Sommar och sol igen

I morse tog jag ett par timmar ledigt och stack ut och paddlade kajak. Det var härligt.

Det tyckte två av mina barnbarn, Minna och Uno, också. Tvåmanskajaken är en fantastisk uppfinning, faktiskt till och med bättre än tandemcykeln. Men – varför välja det ena eller det andra.

Dubbelt så bra
Faktum är att både tandemcykeln och tvåmanskajaken är märkligt underskattade njutningsmedel. När vi tidigare om åren kom farande på fem tandemcyklar (två familjer) tittade folk ofta som om de aldrig sett något liknande förut. Och när vi berättade om hur praktiskt och kul det är att cykla tandem nickade alla och höll med – men ytterst få tog steget att själva skaffa en tandemcykel.

Tvåmanskajaken är vanligare, men fortfarande verkar många tro att det blir mera komplicerat och jobbigare med två personer ombord. När det i själva verket är precis tvärtom.

För i bägge fallen är det ju så magnifikt att kunna kombinera den starkaste och den svagaste så alla ekipage blir jämnstarka. I vår familj innebar det att jag cyklade tillsammans med min dotter (yngst), min äldste son cyklade med min fru och mina två mellansöner cyklade tillsammans. Det fungerade utmärkt, även om kommentarerna från ”eldaren” (den som sitter bak) brukade skilja sig en del. I nedförsbackarna hördes ”inte så fort” från min fru och ”fortare pappa” från min dotter.

I ärlighetens namn får jag nog säga att min fru brukar ha rätt. Det är vansinnigt skönt att ge järnet i en utförslöpa, men en racertandemcykel är läskigt snabb och farlig i nedförsbacke. Det går betydligt snabbare än med en vanlig cykel och bromsförmågan blir klart sämre.

Men som sagt – det är vansinnigt skönt.

Kajaken är säkrare
Då är det klart säkrare att paddla tvåmanskajak. Hur man än tar i kommer man inte upp i några sextio eller sjuttio kilometer i timmen. Däremot kan man faktiskt hålla förvånansvärt bra fart under lång tid. Ett längd/bredd-förhållande i närheten av 1:10 och en lång vattenlinje innebär att farkosten blir lättdriven och får hög topphastighet. Dubbla framdrivningskraften skadar definitivt inte heller.

Så de två tvåmanskajakerna får hänga med på biltaket i år också. Där har de legat varje sommar i ganska många år, utan att göra särskilt mycket väsen av sig. De ser kanske lite lustiga ut (en bra bit över 6 m långa), men det märks inte mycket på bränsleförbrukningen.

Bil och cykel/båt
Och som vanligt är bilen det perfekta och nödvändiga komplementet. Cykel/bil, kajak/bil eller till och med trailbar segelbåt/bil. Tänk så mycket krångligare allt skulle vara utan bilen. Jag förstår inte alls den där mediala motsättningen mellan bilister och cyklister. Bilen har hjälpt mig/oss att cykla och paddla på ställen som annars vore bra mycket svårare att nå. Och framför allt ger den möjlighet att fortsätta att cykla/paddla, trots att det gått lite tid. Idag har jag ju varken tid eller ork att dra iväg ett par hundra mil på cykelsemester. Dagsetapper på uppemot trettio mil känns inte alls lika lockande.

Men härligt är det med lite rimligare sträckor.

Comments are closed.