Inte vår kris

Ekonomisk nedgång brukar bero på att systemen har blivit alltför ineffektiva. Det är i sin tur en naturlig följd av att högkonjunkturer driver upp kostnader och marginaler och försämrar produktiviteten. Det här gäller många branscher idag.
Men det gäller inte elektronikindustrin.
Elektronikindustrin har tvärtom ägnat de senaste tio åren åt att ”sakta strypa sig själv”, med minskande marginaler, sjunkande priser och en våldsam produktivitetsökning. Resultatet är att elektronikindustrin framstår som ett extremt exempel på effektivitet i en värld där många andra industrier står inför ett behövligt stålbad.
Dessutom står vi mitt uppe i flera stora teknikskiften, som berör oss alla. De flesta av oss har väl köpt platta TV-apparater, men övergången till full-HD har bara börjat. Det är ett stort steg som innebär nya mediaspelare (Blue-Ray etc), nya TV-apparater, nya digitalboxar och inte minst nya videokameror. Priserna är såpass låga att jag har svårt att se den här utvecklingen bromsa upp särskilt mycket. Det finns mycket annat som hellre får stryka på foten.
På datorsidan har vi fått en ny generation små och effektiva (och billiga) datorer, både bärbara och stationära. De är så attraktiva att det säkert kan vara värt att offra några restaurangbesök för att få råd.
De företag som behöver nya datorer eller nya servrar kan naturligtvis välja att ha kvar de gamla. Men det är så billigt att köpa nytt att man ganska snabbt sparar in pengarna i utrymme prestanda och effektförbrukning.
Och det finns fortfarande massor av människor i världen som saknar mobiltelefon. De kan idag köpa någon av de nya ultrabilliga mobiltelefonerna för en spottstyver. Det kommer de att göra.
Det intressanta är att elektronikindustrin har effektiviserats så dramatiskt att allt har blivit vansinnigt billigt. Man får idag så mycket för pengarna att det känns mycket intressantare (och enklare) att dra ner på annat. Hemelektronik och annan elektronik har en pris/prestanda-nivå som är fullständigt otrolig.
Om vi i stället tittar på den förra stora krisen, ”Internetbubblan”, så ser vi snabbt att förutsättningarna den här gången är helt annorlunda. Den gången handlade allt om förhoppningar och ”fluff”. Det byggdes massor av kapacitet för sådant som ännu inte existerade. E-handlarna inbillade sig att det fanns massor av pengar i allt som hade med Internet att göra och mobiloperatörerna inbillade sig att folk ville titta på varandra när de samtalade, och dessutom betala massor av pengar för det.
Allt sådant fluff är sedan länge borta. Nätverken är fulla till bristningsgränsen av billigt mobilt bredband och kunderna står bara och väntar på LTE och större bandbredd. Och återigen – det är billigt. Det räcker att offra två pilsner i månaden för att betala mobil Internetaccess.
Så jag tror inte på att dra all konsumtion över en kam. Visst får hantverkarna problem när folk drar ner på renoveringarna, men det är inte så konstigt. Pris/prestanda för hantverkshjälp har försämrats dramatiskt de senaste åren. Samma sak gäller mycket annat. Man får helt enkelt inte tillräckligt mycket för pengarna. Och då är det ganska självklart att välja sådant när man måste dra ner på kostnaderna.
Men så fort det handlar om elektronik får man valuta för pengarna. Och det är ett bra försäljningsargument.

Comments are closed.