Äntligen fiber

Länge såg det ut som om vårt ställe mitt i en skog i Blekinge skulle få fiberanslutning långt före huset i Nacka (närförort till Stockholm). Nu verkar det bli en kamp på upploppet, där Blekinge nog vinner med ett par månader, men där vårt område i Nacka till slut ändå hamnar på fiberkartan.

Men visst är det lite pinsamt. Enligt PTS har i och för sig mellan 55 och 90 procent av invånarna i vårt område (Saltsjö-Boo), tillgång till fiberanslutning. Men det har hittills framför allt gällt lägenheter och inte villor. Andelen villor med tillgång till fiber är betydligt lägre. Och då talar vi ändå om relativt tätbebyggda områden på ”spotthålls avstånd” från Stockholm. Om allt går som vi hoppas kommer Telia i alla fall att ha anslutit vårt område framåt hösten.

Att utbyggnaden tagit tid i Blekingeskogarna är lättare att förstå. Där är utbyggnaden jobbigare och avstånden mellan husen stora. Enligt PTS ligger täckningen i hela Blekinge mellan 10 och 40 procent (att jämföra med 0 till 10 procent i stora delar av Skåne). Men enligt Olofströms Kraft, som sköter fiberutbyggnaden, kommer vi att vara anslutna framåt sommaren.

Infrastruktur
Varför har det då tagit så lång tid att få till ett något så när heltäckande fibernät? Tekniken har ju funnits tillgänglig sedan nittiotalet och det är inte svårt att se fördelarna med att byta de gamla telefonledningarna i koppar mot fiber.

Men av någon anledning har det varit svårt att se utbyggnaden av fibernät som en grundläggande infrastruktursatsning. I stället har utbyggnaden skötts på privat initiativ av många olika operatörer. I en del (tätbebyggda) områden ser vi många parallella fibernät och i andra finns inget alls. Genomgående för alla är att fastighetsägaren måste betala hela installationskostnaden omedelbart. Sedan får han/hon hoppas på att en eventuell värdestegring gör investeringen lönsam.

Så här i efterhand önskar säkert många att staten valt att bygga ut ett heltäckande fibernät, ungefär som vägar eller järnvägar, och redan från början separerat fiberaccessen och de olika operatörerna. Ett ”kabelverk”, med både fiber- och kopparledningar hade förmodligen gett en hel del fördelar och inte särskilt många nackdelar. Dessutom hade vi sluppit dagens situation, där ett företag (Telia) äger alla kopparledningar. Flera aktörer och politiker förde fram de här idéerna redan på nittiotalet.

Koppar, radio och LAN
Men det är ingen större mening med att gråta över spilld mjölk. Visserligen har vi de senaste åren sett en imponerande förbättring av tekniken för dataöverföring via koppartråd eller radio, men övergången till nätbaserad video gör ändå fiberanslutningen nödvändig. Onödigt sent – men nödvändigt.

Det märks inte minst på det lokala nätverket. Hemma hos oss har vi haft LAN ända sedan de första något så när billiga koaxbaserade Ethernetkorten kom på marknaden. Väggarna är fulla med RG58-kabel och det finns gott om T-kopplingar av BNC-typ och 50-ohms impedansanpassare.

På den tiden, på nittiotalet, kändes 10 Mbit/s som en fantastisk överföringshastighet. Och RG58-kablarna och BNC-kontaktdonen var fantastiskt billiga jämfört med de svindyra dubbelskärmade koaxialkablar och de jättedyra tranceivrar som krävdes för ”riktig” Ethernet.

Ändå var det ett lyft när de moderna partvinnade CAT5-kablarna kom. 100 Mbit/s kändes fantastiskt och vem skulle någonsin behöva mer. Tack och lov hade jag varit förutseende nog att lägga kabelrör till alla rum, så den nya kabeldragningen gick ganska snabbt.

Men när Gigabit Ethernet sjönk till konsumentprisnivå var det svårt att sitta nöjd. Kablarna fanns ju redan i väggarna och skillnaden mellan 100 Mbit/s och 1 Gbit/s är förvånansvärt stor. Åtminstone när det gäller filöverföringar. Och ärligt talat skulle det inte skada med 10 Gbit/s heller.

Gbit på fiber
Det är lätt att resonera på samma sätt för anslutning utåt. För inte så många år sedan kändes 1 Mbit/s mer än tillräckligt och fortfarande är det svårt att komma mycket högre på landet.

Men kraven ökar snabbt och framför allt blir det möjligt att klara högupplöst video på ett rimligt sätt med ordentlig överföringshastighet. Idag är jag fortfarande glad över att slippa alltför långa väntetider/nedladdningstider och alltför låg bildkvalitet. Men för att vara nöjd måste hastigheten upp ganska radikalt och det kräver fiber. För att inte tala om dubbelriktad video, där ADSL inte alls duger.

Så jag ser fram emot att äntligen komma i närheten av rimliga datahastigheter. Det har visserligen tagit nästan tjugo år längre än nödvändigt, men den som väntar på något gott…

2 Responses to “Äntligen fiber”

  1. Antar att du i näst sista stycket menar 10Gbit/s och inte 10Mbit/s…

  2. Jo – det skulle kännas lite surt att backa till 10 Mbit/s nu. Tack för påpekandet. Jag ändrar i texten oxå.
    /göte