Att slåss mot Skatteverket

Idag är jag riktigt ordentligt arg. Efter att ha slagits med – och till slut vunnit över – Skatteverket i ett år över ett fullständigt idiotiskt mål väljer nu Skatteverket att börja om igen från början. Och det kan de göra eftersom de inte har några ekonomiska begränsningar. De kan driva ett mål som alla inblandade vet är fullständigt puckat och dessutom fruktansvärt destruktivt. Och de kan göra det med mina skattepengar.

Det hela började med ett mål i Europadomstolen år 2010 (målet C-88/09, Graphic Procédé) där det slogs fast att Sverige inte har rätt att använda olika nivåer av mervärdesskatt för olika typer av trycksaker. Skatteverket får alltså inte begränsa momssatsen till sex procent för böcker och föreningstidningar (vad nu det är), samtidigt som man kräver 25 procent moms för kommersiella tidningar och trycksaker (vad nu det är). Det här rättade sig Skatteverket omedelbart efter.

För Elektronik i Norden och andra i vår situation spelar momssatsen ingen större roll. Mervärdesskatt är en skatt som förs vidare till sista led, alla andra fungerar bara som ”uppbördsmän”. Och eftersom vi just i det här fallet ligger i mitten av kedjan blir resultatet plus minus noll. En lägre momssats skulle kanske ge oss några hundralappar i räntevinst, men det är ärligt talat inte mycket att prata om. Vi kunde inte se att Skatteverkets förlust på något sätt skulle kunna påverka oss.

Lagstiftarna klantade sig
Problemet var bara att Skatteverket och lagstiftarna inte hade förutsett att de skulle kunna råka ut för en motgång. Före 2008, när det rättades till, fanns inga krav på kreditfakturor i mervärdesskattelagstiftningen. Det ställde Skatteverket i ett taskigt läge om något av tryckerierna (sista led i momskedjan) skulle välja att kräva tillbaks för högt inbetald mervärdesskatt för åren mellan 2005 (tidigare år är preskriberade) och 2008 (därefter måste kreditfakturor ställas ut). Under de här åren skulle Skatteverket riskera bli stående med ”Svarte Petter”.

Tryckerierna valde förstås att kräva tillbaks momsskillnaden från Skatteverket för de år då man på grund av lagstiftningsmissen inte behövde ”skicka pengarna vidare neråt”. Dumma vore de väl annars. De fick totalt sett bortemot 2,7 miljarder i återbäring från Skatteverket och skrattade hela vägen till banken.

Någon annan måste betala
Hur skulle man då lösa det här? Tja – ett sätt är att kräva in pengarna från någon som inte har med saken att göra. Kanske inte så moraliskt högtstående, men vad gör man.

Skattelagstiftningen kan möjligen tolkas så att Skatteverket via något som kallas följdändring kan vända sig till nästa led i kedjan och det var precis vad man gjorde. Elektronik i Norden och ett antal andra företag i samma situation fick plötsligt ett krav, inte bara på momsskillnaden för 2005 utan också för ränta för tiden fram till 2012. Det hela kunde tolkas som en testballong, som skulle följas av fler fram till 2008 om Skatteverket vann.

Det logiska och moraliska problemet är förstås att varken Elektronik i Norden eller något av de andra företagen i samma ”mellanposition” någonsin sett till några momspengar. För det är ju faktiskt så mervärdesskatten fungerar. Mellanleden lägger på momsen i ena änden och drar av den i den andra. Skatteverket får sina pengar från sista ledet. För de andra är det bara en bokföringsmässig transaktion.

Vi vann
Det senaste året har vi alltså hållit på och överklagat Skatteverkets krav från 2005. Alla vet väl i och för sig att det hela är puckat, men med Skatteverket kan man ju aldrig vara säker. Men strax före sommaren kom resultatet från Förvaltningsrätten. Skatteverket förlorade och deras fordran avskrevs. Vi behövde inte betala tillbaka några pengar som vi aldrig hade ”sett röken av” och Skatteverket överklagade inte. Det kändes bra.

Börja om från början
Men säg den glädje som varar beständigt. I går kom alltså krav från Skatteverket på följdändring för 2006. Inte för att det året på något sätt skulle vara rimligare än 2005, men för att – tja för att de kan.

Så nu är det bara att dra igång hela apparaten igen. Skattejurister, överklaganden, tid och pengar för något som vi ärligt talat inte har ett dugg med att göra.

Det hade förmodligen varit lättare att driva ett mål mot ett kommersiellt företag eller faktiskt mot vem som helst. Ett kommersiellt företag hade nog någonstans tittat på rimligheten i det hela och gjort en bedömning av hur mycket som är ekonomiskt vettigt att lägga ner på ett mål där orsaken är att man själv har klantat sig.

Men, Skatteverket behöver inte tänka på det här sättet. De har full tillgång till våra skattepengar och de har gott om skattejurister. Och även om deras skattejurister säkert vet hur destruktivt det hela är kan de alltid hävda att de ”bara vill få klarhet i vad som gäller”.

Vansinniga incitament
Det läskiga med ett sådant här mål är att man riskerar att bli sedd som processmakare. I själva verket är det precis tvärtom. Jag har absolut inte tid med det här och jag tycker att det är enbart jobbigt. All den tid jag tvingas lägga ner på de här dumheterna skulle kunna ägnas åt vettigare saker, till exempel att skriva artiklar eller ligga i hammocken och läsa en bra bok.

Ännu värre är de incitament det här ger till företagare och ”företagare in spe”. Vi får veta att det aldrig finns någon säkerhet, inte ens efter massor av år. En myndighet kan komma med konkurrensbegränsande krav långt i efterskott (Skatteverket kan till och med driva in från tidigare ägare av aktiebolag) och det är inte särskilt intressant vad som är logiskt eller rimligt. Det underförstådda budskapet är att man antingen bör undvika egenföretagande eller från början göra suspekta företagsupplägg som inte går att komma åt i efterskott.

Och det var väl ändå inte tanken.

Så där – nu känns det genast bättre. Tänk att det ändå kan vara såpass effektivt att få ”skriva av sig ilskan” ibland.

7 Responses to “Att slåss mot Skatteverket”

  1. Mycket bra beskrivning på ett hopplöst scenario.Antar du skickar denna ledare vidare till vår Näringsminister, som ju oavsett vad namnet är, alltid lovar att det ska bli enklare att vara företagare!!

  2. Jorå – jag skall göra mitt bästa. Vi hörs.

  3. Enkelt att vara företagare? Vem har gått på den luringen? Inte jag i alla fall. Lögner i regeringen förekommer lika flitigt som skyfallen på västkusten.
    Skatteverket har hållit på och kämpat med näbbar o klor för att avregistrera en vilande enskild firma. Till vilken nytta? bara för att de har tid över?
    Eller som de gjorde för många år sedan, tvingade mig att skatta för hela fastigheten hela året när den var styckad och jag köpte den vid midsommar. När fakta påpekades svarade man på fullt allvar ”det står i skattelagen att det är förhållandet året före som skall gälla”. Men då ägde jag ju inte fastigheten, vilket för Skatteverket inte spelar någon som helst roll.
    Ridå! Efter 4 år vann jag den tvisten. 4 år…..

  4. Jag är i ungefär samma situation som Ludde. Jag har sedan 1989 enskild firma och har jobbat som konsult inom hård- och mjukvara åt några av de största konsultbolagen i branschen. För ett antal år sedan påbörjade jag ett eget utvecklingsprojekt eftersom jag kände att ville stå på egna ben med en egen produkt. Jag har beräknat att produkten skulle börja generera intäkter nio år efter projektstart. Det är ett stort och långvarigt projekt för en enskild firma, men jag har inte sett något i svensk lag som säger att enskilda firmor inte får ägna sig åt långvariga projekt. Nu vill Skatteverket tvinga mej att lägga ner firman och påstår att det jag håller på med inte är näringsveksamhet utan hobbyverksamhet. Trots att jag jobbar heltid med produktutvecklingen, inte har något annat jobb och trots att definitionen av hobbyverksamhet är just att den bedrivs vid sidan av t ex en anställning! Skatteverkets motivering har ändrats flera gånger under vägen, senaste varianten lyder: ”En verksamhet som saknar intäkter under nio år kan näppeligen vara att betrakta som näringsverksamhet, oaktat att den befinner sig i ett uppbyggnadsskede”. Jag har överklagat till Förvaltningsrätten men ännu inte fått något besked. Är det verkligen Skatteverkets uppgift att försvåra för svenska företagare och lägga ner företag som kanske kan bli något? Vad är nyttan?

  5. Bra skrivet Göte! Se till att detta når även utanför dina vanliga trogna läsare …….

  6. Tack skall du ha Janne. Det känns skönt med lite moraliskt stöd.

  7. Hej. Är själv företagare. Enskild firma med elektroniktillverkning, men testar också linuxdistributioner. När vi ser hur mycket av internetanvändningen som är privat och på firman så utgör firmans andel säkert över 95 %. Nästan hela firmaverksamheten görs ju via Internet numera. Men får vi dra av för abonnemanget eller ens en del av det? Icke. Inte ett öre. Skatteverkets motivation: ”Internet är något man ändå normalt har i ett hem”.
    Men hallå, det gäller väl många yrkesgruppers verktyg. Får restaurangägare dra av för sådant man har i ett vanligt hem? Jag menar knivar, gafflar, skedar, tallrikar, skålar, bord, stolar… Visst får de det! På något sätt tycks man ha dragit en gräns mellan fysiska verktyg och elektroniska, som Internet. För när man driver ett mindre företag är Internet just det. Där annonserar man, där har man kundkontakter, där sker alla ekonomiska transaktioner… men man får inte dra av kostnaden för hyran av verktyget.
    Drar skattemyndigheten själv av kostnaden för Internet? Ja, naturligtvis. Hindras de anställda att läsa tidningen på nätet under lunchen? Givetvis inte. Så en del användning är privat, en del å yrkets vägnar. Ändå är kostnaden avdragsgill för Skatteverket, men inte för en enskild näringsidkare. Då är det tvärstopp även om man kan bevisa att nästan all datatrafik gäller företaget.
    Jag ville bara berätta hur korkat det funkar. Jag behöver inte skriva av mig. Jag har nämligen redan gett upp tanken på att få rättvisa mot en icke tänkande betongkloss.

    /Stefan, Valutronic