Strax dags

Snart är det mässdags igen och vi får äntligen se om S.E.E. lever upp till förväntningarna. Den 13 april slås portarna upp och om allt går som det är tänkt väller då besökarna in i en strid ström.

Förhoppningsvis blir S.E.E. en bekräftelse på att elektronikmarknaden är på väg uppåt. Tecknen har varit ganska många en tid nu, med uppgången för Embedded World i Nürnberg som ett av de mest positiva. Europa verkar vara på gång, åtminstone den norra delen (och framför allt Tyskland).

Men det är klart – vem bryr sig väl om elektronikmarknaden när vintern äntligen verkar vara på väg att dra sig tillbaka. Utanför fönstret på mitt hemmakontor ligger visserligen fortfarande snön tjock, men lagret krymper för varje dag. Högarna som jag skottade ner från garagetaket är visserligen mer än meterdjupa, men några veckor till så skall det nog vara snöfritt.

Och framåt våren kanske man dessutom kan se fram mot elräkningar som har ett mera rimligt antal nollor. Vi som inte valde att binda våra elavtal har verkligen blivit sittande med Svarte Petter i år. Det kommer förmodligen att leda till att de flesta i fortsättningen tar det säkra före det osäkra och binder priset för några år framåt, precis som elleverantörerna vill.

Det här är naturligtvis bra för elleverantörernas prognoser, men kanske inte lika bra för möjligheterna att jämna ut elförbrukningen, slippa dra igång de svindyra oljeeldade reservkraftverken och undvika överbelastningar i nätet. Fasta priser är i grunden en styggelse, eftersom de tar bort möjligheterna att styra med ekonomiska incitament. Och ärligt talat, några andra fungerande incitament är inte lätta att hitta.

Nåväl, det positiva med den kalla vintern är att den i alla fall visar på behovet av en fungerande elförsörjning också under kalla vinterdagar. Om linje tre hade vunnit omröstningen den där gången för trettio år sedan hade vi inte haft någon kärnkraft längre och det är väl tveksamt om det hade varit politiskt möjligt att göra en massiv utbyggnad av koleldade kraftverk. Vind och sol är ju normalt sett bristvaror när det är som kallast. Och vi är definitivt inte mindre beroende av en stabil elförsörjning idag än vad vi var för trettio år sedan.

Men, tillbaka till elektroniken. Jag brukar roa mig med att varje vecka relativt noggrant läsa igenom elektronikvaruhusens reklamblad. Inte så att jag köper allt som annonseras ut, men det är intressant att se vart marknaden är på väg.

Just nu är det ganska uppenbart att stora TV-apparater utan full-HD-kapacitet är på väg ut. Jag såg i går en femtiotummare till salu under sex tusen kronor och det verkar inte vara bottennoteringen.

Men allra intressantast är att smarta mobiltelefoner är snabbt på väg neråt i pris. Orsaken till det har vi skrivit en hel del om senaste tiden, men nu händer det i verkligheten. Framför allt verkar billiga Android-baserade telefoner vara på väg ut från alla håll.

Det senaste året har vi fått se en dubblering av smartphone-försäljningen, men tillverkarna har ändå svårt att hålla jämna steg med prisfallet. Det räcker knappast att fördubbla försäljningen om priset sjunker till hälften. Det är svårt att tjäna pengar på elektronikmarknaden och det är svårt att se något slut på den utvecklingen.

Comments are closed.