En dator för 25 dollar

I veckan började ”The Raspberry Pi Foundation” sälja datorer för 25 dollar styck. För mindre än två hundra kronor får man en förvånansvärt kapabel dator för att leka och lära sig använda Linux-mjukvara. Det är extra intressant eftersom kombinationen ARM/Linux idag är nästan lika vanlig som x86/Windows.

För den som inte hört talas om Raspberry Pi (http://www.raspberrypi.org/) – det är alltså en liten kreditkortsstor, ARM-baserad (Broadcom BCM2835/700 MHz) dator för skolor och alla andra intresserade. Initiativtagare är Eben Upton, som numera är ASIC-arkitekt hos Broadcom (har också arbetat på Cambridge University) och målet är att få skolungdomar intresserade av datorer, inte bara av dataspel och Powerpoint. Alla inblandade arbetar frivilligt och allt är ”öppet”. Mjukvaran baseras på GNU/Linux.

Datorkortet säljs för 25 dollar i stycketal (första batchen är nog redan slut, men det kommer fler) och om man kopplar in tangentbord/mus (USB), en TV (HDMI), ett flashkort (SD) och ett nätverk (Ethernet) har man en snabb liten multimediadator som klarar Full-HD-upplösning och video i Blue-Ray-kvalitet. Ja, man behöver förstås en liten USB-laddare för strömförsörjningen också (300 mA/5V räcker fint).

iPAD största PC?

Och på tal om ARM – det senaste kvartalet blev Apple tydligen världens största PC-tillverkare. Orsaken är att man sålde 15 miljoner (ARM-baserade) iPAD-datorer (och fem miljoner MAC-datorer) och det har dragit igång en hetsig debatt om vad en PC ”egentligen” är. Den debatten håller jag mig utanför.

Den andra debatten jag föredrar att hålla mig utanför är den om datorer (iPAD) eller böcker i skolan för att lära sig att läsa. I debatten har man fått det att framstå som att Sollentuna-skolorna totalt tänker lämna böcker, papper och penna till förmån för iPAD. I så fall är det naturligtvis galet, men jag är ganska övertygad om att intervjuer och mediainlägg är ganska ordentligt ”skruvade” för att få bättre genomslag (ungefär som ”debatten” om pojken som lämnades utanför hockeyhallen härom veckan). Det hela lär väl plana ut om ett par veckor.

När jag hör den här typen av stenhårt polariserade teknikdebatter kommer jag alltid att tänka på ett inlägg från början av nittonhundratalet. Telefonen hade just börjat att byggas ut och debattören hävdade bestämt att ”detta skulle bli döden för tåget”.

Bättre förr?

Jag hade egentligen inte tänkt fortsätta tjatet om att det ”inte var bättre förr” och ”risken med att vara efterklok”. Men i tisdags läste jag Henrik Höjers ”understreckare” i Svenska Dagbladet (http://www.svd.se/kultur/understrecket/det-blir-inte-alltid-som-man-tankt-sig_6809577.svd).

Där tar han upp en intervjuserie som gjordes med ett antal (24) ”toppexperter” i slutet av sextiotalet. De skulle ge sin bild av framtiden trettio år framåt, vid millenieskiftet (år 2000). Experterna ansåg sig ha moderna och tillförlitliga metoder (datorbaserade gubevars) för framtidsforskning, och deras förutsägelser publicerades 1969 i en bok.

Det märkliga med förutsägelserna är kanske inte att experterna genomgående hade fel – sånt är man van vid. Men, att så mycket skulle vara så fullständigt vansinnigt! Som Henrik Höjer uttrycker det: ”vildvuxen teknikoptimism blandades med nattsvart dystopi”.

Vi skulle alltså åka automatstyrd bil i 200 km/h, tåg i 400 km/h och flyg i tio gånger ljudhastigheten. I stort sett alla gamla hus i Stockholm, utom slottet, skulle vara borta. Robotar hade tagit över hushållsarbete och tillverkning och en ”intelligensspruta” på fosterstadiet skulle kunna öka intelligensen med 50 procent.
Samtidigt hade vi redan på åttiotalet världssvält beroende på den exploderande överbefolkningen. Risken för ett totalt kärnvapenkrig var en på fem och en ny istid (eller möjligen global uppvärmning eller syrebrist) var på gång. I vilket fall som helst skulle klimatet rubbas avsevärt redan före år 2000.

Sådant här är alltid underhållande (tycker i alla fall jag), men det stämmer också till eftertanke. De framtidsutsikter som experter, politiker och vetenskapsmän målar upp idag har sannolikt inte så ruskigt mycket mera med verkligheten att göra än de som gjordes på sextiotalet. Inte ens Mats Knutsson, expert på precis allting i SVT, lär ha rätt för jämnan.

Data och statistik

Däremot kan man vara ganska övertygad om att korrekt insamlade historiska data stämmer med verkligheten. Därför är det synd att man så sällan använder de data som faktiskt finns för att beskriva vad som hänt och hur saker och ting ser ut. Visst är det mer arbete med att ta fram och behandla data än att bara gissa, men det blir så mycket enklare om åtminstone utgångspunkten är något så när korrekt.

Ta till exempel professor Hans Roslings excellenta BBC-program ”The Joy of Stats”. Det visades första gången i december 2010 och gick i repris i SVT för några veckor sedan. Där utgår han från ohyggliga mängder av grunddata och visar hur man genom att bearbeta och presentera dem på ett vettigt sätt kan slå hål på dumheter och ”sanningar”. Han pekar på U-ländernas fantastiska ekonomiska tillväxt och hur de, tvärtom mot vad många tror, har fått det ofantligt mycket bättre de senaste årtiondena. Skillnaden i levnadsstandard mellan ”oss och dem” minskar snabbt och kommer på inte alltför lång sikt att vara utraderad om utvecklingen fortsätter i samma takt. Samtidigt minskar befolkningstillväxten och jordens befolkning planar ut på ca nio miljarder invånare.

Det kan verka utmanande att påstå att vi lever i den fredligaste, säkraste och rikaste tiden hittills och att dessutom utvecklingen överlag är positiv. Det räcker ju att titta på nyhetsprogrammen i TV eller läsa en tidning för att övertygas om motsatsen. Men om vi utgår från verkliga data är faktiskt världen på rätt väg. Och det är dessutom mycket trevligare att vara optimist och bli glad när bra saker händer. De flesta domedagsprofeter verkar bara bli glada när de får rätt och något går åt skogen (en del verkar till och med hoppas på det).
Man kan förstås dra en del mer eller mindre intressanta slutsatser av att experternas långtidsprognoser oftast slår fel. Det blir till exempel svårt att utnämna en ”guru” som per definition alltid har rätt (varken Karl Marx eller Mats Knutsson duger). Och politiker som påstår sig ha ”sanningen” har det sällan. I stället visar sig oftast pragmatism ha sina förtjänster. Även om det inte är lika spännande.

Men, det finns förstås en hel del som har testats och visats fungera eller inte fungera. Planekonomi och diktatur verkar till exempel inte vara några höjdare. Däremot är det uppenbart viktigt att ha fungerande utbildning, lagar, sjukvård, rättsväsen/polis och infrastruktur. Och det är lönsamt för ett land att ha en stor ”pool” av välutbildade och motiverade ungdomar. Det förutsätter i sin tur att alla ”får chansen”.

Nej, nu blev det kanske både för seriöst och för trivialt. Men, trivialt behöver inte vara fel.

One Response to “En dator för 25 dollar”

  1. Släppet av datorn knäckte Inte bara raspberrypis egna servrar. Webbarna hos både RS och Farnells damp också i backen för en kortt stund sedan pga användartrycket. Tydligen rätt populär liten burk

Leave a Reply