377 mil på en liter bensin

Chalmers lyckades bäst av de svenska lagen med 124 mil på etanol motsvarande en liter bensin, men Microjoule-laget från St Joseph La Joliverie i Nantes slog nytt rekord med 377 mil på en liter vanlig bensin.
Det handlar alltså om den årliga tävlingen Shell Eco-marathon Europe, där högskolor från Europa tävlar om att ta fram det mest energieffektiva fordonet. Bränslet kan vara till exempel bensin, dieselolja, väte (bränsleceller) eller el. Den mest energieffektiva elbilen (från Lycée Louis Pasquet i Arles) klarade 66 mil på en kWh och den mest effektiva bränslecellsbilen kom från danska DTU i Lyngby. Den klarade imponerande 355 mil på vätgas motsvarande en liter bensin.
På köpet får förstås fordonen hyfsat låga koldioxidutsläpp. Eller vad sägs om 0,7 gram koldioxid per kilometer. Klart bättre än miljöbilskraven på 120 g.
Och har det här då någon koppling till verkligheten? Ja, självklart. Det visar att dagens bilar har en gigantisk förbättringspotential. 366 mil på en liter är naturligtvis inte realistiskt, men det är inte vettigt att de mest bränslesnåla bilar som tillverkats kommersiellt (VW Lupo och Audi A2) fortfarande är mer än en faktor hundra sämre.
För alla bilälskare borde det här vara goda nyheter. Huvudalternativet till dagens bilar är inte tåg eller spårvagn, utan effektivare bilar. De nya vägar som byggs kommer inte att stå tomma i framtiden, utan fylls av effektivare bilar. Om de sedan är eldrivna eller bensin/dieseldrivna spelar kanske mindre roll.
Elbilar är i alla fall på modet just nu och ibland sägs det till och med en del vettiga saker. Det gällde tyvärr inte en diskussion jag råkade se på TV härom dagen mellan en förespråkare för bilindustrin (jag minns inte vem) och Johan Ehrenberg, chefredaktör för tidningen ETC. Ehrenberg agerade elbilsförespråkare och det var ärligt talat något av det bedrövligare jag hört på länge.
Hans verklighet gick ut på att oljeindustrin och bilindustrin i en gemensam komplott hade dödat elbilarna. Elbilarna är tekniskt överlägsna och har egentligen alltid varit det. Alla problem beror på konspirationer.
Med sådana vänner – vem behöver ovänner. Det sista elbilsindustrin behöver är väl konspirationsteoretiker som vägrar att se den egna teknikens nackdelar och hårdnackat blundar för konkurrerande teknologiers fördelar. Vi har redan sett alldeles för mycket sådant, inte minst i elektronikindustrin. På ena sidan ställer man den konkurrerande teknologin, så som den ser ut i volymproduktion vid tillfället. På den andra sidan ställer man den egna teknologin, så som den ser ut i positiva forskningsrapporter. Att jämförelsen haltar är lätt att inse, men ändå görs den gång efter annan.
Ett bra exempel på det här var satsningen på bubbelminnen i början av åttiotalet. Där satsade bland andra Intel, Texas Instruments och National Semiconductor på att bubbelminnet skulle slå ut hårddisken. Och utgångspunkten var genomgående en teknisk nolltillväxt för hårddisken och en våldsam teknikexplosion för bubbelminnet. I realiteten blev det precis tvärtom, men även om hårddisken utvecklats på ett mera rimligt sätt hade ändå bubbelminnet varit ganska chanslöst.
Det gäller alltså att inse tekniska realiteter, också för elbilen. Att krampaktigt blunda för nackdelarna är bara dumt. Speciellt som elbilen har en rad riktigt intressanta fördelar och en rad områden där den redan nu borde kunna hävda sig riktigt bra.
Det gäller framför allt arbetsresor. Där är körsträckan normalt sett så kort att tiomilsbegränsningen på en uppladdning inte är något problem. Och eftersom laddningen sker över natten behövs varken speciell infrastruktur eller extremt snabbladdade ackumulatorer. Arbetsresor och andra kortresor står för en förbluffande stor andel av den totala körsträckan, runt åttio procent om jag inte missminner mig. Kan man skifta över arbetsresorna till elbilar spelar det egentligen ingen roll vilka andra bilar folk har.
Egentligen är det lite egendomligt att både bilindustri och debattörer är så hårt inställda på att elbilen skall behöva klara allt som en vanlig bil klarar. Alla verkar förutsätta att en familj bara har en enda bil, men så ser ju inte verkligheten ut ens idag. De tekniska förutsättningarna för en ”komplett” elbil som klarar allt skiljer sig dramatiskt från en enkel pendlarbil. Det gäller förstås också priset. Och om man ändå vill ha två (eller tre) bilar – varför inte låta en (eller två) vara billiga eldrivna pendlarbilar. Det skulle fungera utmärkt också med dagens teknik.
För att inte tala om elcykeln – men det tar vi en annan gång.

Comments are closed.