Brännvinshistoria

55 miljarder för en blandning av etanol och vatten. Det var verkligen inte illa. Det är bara att gratulera oss allihop till en minskad utlandsskuld och årliga minskade låneräntor.
Och hur  kan jag då tycka att utförsäljningen av Vin&Sprit är bra, när jag gnällde så mycket på Volkswagens ”övertagande” av Scania, Upjohns köp av Pharmacia och en rad andra globaliseringar av redan globala svenska företag?
Orsaken är förstås att Vin&Sprit varken är en viktig svensk expansiv industrigren eller på sikt har möjlighet att klara sig på egen hand. Den dag den märkliga vodkatrenden svänger (eller man i USA bestämmer sig för att tycka bättre om utseendet på någon annan flaska) är varumärket Absolut Vodka inte värt särskilt mycket. För att ha en chans att klara sig i längden gäller det att ha ett bredare sortiment, med cognac, rom, whisky etc, för att klara svängningarna.
Scania har däremot inga problem att klara sig på egen hand. Där finns ett gediget tekniskt försprång, som är svårt att komma i kapp för någon annan. Dessutom ger en högteknologisk fordonsindustri massor av möjligheter för underleverantörer, forskning och utbildning. Det finns i och för sig gott om svenskar som är intresserade av att jäsa och destillera etanol, men det är inget som staten hittills sett någon anledning att uppmuntra.
I och för sig har Sverige en lång och delvis intressant brännvinshistoria och historia är ju alltid intressant. I dagens DN hittade jag ett upprop från ett antal akademiska forskare som vänder sig mot att regeringen gör ”historia till ett ideologiskt slagfält”. Man vänder sig mot att myndigheten Forum för levande historia har fått i uppdrag att upplysa landets elever om de brott mot mänskligheten som gjordes av kommunistiska regimer i länder som Kambodja, Sovjet och Kina. Upplysningsmaterialet är tänkt att vara en fortsättning på det material som togs fram för några år sedan om judeutrotningen under andra världskriget.
Naturligtvis skall inte regeringen styra historieforskningen, men det var väl knappast meningen den här gången heller. Det handlar ju faktiskt inte om ny forskning, utan mera om att presentera kända och numera etablerade historiska fakta. Att dessa fakta kan vara känsliga i en del kretsar gör dem inte mindre intressanta.
Det är för övrigt skojigt att se den explosiva ökningen av historieintresset de senaste åren. De mest exponerade böckerna under förra julhandeln var inte var skrivna av författare som Liza marklund och Henning Mankell. På de bästa platserna låg i stället Dick Harrisons böcker om slaveri, Simon Sebag Montafiores böcker om Stalin och jung Chang och Jon Hallidays bok om Mao. Historieböcker är idag bästsäljare och det finns gott om böcker som vänder upp och ned på etablerade begrepp. Det gäller speciellt historien i de gamla kommunistländerna, där gamla arkiv blivit tillgängliga och avslöjat de mest fasansfulla illdåd.
Mycket av det nya historieintresset beror förmodligen på att en del nya historiker har lämnat förutbestämda modeller och tittat på fakta mera förutsättningslöst. Under hela min uppväxt har annars en stor del av historieforskare och historieförfattare arbetat utifrån en marxistisk historiesyn och, kanske omedvetet, anpassat verkligheten till den modellen.
Problemet är att det arbetssättet fungerar alldeles för bra. Om man från början har bestämt sig för hur resultatet skall bli kommer det också att bli på det viset. Extremfallen är de många böckerna om morden på Palme och Kennedy. Författarna bevisar sina hypoteser på ett ofta mycket övertygande sätt, problemet är bara att hypoteserna skiljer sig totalt från varandra och uppenbarligen är helt åt skogen (en av varje kan möjligen vara korrekt).
Naturligtvis kan man inte likställa seriösa historieforskare med privata Palmespanare, men den marxistiska historiesynen är förledande. Den ger en enkel förklaringsmodell och det är relativt lätt att välja data så att det hela stämmer. Problemet är bara att resultatet alltför ofta blir totalt missvisande.
Och vad har allt detta med elektronik att göra? Kanske inte särskilt mycket, men det är viktigt och dessutom intressant att studera historia. Det gäller också elektronikhistoria, där mycket av det som hände på sjuttio- och åttiotalet kommer tillbaka i nya skepnader. Ett bra exempel är verktyg och metoder för att hantera multiprocessorsystem, där en del nykomlingar nu försöker lansera idéer som bevisades vara omöjliga redan för 30 år sedan. Sådant kan man undvika genom att hålla koll på historien.

Comments are closed.