Smarta femteklassare är vår räddning

Jag hade glömt att Engelbrekt slogs mot Erik av Pommern, men femteklassarna kunde det. Så det är väl bara att erkänna att jag inte är smartare än en femteklassare.

Jag har problem med frågesportsprogram. Klockan sju på kvällen är det svårt att låta bli ”Vem vet mest” och på lördagskvällen slår jag på ”Smartare än en femteklassare” om jag är hemma. För att bara nämna ett par program.

Men ”Smartare än en femteklassare” är faktiskt ett program som ger hopp inför framtiden. Där får mediapersonligheter och andra jämföra sina kunskaper med en grupp femteklassare och när det behövs, också ta hjälp av dem. Och det behövs – ofta.

För det finns två slutsatser man kan dra av programmet. Den positiva slutsatsen är att också dagens femteklassare får lära sig väldigt mycket och att de kommer ihåg fantastiskt mycket av vad de lärt. Den tråkiga slutsatsen är att förvånansvärt många vuxna kommer ihåg förvånansvärt lite av vad de en gång kanske har lärt. Eller också är det så enkelt att de femteklassare som medverkar i programmet är ovanligt smarta, samtidigt som de vuxna som medverkar är ovanligt dumma.

Nej, jag vill nog tro på vetgirigheten hos femteklassarna. Och all den vetgirigheten kan väl knappast gå förlorad i pubertetens välkända omfokusering av intressen. Det innebär att vi också i fortsättningen har en stor grupp av smarta och kunniga ungdomar som kan lockas till teknikutbildningar.

För det här är ju ett av skolans stora problem. Intresset för tekniska högskoleutbildningar stiger visserligen, men fortfarande är det svårt att fylla befintliga platser och antal behöriga sökande per plats ligger ofta under ett, trots att teknikutbildningarna är de i särklass säkraste sätten att få bra och intressanta jobb.

Samtidigt varnar media för ökad arbetslöshet bland högskoleutbildade och SVT visade som exempel häromdagen en ung man som inte lyckats få något jobb efter fullbordade studier. I förbigående nämnde man att hans huvudinriktning var religionshistoria.

Det känns lite märkligt att debatten så ofta bara handlar om att ha högskoleutbildning kontra att inte ha högskoleutbildning. Man kan ibland få uppfattningen att alla högskoleutbildningar är likvärdiga och ger lika stora möjligheter att få arbete, men så är det ju inte alls. En hel del utbildningar är nästan garanterade vägar in i arbetslöshet eller i bästa fall en lång serie provanställningar. Andra utbildningslinjer, och då framför allt teknikutbildningarna, har helt andra förutsättningar. För det mesta blir det bara en provanställning, sedan vägrar arbetsgivaren att släppa taget.

Nej, nu börjar det dra ihop sig till påsk på allvar. Jag får se till att få ut nyhetsbrev och veckokommentar innan ni alla går på påskledighet.

Glad Påsk!

Comments are closed.