Terror eller demokrati

Idag känns det svårt att skriva en kommentar utan att ta upp attacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Så jag börjar året med några funderingar kring terrorism och demokrati.

För det är ju inte första gången vi ser en våg av terrorism svepa fram över västvärlden. Efter andra världskriget har vi haft en rad lokala och nationalistiska terrorgrupper (ETA, IRA etc) och ett antal internationella och politiska terrorgrupper som t ex Röda armé-fraktionen (Baader-Meinhof-ligan). Och ärligt talat är det väl enklast att jämföra dagens fundamentalistiska muslimer med sjuttiotalets kommunistiska extremister.

Börja om från början
I bägge fallen handlade och handlar det om ideologier som vill störta det politiska och ekonomiska systemet. Medlemmarna övertygas (och/eller övertygar sig själva) om att dagens system är så korrupt och felaktigt att det enda raka är att välta allt över ända och börja om från början igen. Det är förresten tankar som man förvånansvärt ofta kan höra också från miljökretsar eller kulturkretsar.

Alla som har läst sin historia inser förstås att det inte alls är så enkelt. Dagens demokratiska rättsstat är sannerligen ingen självklarhet och vägen dit var lång och fylld av både problem och lyckokast. Kombinationen av ett folkvalt styre, ett fristående rättsväsende och en hyfsat fri ekonomi innebär att länder kan styras hyfsat väl av medelmåttor utan att allt går helt åt skogen.

Det här kanske låter elakt, men man behöver inte leta länge i historieböckerna för att se vad som händer när en briljant och framgångsrik envåldshärskare byts mot en oduglig och/eller galen efterföljare. Något som för övrigt är mer regel än undantag, eftersom alla intelligenta envåldshärskare ser till att göra sig av med tänkbara konkurrenter.

Därför ser vi dessa fåtaliga exempel på lysande tsarer, emirer och kejsare och dessa otaliga exempel på katastrofala och galna efterföljare. Och förstås alla de krig som följer efter ”som ett brev på posten”. Västvärldens långa fredsperiod har sina skäl.

Revolution
Sjuttio- och åttiotalets kommunistiska terrororganisationer såg sig som förkämpar för en global kommunistisk revolution och ett globalt kommunistiskt lyckorike. Det kan låta naivt och svårförståeligt idag, men på den tiden fanns det förbluffande många som trodde på grundidén.

Som tur var splittrades hela tiden de mest extrema delarna av vänsterrörelsen i allt mindre delar, så många ägnade sig mera åt att bekämpa varandra än att bekämpa samhället. Det skall vi nog vara glada för idag.

Det märkligaste med rörelser som RAF (Baader-Meinhof) var att medlemmarna för det mesta varken kom från arbetarklass eller totalitära kommunistiska stater. De var ofta politiskt övertygade ungdomar från relativt välbärgad medelklass och det hela började som ganska oskyldiga uppror. Men efter politisk skolning (i små grupper eller på egen hand) kunde det gå ”hela vägen” till terrorism. Läromedel fanns det gott om och en idog student kunde ägna åratal åt till synes vettiga ”studier om påvens skägg”. Det här har beskrivits i massor av böcker.

Fundamentalism
Likheten mellan sjuttiotalets vänsterterror och dagens fundamentalistiska terror är stor. I bägge fallen finns en väldokumenterad väg till ett lyckorike och i bägge fallen kan man ägna åratal åt till synes vettiga studier. Om man med ”rätt” ledning kommer in på ett fundamentalistiskt sidospår är det inte svårt att bli fast.

Som tur är slåss de här fundamentalisterna lika mycket mot varandra (minst) som vänstergrupperna gjorde på sjuttiotalet. Det skall vi definitivt vara glada över. Men ibland lyckas en grupp och då blir konsekvenserna hemska.
Jag påstår inte på något sätt att jag har en lösning på problemen, men visst är det praktiskt att då och då ta en titt i historieböckerna. Att få ungdomar att läsa lite mera historia kanske också kan fungera som vaccin. Och kanske det är dags att göra det svårare för några de mest fundamentalistiska imamerna att locka med sig ungdomar på irrvägar.

Som vanligt finns det väl ingen ”enda väg”, utan det är bara att göra så mycket som möjligt överallt där det är möjligt.

Ha en härlig och demokratisk fortsättning på det nya året.

3 Responses to “Terror eller demokrati”

  1. Tack for en fin artikel, Gøte !
    Særlig tenkeverdt er det hva du skriver om at vi har et system som kan styres av middelmådige uten at allt går til skogen. Nå ser vi jo i Norge att de middelmådige bl.a har problemer med å etablere systemer som kan fange opp galninger som Behring Breivik og hindre at folk melder seg på ‘krigsskolen’ til IS, etablere kontrollsystemer som avdekker ulovlig mobilovervåkning slik vi har sett det i Oslo etc etc.
    Systemene som de middelmådige bygger opp for å sikre at samfunnet holder seg på sporet blir desverre også preget av middelmådighet, og da får troen på at vi alle vill være snille med hverandre noen skudd for baugen.
    Beste hilsener
    Kjell

  2. Likväl kan en demokrati snabbt förvandlas till ett totalitärt samhälle, ifall vi inte ser upp. Det största hotet mot demokratin kommer inte utifrån, utan innifrån.

    Det är när maktens höga herrar och damer’s omdöme blir berusat och korrumperat av makten och härligheten.

    Det går inte att missa vad som hänt under senare tid i det stora ”good-guy”-föregångs-landet i väster! Från att vara frihetens och marknadsekonomins förkämpe, så har man blivit en beskyddare av banksters, torterare och snart även demokratins dödgrävare. Bedrövligt!

    Man kan lära mer bl.a här:
    http://dealbook.nytimes.com/2014/12/09/wall-street-seeks-to-tuck-dodd-frank-changes-in-budget-bill/?

    https://firstlook.org/theintercept/2014/12/19/senior-cia-officer-center-torture-scandals-alfreda-bikowsky/

    https://cdt.org/insight/four-more-years-patriot-provisions-renewed/

    Dock, så länge det finns liv, så finns det hopp.

  3. Hej Dennis
    Vi måste alltid försvara demokratin och rättsstaten i smått och stort. Det är en av de stora skillnaderna mellan det system som vi har vant oss vid och de utopistiska system som många terroristfalanger står för. De som tror på ett slutligt lyckorike här på jorden, där alla problem är lösta (vare sig målet baseras på Marx eller Mohammed) tenderar att först vilja rasera allt gammalt. Det är inte särskilt konstruktivt.
    /göte