Åttio gånger bättre vid 0,23 V

För några timmar sedan lyssnade jag på två av Intels teknikgurus, Mark Bohr och Soumyanath Krishnamurthy (bra namn för en guru). De presenterade kortfattat några av de ”papers” som de skulle lägga fram på ISSCC-konferensen som börjar på måndag. Och det är väl ingen tvekan om att Intel ligger långt fram.
På processorsidan dominerar förstås Intel. Fyra av åtta presentationer om processorer på ISSCC kommer från Intel, men det handlar mer om detaljer än om stora nyheter. Åtta processorkärnor på ett chip är ju ”skåpmat”.
Trådlös överföring i flera Gbit/s på 60 GHz-bandet är lite nyare. Och A/D-omvandlare i 45 nm CMOS som klarar 2,5 Gbit/s är heller inte att förakta. Sådant skall egentligen inte vara möjligt att göra i vanlig CMOS, men som vanligt visar det sig att ekonomin styr. Fördelen med att använda standardprocesser är så stor att man nästan alltid hittar vägar att komma fram.
Men det klart intressantaste är ändå det som görs för att minska energiförbrukningen. Hos Intel är man fullt medvetna om att framtiden är trådlös och batteridriven och satsningen på handdatorer (MID) är gedigen. Och det är inte lätt att nå tillräckliga prestanda i en liten handdator. När bildskärmen fått sitt finns det inte mycket energi kvar till resten.
En gammal klassisk metod att minska energiförbrukningen är att sänka matningsspänningen. Idag ligger man på drygt 1 V och det ställer till en hel del problem redan det. Framöver räknar man med att gå ner till 0,23 V och då måste konstruktörerna resonera på ganska annorlunda sätt.
På ISSCC visar Intel en skalbar SIMD-accelerator som går att köra ner till 0,23 V. Det låter kanske inte så intressant, men här handlar det om att kunna klara verkligt höga grafikprestanda utan att batterierna tar slut för snabbt. Konstruktionen är extremt energisnål och ger en effektivisering på ca 10 gånger redan vid normal spänning (1,3 V). Om spänningen sänks till 0,23 V blir konstruktionen hela 80 gånger effektivare än en konventionell konstruktion. Det är ganska fantastiskt.
Så det finns fortfarande en ordentlig förbättringspotential för bärbara prylar. Halvkilosdatorer i netbookstorlek och handdatorer runt hektot kan ha både prestanda och batterilivslängd.
Så jag ser fram emot att kunna pensionera min vid det här laget ganska antikverade handdator, min lika gamla mobiltelefon och min nästan nya netbook. Kalender och adressbok hamnar då på Google och allt speglas mot telefon, handdator och netbook. Samma sak gäller dokument och bilder. Det skall bli riktigt skönt.
Det här har jag egentligen sett fram emot sedan jag gick över till elektronisk kalender för sådär fjorton år sedan. Då var det den första Palm-modellen som gällde (den finns fortfarande kvar på en hylla och fungerar) och sedan dess har jag uppgraderat ett par gånger. Mjukvaran till datorn (Palms egen – inte Outlook) har varit tillräckligt bra för att klara övergången mellan datorgenerationer och mellan handdatorgenerationer. Inga data har försvunnit på vägen.
Det var här det gick snett för de flesta av de vänner som satsade på Palm Pilot i början, men sedan gick över till kalendrar i mobiltelefoner. Förr eller senare (oftast förr) fungerade inte övergången mellan två generationer och alla gamla data försvann. Många av dem använder numera mobiltelefonernas elektroniska kalendrar, men bara för sådant som inte är så viktigt och som inte behöver sparas. Allt annat förs in i en vanlig ”hederlig” almanacka.
Men jag har fortfarande allt i min Palm Pilot. Där finns tusentals adresser (inscannade från visitkort – fungerar mycket bra) och där finns allt jag fört in i kalendern sedan 1995 – sökbart. Det är fantastiskt användbart, speciellt som batteriet räcker i ett par månader.
Om det här kan bli ännu bättre via nya prylar, vettiga Internetanslutningar, Google och Android blir ingen gladare än jag. Men jag tänker inte gå tillbaka till en vanlig kalender igen och jag tänker inte nöja mig med bara några timmars batteritid. Så det tar nog ett år till innan de nya prylarna duger.
Det skall bli kul.

Comments are closed.