men för min del var Palm Vx (1999) den sista riktigt vettiga modellen och den använder jag fortfarande. Den strömsnåla svart/vita skärmen ger fortfarande över en månads batterilivslängd med originalbatteri.

Inte Internet
Palm Vx kommunicerar, på samma sätt som alla andra Palm-modeller, med datorprogrammet Palm Desktop. Kommunikationen går via seriekanal (COM1 eller COM2) och informationen i handdatorn och datorprogrammet synkas när man trycker på Sync-knappen. Enkelt och lättfattligt.

Och vad finns det då för uppdateringsservice? Dagens smarta telefoner och bärbara datorer uppdateras ju hela tiden och inga program kan väl rimligen förväntas fungera efter uppåt tjugo år.
Jo, datorprogrammet har faktiskt uppdaterats ett par gånger. Den version jag kör är från 2002 och det finns nog till och med en något modernare version. Programmet fungerar bra upp till Windows XP och det lär gå att få synkroniseringen att funka också på Microsofts virtualiserade Windows XP (ovanpå Windows 7). Själv har jag inte lyckats med det konststycket, så jag kör en gammal Windows 2000-maskin vid sidan av. Inte perfekt, men vad gör man.

Handdatorns grundprogram har jag faktiskt aldrig uppdaterat. De fungerar alldeles utmärkt ändå. Däremot har jag lagt till en rad små extraprogram för kryptering, morseavkodning och annat. Datorn är inte kopplad till Internet, så det finns ingen risk för virus och kodmängden var tydligen såpass liten att programmerarna klarade att hålla felen borta. Min lilla handdator har helt enkelt fungerat alldeles utmärkt i alla år.

Så för att göra en lång historia kort – det behövs ingen automatisk uppgradering av mjukvaran. Den har fungerat i 17 år och det finns inget som tyder på att den skall sluta med det.

Jag tänkte nog fortsätta att använda min Palm Vx i några år till. Om det uppladdningsbara batteriet pajar får jag väl backa tillbaka till någon av mina gamla Palm Pilot-versioner från 1996. De går på AAA-batterier.

Max 10 års garanti
20 år går faktiskt ganska fort och det finns egentligen inget som säger att en elektronisk apparat skall sluta att fungera ens då. Ändå pratar biltillverkarna om bara tio års garanti på elektroniken. Det är fullt förståeligt från deras synvinkel, men inte lika kul för bilägarna.

Samma sak gäller numera väldigt många elektronikprylar. I princip är livslängden betydligt längre än för till exempel gamla TV-apparater med högspänningsdelar eller energikrävande prylar med halvtaskiga och varma kraftaggregat (åldrande glättningskondensatorer). Men kravet på ständig uppdatering innebär att det inte spelar någon roll att hårdvaran fungerar. Det är mjukvaran som sätter gränsen.

Så när biltillverkarna talar om tio års garanti är det kanske säkrast att tro dem. En femton år gammal bil kan vara hur fräsch som helst – om inte mjukvaran funkar spelar det ingen roll att mekaniken är som ny.

Det här var något som jag funderade på i somras. Min femsitsiga bil var för liten och jag försökte i god tid hyra en minibuss över midsommar, men allt var uthyrt. Det var ju faktiskt midsommar. Reservplanen blev att låna min gamla sjusitsiga Volvo 745GL av 1988 års modell (med uppfällbara stolar längst bak). Grannens son köpte den för många år sedan och har hållit den i trim, så allt funkade utmärkt. Fyra vuxna, tre barn och två tandemkajaker på taket. Det var precis som på nittiotalet.

Jag tvivlar faktiskt på att någon kan låna en av dagens nya bilar om 28 år och förvänta sig att det skall fungera. Mekaniken snurrar nog, men mjukvaran ställer sig nog på tvären. Kanske något i stil med Terry Pratchetts ”Out Of Cheese Error” (Hex-datorn i Discworld-serien).

IoT och kommunicerande bilar
På årets Embedded World handlade många av diskussionerna om säkerhet och kodstorlek. Alla är rörande överens om att säkerhetskraven ökar dramatiskt när man väljer att koppla upp prylar till Internet. Men det är ingen som vågar tro på nya revolutionerande metoder som garanterar att mjukvaran är säker.

Snarare är det väl så att mängden mjukvara växer, samtidigt som konstruktionstiderna blir kortare. På senare tid har man ”löst” problemet med ideliga uppdateringar och system som gör det lättare att automatisera uppdateringarna. Vi ser ut att gå mot en situation där ”prylar” uppdateras lika ofta som datorer. Det är inte svårt att se problem i en sådan utveckling.

Jag tänker inte leka domedagsprofet, det finns alldeles tillräckligt många sådana. Men vi ser nu en snabbt ökande kodmängd där programmerarna integrerar kommunikations- och grafikmoduler som ”egentligen” inte är framtagna för den speciella tillämpningen. Dessutom ser vi massor av system som hittills arbetat fristående från varandra, men som nu kopplas samman i nätverk.

Bilarna är bara ett exempel, där tidigare fristående styrsystem för motor, transmission, bromsar, underhållning och allt möjligt annat kopplas samman för att ge information och användarvänlighet. Det hela kopplas sedan vidare till Internet för uppdateringsautomatik och övergripande trafikinformation (och underhållning).

Biltillverkarna kommer nog att fixa det här, åtminstone inser de vilka problem som existerar. Men alla de andra – hur skall de klara att kombinera krympande marginaler, ökande utvecklingstakt och växande mängd mjukvara. Det skall bli mycket intressant att se hur det här påverkar produkternas faktiska livslängd.

Vi kanske får vänja oss vid ”Out Of Cheese Error”.

3 Responses to “Gammalt och säkert”

  1. Mitt i prick, som vanligt!
    Mycket tänkvärda och roande spalter som är svåra att inte gilla.
    Är lite involverad i en entreprenadmaskinsverkstad på sidan om, för ett tag sedan lade en sprillans ny hjullastare av helt oförklarligt. Det var den inbyggda GPS:en som fick för sig att den hade flyttats felaktigt. Detta, förmodligen programfel, fick en maskin på 10-12 ton för över 1Mkr att stanna. Inte så kul för den som försöker tjäna ihop till lånet…
    // Janne

  2. Ja, mitt i prick igen.
    Min historiska jämförelse:
    Varit riktig ”kutte” sedan 1968.
    Äldre kompisarna körde katastofalt dåliga västeuropeiska MC, jag körde en eländigt dålig Husqvarna. Endast trötta dyra BMW funkade hyggligt. Så kom Japan med racer-besläktad teknik som höll och utan oljespill. Då sa vi: ”Dom kan du inte meka själv”. Bah, snart hade vi lärt oss det — lätt.
    Kan det bli så med dagens i-bilar att fattiga kidsen lär sig hacka dom och får dem att rulla i evighet?
    /P

  3. En del av dagens problematik tror jag är att man alltsomoftast bygger nya programlager på befintliga plattformar och bibliotek. Vem garanterar att all underliggande kod är felfri? Även ”urgammal” programkod kan ha oupptäckta buggar. Och vem kollar prestanda på de program som konstrueras?
    Jag misstänker också att det släpar med en hel del [k-/M-/G-]byte kod som ligger oanvänd i många inbyggda system.
    /ChB

Leave a Reply