Att ta betalt för verktyg

Naturligtvis går det att ta betalt för utvecklingsverktyg, testverktyg, operativsystem och annan mjukvara. Men hur bär man sig åt för att lära ungdomar att använda verktygen? Det är inte lätt att både ge bort gratis och samtidigt ta bra betalt.

Det här var något som kom upp i ett par av dagens intervjuer under Matlab Expo, en användarkonferens som MathWorks brukar hålla en gång om året. Matlab är ju paradexemplet på ett verktyg och ett språk som används globalt och i nästan alla branscher, men som ägs och kontrolleras av ett företag. Inget märkligt i sig, men lite intressant i dessa Open Source-tider.

För de företag som använder Matlab handlar det framför allt om tillit. Företagen måste vara säkra på att MathWorks (eller någon som köper MathWorks) överlever som företag och fortsätter att utveckla verktygen. Den tilliten är inte särskilt problematisk eftersom MathWorks är ett stort och framgångsrikt företag och inget tyder på är det skall bli några som helst problem med vidareutvecklingen under överskådlig tid. Kunderna är beredda att betala för verktygen och MathWorks lägger stora resurser på vidareutveckling.

Ungdomar betalar inte
Men det finns ett problem när företag som MathWorks vill få ungdomar att använda den här typen av verktyg i hobbyprojekt. Det finns redan två miljoner Raspberry Pi-datorkort (ARM-baserat kort för drygt 300 kronor) ute på marknaden och massor av Arduino-kort. Majoriteten av de här korten används förmodligen av ungdomar i hobbyprojekt och genomgående används Open Source-mjukvara för operativsystem och utvecklingsverktyg.

Det här är ett magnifikt sätt att lära sig programmera och konstruera och en av (de många) anledningarna till att ARM-plattformen och Open Source-programvara får en så stark ställning bland den yngre generationens konstruktörer.

MathWorks inser naturligtvis det här och har sett till att Raspberry Pi, Arduino och andra liknade plattformar har fullt Matlab- och Simulinkstöd. Många ungdomar som studerar programmering på högskolenivå har också full tillgång till både verktyg och plattformar.

Men hur skall man få tag i de ungdomar som sitter hemma och experimenterar? Eller de ungdomar som vid sidan av skolarbetet drar igång egna små utvecklingsföretag och tar fram intressanta prylar? Att ge bort begränsade (kastrerade) versioner av verktygen är ett sätt, men brukar inte vara så vansinnigt populärt. En av Open Source-programmens stora fördelar är ju just att man inte behöver fundera på minnes/storleksbegränsningar eller begränsande licenser.

EDA-program
Lite av samma problem finns förresten på CAD-sidan. Verktyg för att konstruera kretskort och elektroniksystem finns i många prisnivåer, där de dyraste är mycket dyra och ofta mycket bra. Men ungdomar och småföretag har inte råd med dyra verktyg, speciellt som det finns anständiga verktyg att ladda ner gratis. Det går alldeles utmärkt att konstruera kort och skapa mekaniska prototyper (t ex med hjälp av 3D-skrivare) med gratisprogram, t ex Designspark från RS Components.

Att det här har blivit ett problem såg vi härom dagen, när DigiKey och Mentor lanserade ett samarbete, där PCB-verktyg från Mentor skall säljas för mindre än 300 dollar. Vi får väl se hur Mentor undviker att konkurrera med sig själva och sina normala distributörer.

Fungerande modell
Det gäller alltså för verktygstillverkarna att hitta en fungerande modell som ger ungdomar tillgång till verktyg gratis eller extremt billigt. Samtidigt får det inte inkräkta på den vanliga försäljningen. Det här är som sagt inte helt lätt, men väldigt viktigt.

Hör gärna av er om ni har funderingar eller lösningar inom det här området.

Var det förresten någon mer som lade märke till att jag råkade skriva ”processorer” i stället för ”halvledarkomponenter” i tisdagens spalt? 8 000 processorer i en bil låter lite väl magstarkt. Jag har i alla fall ändrat och får väl skylla på att klockan var löjligt mycket.

2 Responses to “Att ta betalt för verktyg”

  1. Jodå det såg jag, men det var så uppenbart fel att det inte behövde kommenteras.
    Om du istället skrivit 800 så hade det nog blivit rätt många kommenterat då det inte hade varit uppenbarligen fel, bara sannolikt fel…

  2. Vi får väl hoppas att ingen biltillverkare får för sig att klämma in 8000 processorer i bilen. Men man vet aldrig – kanske 1000 kan kontrollera att de första 500 fungerar på rätt sätt. Och sedan kan 3000 kolla att de första 1500 funkar och så vidare.
    /göte