Upp som en sol…

Facebookaktien är ett skämt, Spotify lyckas inte få in några miljarder och Apples aktier dalar. Vad är det som händer?

Alla kommer väl ihåg vad som hände när Facebook försökte göra storkovan vid börsintroduktionen. Det gick inte särskilt bra och de köpare (bland andra AP-fonden) som gick in med pengar blev allt annat än glada.

Spotify har fått se samma sak i höst. Tanken var att ta in 2,6 miljarder kronor på en nyemission, men det verkar snarare bli 700 miljoner. Spotify är visserligen vansinnigt populärt bland användarna, men verksamheten går med en ganska ruggig förlust.

Och så Apple. Det är fortfarande världens högst värderade börsföretag, med 548 miljarder dollar i aktievärde och en ordentlig ledning till tvåans 418 miljarder. Men på mindre än två månader har man backat med 24 procent och bedömare tror att företaget kommer att backa ytterligare dryga 20 procent till nästa år.

Det är väl så enkelt som att Internetmarknaden också håller på att mogna. Alla vi som varit med några år kommer ihåg hur en ny marknad brukar explodera, med höga priser och höga vinster, för att sedan mogna efter några år.

På en mogen marknad kan visserligen volymerna bli gigantiska, men priserna och vinstmarginalerna pressas stenhårt. Det leder i sin tur till effektiviseringar både vad gäller konstruktion och logistik. Bra, men kanske inte så kul.

Mogen elektronik
På ”vår” del av elektronikmarknaden är det här inget nytt. Det var länge embeddedmarknaden tjänade fantasisummor och mobiltelefontillverkarna har länge gjort sitt bästa för att definiera sig som ”något annat” än gamla tråkiga elektronikföretag.

Det här märks tydligt på Electronica-mässan i München just nu. Den är visserligen överlägset störst bland världens elektronikmässor, men när det gäller påkostade montrar står den sig slätt i jämförelse med Mobile World-mässan. Det gäller också mediarapporteringen. Ytterst få dagstidningar och TV-redaktioner är intresserade av (förstår) vad som händer på Electronica. Däremot står de fortfarande på kö i Barcelona.

Nu skall ingen tro att jag skriver det här med ett sadistiskt leende på läpparna. Och jag tror definitivt inte att tillverkarna av mobiltelefoner och handdatorer kommer att gå under.
Tvärtom kommer volymerna att öka ännu mycket mer, men det blir allt svårare att hitta samarbetspartners (operatörer) som har råd att subventionera apparaterna. Då måste priserna ner och marginalerna faller. De som inte klarar det har inte mycket att hämta på marknaden. Det är bara att titta på TV-tillverkarna för att se vartåt det går.

Snabbt och långsamt
Och här står vi inom elektronikmarknaden och försöker förstå vad som händer. Halvledarutvecklingen går snabbare än någonsin och antalet mikroprocessor per apparat ökar något otroligt.

Samtidigt ser vi sällan några verkligt genomgripande förändringar. De som utvecklade styrsystem i slutet av sjuttiotalet känner fortfarande igen sig. Det har blivit mer av allt, men inte särskilt mycket revolutionerande nytt.

Efter att mikroprocessorn uppfanns 1971 såg vi ett antal år med en våldsam teknisk utveckling åt olika håll. Sedan svängde de flesta in i samma fåra och vidareutvecklades åt samma håll. Det krävdes en persondator för att skapa nästa stora (och långvariga) ”hype”. Därefter kom mobiltelefonen och skapade ytterligare en (med SoC och IP-block).

Men vi kanske skall vara glada över att arbeta i en bransch där så mycket är sig likt över så många år. Elektronikinnehållet i alla apparater ökar snabbt och stadigt och inget tyder på att den utvecklingen skall stanna av. Embeddedelektronik blir kanske aldrig riktigt ”inne” och dagstidningsjournalisterna kommer nog aldrig riktigt att förstå vad som händer. Men det finns fördelar också i att arbeta i en mogen industri. Inte minst kan man planera mer än ett halvår i taget.

Så, leve elektronikindustrin!

Comments are closed.